Dottern och jag var på konstutställning, Nordiska Akvarellmuseet på Tjörn, Göteborgs skärgård. Fantastisk konsthall ute på klipporna, verkligen värt ett besök om du har vägarna åt det hållet. Vi hade turen att komma lagom till en guidad visning av den japanska konstnären Leiko Ikemuras konst. På slutet av visningen samlades alla framför en stor skulptur i lera av en liggande, sovande kvinna. Medan guiden talade gick jag runt skulpturen och beskådade den från alla håll. Efter ett tag började även övriga deltagare gå runt och titta på baksidan. Guiden stannade upp och sa, – Det här är intressant, under alla de guidningar jag haft av den här utställningen är det aldrig någon som har gått runt och tittat på baksidan av skulpturen. Och det är synd, för den är minst lika intressant från baksidan som från framsidan.
Och så är det inom miljöfrågan också. Det är många som säger att; – Det spelar inte någon roll vad just jag gör, det har så liten påverkan. Men jag tror att det spelar roll, det kanske är just det du gör som får flera att följa efter och som bidrar till att ”hela gruppen får se baksidan av statyn”, eller i fallet med klimatkrisen, får uppleva andra sidan av århundradet.
Vi måste trycka på så att politikerna agerar snabbare i klimatfrågan. Tiden går och det händer inte så mycket. Det är pinsamt för oss som har varit med och skapat klimatkrisen att det är ungdomarna som går i bräschen, strejkar, demonstrerar, äter vegansk och lever klimatsmart. Det är dags att vi tar vårt ansvar och ser till att ungdomarna får en värld att ta över efter oss. Hur är det nu det gamla ordspråket lyder? En generation som bygger upp, en som förvaltar och en som förstör. Jag tror det saknas något i ordspråket – en generation som rensar upp i röran som tidigare generationer ställt till med.
Helt enig med dig!!!