Ett oväntat samtal…

Igår träffade jag av en slump en helt vanlig man med väldigt ovanliga idéer. I ett kort möte berättade han om sina idéer och kalkyler angående fusionsenergi. Hur en enda en fusionsreaktor i princip skulle kunna förse hela Europa med elektricitet.

Jag har absolut inte kunskapen att bedöma om hans idéer är riktiga, och jag vill inte skriva om dem i detalj ifall det är något som är under patentansökning. Men det är imponerande och inspirerande att enskilda människor på sin fritid håller på med den här typen av tankar och avancerade beräkningar.

©Pixabay

Inga nya lån till klimatbovar…

Igår beslutade Europeiska investeringsbanken att sluta ge lån till fossildrivna energiprojekt från och med slutet av 2021. Tyskland har länge varit stora motståndare men igår blev beslutet taget. Det innebär inte att all fossilanvändning underkänns. Kravet på investeringar är satt så att utsläppen inte får vara mer än 250 g CO2 per producerad kWh energi. Det innebär att gasproduktion med kombinerat med t.ex. kollagring, kombinerad värme- och kraftproduktion eller blandning av förnybara gaser, eller biometan och fossil naturgas fortfarande kan få lån om de uppfyller utsläppskraven.

Ett fantastiskt steg mot en fossilfri framtid!!! Money talks:)

©Håkan Rodhe

Kolsyreis (eller CO2 i isen)…

P1 (radio) har startat en serie om klimatförändringarna. Lyssnade på det första igår, det handlade om en forskare som har borrat i iskärnor i Arktis. Hon har borrat så långt ner att hon har analyserat is från 800 000 år tillbaka. Isen består till viss del av luft och den luften kan man analyser och se hur mycket CO2 som fanns under de olika tidsperioderna.

Vad tror ni att hon kommit fram till? Inte någon gång under de senaste 800 000! åren har en ökning av CO2 halten i luften gått så fort som under de senaste 150 åren. Närmaste jämförbara tidsperiod pågick över 30 000 år för att nå en motsvarande ökning.

Jag vet inte hur många som fortfarande inte tror på att människan orsakat de pågående klimatförändringarna, men om man inte ändrar åsikt efter det här, då har man tappat sin logiska tankeförmåga.

©Håkan Rodhe

Återvinna kläder…

Fick en väldigt bra fråga av yngsta dottern idag – hur gör jag för att lämna in mina utslitna kläder till återvinning? Dvs. inte second-hand försäljning utan att textilen som sådan återvinns

Jag har aldrig sett någon återvinningsbehållare för textiler, men det betyder ju inte att det inte finns. Så, dags att undersöka…

Det var ganska enkelt avklarat – det finns inte något allmänt system för återvinning av textilier i Sverige idag. Men – EU har bestämt att här måste vi skärpa oss och senast 2025 måste kommunerna samla in textilier precis som de idag samlar in plast och metall.

Myrorna har ett eget intiativ när det gäller textilåtervinning. Oanvändbara textilier säljs till den utländska återvinningsmarknaden. Där görs en så kallad down-cycling, dvs att man gör produkter av låg kvalitet från produkter av hög kvalitet, din trasiga Armani kostym blir till trasor eller isolering.

Det hörs nästan på namnet att down-cycling inte är ett jättebra alternativt. Det pågår mycket forskning inom området up-cycling av kläder. När man ”cyclar uppåt” tar man till vara på fibrerna i materialet och gör nya kläder av detta. Då kan man i teorin göra en ny Armani-kostym av den gamla trasiga.

Det finns två vägar att gå för up-cycling, antingen kan man behandla tyget kemiskt eller mekaniskt. Än så länge finns det inte någon metod som är fullt fungerande men som sagt – forskning pågår. Och det krävs, enligt Naturvårdsverket som är ansvarig för att ta fram nya lagförslag för att uppfylla EU-direktivet ska up-cycling vara förstahandsvalet för materialåtervinning av textilier.

Sammanfattningsvis, bästa alternativet idag för utslitna trosor och Armani kostymer är att lämna in dem till Myrorna, gärna i en separat påse märkt med ”trasiga kläder” – så blir de kanske till isolering i någon vägg i Ukraina.

Källor: myrorna.se, naturvårdsverket.se

©Håkan Rodhe

Plaståtervinning

I Sverige använder vi i genomsnitt 17 kilo plastförpackningar – per person. För varje kilo plast om återvinns sparar vi en liter olja och två kilo koldioxid. 42 % av all plast lämnas in för återvinning. Detta enligt sopor.nu.

Men hur går det egentligen till när man sorterar plasten.

Först blåser man bort de lätta plastförpackningarna från de tyngre. Det är en av anledningarna till att jag inte ska lämna in mina plastförpackningar i en påse. Då tror sorteringssystemet att det är en enda stor, tung plastförpackning och så sorteras den fel.

Därefter sorteras de olika plastmaterialen med hjälp av infrarött ljus. Sedan smälter man ner den rena plasten och tillverkar plastpellets som blir till nya plastprodukter.

Hårda plastförpackningar som vi lägger i återvinningen blir till typ blomkrukor, bildelar, byggvaror och enkla plastprodukter. Mjuka plastförpackningar blir till sopsäckar och bärkassar.

Källa: fti.se

©Håkan Rodhe

USA lämnar Parisavtalet…

Igår lämnade USA in en ansökan om utträde ur Parisavtalet till FN! Donald Trump motiverar utträdet med ett av sina, som vanligt, vetenskapligt väl förankrade uttalanden;)

”Jag har blivit vald för att representera invånarna i Pittsburgh och inte invånarna i Paris”

Så Trump tror att invånarna i Pittsburgh till skillnad från dem i Paris vill ha ett skenande klimat som gör att stora delar av jorden blir obrukbar och obeboelig och att vårt samhälle kollapsar?? Professor Jem Bendell skriver i sin artikel ”Deep Adaptation: a Map for Navigating Climate Tragedy, IFLAS Occasional Paper 2 2018” att det är just det som håller på att hända. Känner du dig lite för glad och uppåt en kväll så kan jag rekommendera den här artikeln som en garanterad humörsänkare…

Det enda som kan göra mig en liten smula positiv idag är att utträdet träder ikraft 4/11 2020, dagen efter det USAs nästa presidentval. Snälla invånare i Pittsburgh, rösta med fötterna och se till att ni får en president som förstår sina landsmäns bästa!!!

Källa: Svenska Dagbladet

Tala enklare…

För två dagar sedan skrev jag ett inlägg om att forskare skriver för komplicerat, det är svårt för alla utom andra forskare på samma nivå att ta till sig innehållet. Och att den som inte skriver på ”rätt” sätt inte blir tagen på allvar.

Igår hörde jag på Vetenskapsradion att samma sak gäller för det talade språket. När forskare ska göra experiment där de använder djur eller människor som försökspersoner måste de först få godkänt från ”etiknämnden”. En etiknämnd består av vetenskapsmän och vanliga personer utan vetenskaplig utbildning, så kallade lekmän. Nämnden ska besluta om nyttan med experimentet är större än det lidande eller den risk djuren eller människorna får utstå.

Vetenskapsradion menar att på grund av att lekmännen har ett annat sätt att uttrycka sig än forskarna väger inte lekmännens åsikter lika tungt som forskarnas. Eftersom forskarna är i majoritet sitter lekmännen med som ”gisslan” (min formulering) och får inte något genomslag i besluten. Och Vetenskapsradion poängterade att frågorna man tittat på handlar om vad som är etiskt försvarbart, där lekmännen åsikter på pappret ska vara lika mycket värt som forskarnas.

Det är kanske inte så konstigt, alla grupper har sin interna jargong för att markera att ”vi hör ihop”, lyssna bara på förortsslangen. Där finns det en vilja att omvärlden inte ska förstå vad man säger. Men detta borde verkligen inte gälla i forskarvärlden. Det borde finnas en vilja att uttrycka sig så enkelt som möjligt för att så många som det bara går ska förstå vad man har kommit fram till. Givetvis måste man använda svåra termer och fackord som är nödvändiga för att få fram ett exakt budskap, men det är orden däremellan som man själv kan välja för att göra meningarna lättare eller svårare att förstå.

Utarmar man språket på det här sättet? Ja, kanske det. Jag själv tycker mycket om gamla ord och uttryck, och mina barn skrattar åt mig när jag ”kastar getögon”, ”kommer med uppmuntrande tillrop” och ”intar horisontalläge”. Och jag kommer tydligt ihåg när jag en gång skrev en instruktion för hur det ska gå till att ta emot leveranser till ett läkemedelsföretag. Jag fick tillbaka instruktionen från lagerpersonalen med orden ”vi förstår inte ett ord av vad du skrivit”. Och det kanske gäller fortfarande, även om jag anstränger mig för att skriva på ett rakt och enkelt sätt. Så jag kastar förmodligen den berömda stenen i glashuset:). Men oavsett vilket, är det inte dags att försöka vända på hur vi tidigare har använt språket dvs att tala/skriva så enkelt som möjligt i vetenskaplig text och andra sammanhang där det är viktigt att vi blir förstådda, och sedan fritt blomma ut i ett rikt och målande språk när vi har tagit av oss labbrocken?

By i Piemonte

Klimatapartheid…

Tittade du på årets VM i friidrott i Qatar? Det gjorde jag, älskar friidrott! Innan tävlingarna startade diskuterade man mycket det varma klimatet, och om det skulle gå att arrangera rättvisa tävlingar när det är så varmt. Det visade sig bli fantastiska tävlingar, förutsättningarna var helt optimala för de flesta grenar, förutom maraton och gång. Hur lyckade man med detta? Jo, genom den nya trenden i arabvärlden, luftkonditionering utomhus. Gigantiska fläktar pumpade ner kyld luft i arenan och skapade ett perfekt mikroklimat för friidrott.

I Qatar har medeltemperaturen ökat med 2 grader från förindustriell tid. Och det betyder att max-temperaturerna blir extrema! Och därför är det inte bara idrottsstjärnorna som vill ha sin luft nedkyld i arabländerna. Utomhusgallerior och marknader har också börjat ha utomhus-luftkonditionering.

60 %! av Quatars elkonsumtion går åt till luftkonditionering! Och hur tror du att Quatars elkraftverk drivs? Rätt gissat, med fossila bränslen.

Detta återknyter till rubriken. Rika länder ”löser” problemet med den globala uppvärmingen genom att kyla luften, eller att bygga murar mot de höjda vattennivåerna etc. I fattiga länderna löser man inte problemen lika lätt. Där får man genomlida torkperioder och hungersnöd. Enligt FN-rapportören Philip Alston kommer utvecklingsländerna ta 75 % av kostnaderna för klimatförändringarna – trots att det bara orsaka 10% av utsläppen av växthusgaser.

Världen står inför en klimatapartheid där de rika länderna rustar sig för ett förändrat klimat medan de fattiga länderna står utan skydd.

Källa: Svenska Dagbladet 2019-11-01

©Håkan Rodhe

Skriv enklare…

Varför måste vetenskapliga arbeten vara så svåra att läsa? Jag tror att komplicerat språk är en av anledningarna till att vi har svårt att ta till oss informationen om klimatkrisen.

Akademin och vetenskap har skaffat sig ett märkligt frimurarspråk, där det är ”fult” att skriva rakt och tydligt, och ”fint” att linda in budskapet i långa meningar med passiva bisatser. Jag kommer ihåg när jag var ung forskare på universitet och skulle skriva min första artikel, jag var extremt noga med att skriva precis som alla andra, dvs så komplicerat som möjligt.

Av någon anledning är det fult att skriva ”jag” eller ”vi” i en vetenskaplig artikel. Vill jag skriva ”jag la ner provet i ett provrör” heter det på vetenskapsspråk ”provet lades ner i en provrör”. Och förmodligen hade jag för 30 år sedan skrivit ”ett specimen transfererades till en provtagningscontainer”:).

Jag tror att det helt enkelt är en ”klassmarkör” bland forskare att uttrycka sig komplicerat. Skriver jag rakt och enkelt tillhör jag inte de invigda och det jag skriver får inte samma trovärdighet. Jag undrar vad som skulle hända om någon idag bryter mot normen och skriver en vetenskaplig artikel med så enkelt språk som möjligt, skulle den få publiceras?

Att använda ett enkelt språk betyder inte att den vetenskapliga exakthenten behöver påverkas. Självklart ska forskare använda rätta termer som är svårbegripliga för allmänheten. Men gör det inte svårare än nödvändigt

Så snälla alla väletablerade forskare som redan har den vetenskapliga trovärdigheten, ni kan väl börja skriva på ett nytt, enkelt sätt. Så vågar den yngre generationen följa efter.

(När jag söker på internet så finns det förstås forskare som undersökt detta. Och de kommer fram till ungefär samma sak, fast med ett underlag på 700 000 vetenskapliga artiklar:) Plavén-Sigray et al.The readability of scientific texts is decreasing over time, elifesciences.org/articles/27725#x225833be)

©Håkan Rodhe