Klimatkompensation slutsats…

Jaha, vad ska man då säga om klimatkompensation?

Personligen tycker jag att klimatkompensation är väldigt tveksamt. All användning av fossila bränslen lägger till mer CO2 i cirkulationen, det spelar inte någon roll hur mycket pengar vi betalar så länge vi inte tar bort koldioxiden igen.

Det pratas och skrivs mycket om att vi blir ”klimatneutrala” om vi betalar in våra 200 kr per ton förbrukad CO2 = drygt 1000 kr per år för en genomsnittlig svensk (dubbelt så mycket om man räknar total mängd växthusgas). Men i min värld så har jag bara lämnat ett bidrag 1000 kr till ett utvecklingsprojekt inom miljö och klimat, inte kompenserat mitt eget utsläpp.

Detta gäller även för alla företag som marknadsför sig som ”klimatneutrala, eller till och med klimatpositiva (som t.ex. MAX burgare som klimatkompenserar till 110%). 2017 betalade MAX för trädplantering motsvarande 100 000 ton CO2. Utan att veta killgissar jag att det är billigare per ton att klimatkompensera i stora verksamheter. Det är även avdragsgillt som marknadsföringskostnad 🙂 Så MAX kanske skänker 10 miljoner kr per år (ca 0,3 % av omsättning) till trädplanteringsprojekt, vilket är jättebra, men MAX är inte klimatpositiva…

Risken med klimatkompensation som begrepp är att vi tror att det är fritt fram att konsumera fossila bränslen så länge vi betalar för det.

Den positiva effekten med klimatkompensation är att det blir väldigt synligt hur mycket CO2 som konsumeras eftersom det sätts ett pris på den, det blir en frivillig avgift på CO2. Klimatkompensationerna bidrar förstås till väldigt bra projekt, både klimat, miljömässigt och socialt och kan driva på omställning till ett klimatsmart samhälle.

Min slutsats:

Det absolut viktigaste är att vi minskar vår konsumtion av fossilt bränsle. När vi har gjort det så långt vi kan – använd klimatkompensation för resten av våra fossila utsläpp, som ett bidrag till utveckling av ett klimatsmart samhälle.

Professor Johan Rockström formulerar detta väldigt bra:

Vad är riskerna med klimatkompensation?
Jag är tveksam till kompensation om man vill kompensera utsläpp av svart kol genom att öka upptagandet av grönt kol. Den bästa strategin är att se till att det kol som finns i jordens inre inte släpps ut, för att i sin tur förhindra en ökning av den totala mängden kol i vår atmosfär vilket skapar den global obalans i planetens klimat som vi redan ser bevis för.

Vad är de bästa sätten att klimatkompensera på?
Investeringar i förnyelsebar energi, bevarande av stående skog och energieffektivisering. Självklart är det otroligt viktigt att jordens skogsbestånd inte minskar (liksom lager av kol i torvar, mossar, och permafrostlager). I viss mån kan kompensation ”rädda” stående skog (alltså inte nyplantering), vilket är jätte viktigt.”

Källor: naturvårdsverket.se, goldstandard.org, max.se, tricorona.se, naturskyddsföreningen.se

©Håkan Rodhe – backsvala

Klimatkompensation del 3…

Metod 3. Koldioxidutsläppsminskande projekt

Typiska projekt för att minska koldioxidutsläpp är installation av solpaneler, byte till effektivare spisar i utvecklingsländer, investeringar i förnyelsebar energi och energieffektivisering generellt.

Det verkar som om den här typen av klimatkompensation ofta är småskalig och riktar mot utvecklingsländer. Det liknar vanligt biståndsarbete fast mer eller mindre specifikt riktat mot koldioxidutsläpp. Precis som i allt biståndsarbete är det svårt att på avstånd veta hur mycket av pengarna som verkligen når fram dit de ska. Därför finns olika certifieringar för klimatprojekt. De mesta etablerade och erkända certifieringarna är:

  • Clean Development Mechanisms (CDM) – kontrolleras av FN
  • Gold standard – WWF och miljöorganisationernas standard

Detta är aktuella projekt som går att klimatkompensera genom just nu:

  • Omställning av ett kolkraftverk till grön el i Indien
  • Trädplantering i Etiopien
  • Effektivare spisar i Ghana
  • Vindkraftverk i Indien och Filippinerna
  • Vattenfiltrering i Kenya

Jag saknar dock något i projektlistorna – CO2-utvinning från luften, dvs riktig CO2-minskning, inte bara minskning av utsläppen. Men det är ett så spännande ämne så det kräver ett eget inlägg, kommer snart 🙂

Vad tycker jag och andra då om klimatkompensation som fenomen? Det får du veta imorgon 🙂

©Håkan Rodhe

Klimatkompensation del 2…

Metod 2 – plantera eller bevara skog
När vi kör t.ex. bensinbil eller eldar kol släpper vi ut en viss mängd koldioxid (CO2) i luften och förbrukar syre. De gröna växterna tar upp koldioxiden och omvandlar den till syre igen. Klimatkompensation genom att plantera eller bevara träd bygger på att:

a) någon åtar sig att plantera ett träd som när det har vuxit färdigt efter 10-20 å4 förväntas ha omvandlat den koldioxidmängd vi just har förbrukat till syre. Koldioxid lagras i trädet fram tills att det efter 40-50 år huggs ner och eldas upp eller förmultnar. Då släpps koldioxiden ut i luften igen. Under trädens första år lagrar de inte speciellt mycket koldioxid, det är inte förrän om 10-20 år som effekten blir märkbar. Ett genomsnittligt barrträd lagrar totalt ca 250 kg CO2. I Sverige har vi en lag som kräver återplantering av skogar, så därför fungerar inte trädplantering som klimatkompensation här eller i andra länder med liknande lagar. Det är bara ”extra träd” som räknas. Detta är det absolut vanligaste sättet att att klimatkompensera genom skog.

b) någon åtar sig att bevara ett träd som annars skulle huggas ned (t.ex. genom att köpa upp regnskog).

Jag har väldigt svårt att se hur detta kan vara en klimatkompensation. Mitt utsläpp av CO2 sker från fossila bränslen, olja kol och naturgas (= svart CO2) som har tagits upp från sin törnrosasömn under jorden och som ger en total ökning av mängden CO2 som finns tillgänglig. Träd och annan växtlighet (= grön CO2) ingår i det naturliga kretsloppet av CO2 och ändrar inte mängden totalt tillgänglig CO2 utan fungerar bara som en tillfällig bank under 40-50 år. Johan Rockström, professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet är av samma åsikt, det är från honom jag lånat begreppen grön och svart CO2. Läs gärna hela hans artikel nedan.

Givetvis ska vi bevara våra skogar och återplantera det som avverkats. Det är viktigt på så många sätt, biologisk mångfald, jordbindning, jordens lungor. Men att plantera ett träd ger mig inte bättre samvete i samband med en flygresa.

Ref: tricorona.se, naturskyddsföreningen.se, naturvårdsverket.se, skogssverige.se

©Håkan Rodhe – häger

Klimatkompensation del 1…

Nu när det är semester tar jag tag i ett område som jag har velat sätta mig in i under en lång tid – klimatkompensation. Klimatkompensation innebär att jag som släpper ut CO2 betalar för en åtgärd som på något sätt bidrar till att minska mängden CO2 någon annanstans i världen.

Som jag har förstått det finns det tre sätt att klimatkompensera:

  1. Köpa utsläppsrätter och riva sönder dem digitalt
  2. Plantera skog – vanligtvis genom att betala in en summa till en organisation som utför tjänsten åt dig.
  3. Betala pengar till en organisation som utför klimatkompensationsprojekt i utvecklingsländer t.ex. installation av solceller

Metod 1. Utsläppsrätter
En utsläppsrätt ger företaget rätt att släppa ut ett ton CO2. Utsläppsrätter ges ut av myndigheterna i varje land, EU bestämmer hur många utsläppsrätter som får ges ut totalt. Historiskt har det delats ut ett överskott av utsläppsrätter och företagen har inte förbrukat dem som tilldelats. Priset på utsläppsrätter på den öppna marknaden har därför varit väldigt lågt, ca 50 kr. Från och med i år har EU därför satt upp ett nytt system för att ta bort utsläppsrätter som inte används. Målet är att den totala mängden utsläppsrätter ska minska med ca 2 % per år från 2021. Därför har priserna på utsläppsrätter stigit drastiskt under 2018, idag kostar en utsläppsrätt ca 250 kr. 40 % av utsläppsrätterna delas ut gratis, resten auktioneras ut.

Klimatkompensera med utsläppsrätter
Vem som helst kan köpa en utsläppsrätt och sedan inte använda den. Därmed försvinner ett ton CO2 utsläpp ur den totala utsläppskvoter för Europa. Jag har svårt att bedöma hur bra detta är som klimatkompensation för privatpersoner. Finns det ett överskott på utsläppsrätter så vill jag ju inte köpa ett ton CO2 som ändå inte skulle användas. Men å andra sidan, eftersom priserna går upp måste ju efterfrågan finnas. Vänner som är mera kunniga än jag inom området har påpekat att detta låter som att jag är tveksam till hela systemet för handel med utsläppsrätter. Det är jag absolut inte, tycker att det är ett fantastiskt styrmedel och önskar att det hade varit möjligt att gå snabbare fram med att minska totalantalet utsläppsrätter. T.ex. är anledningen till att 40 % av utsläppsrätterna delas ut gratis är att vi riskerar att dessa företag annars flyttar ut sin produktion till länder där det inte kostar något med utsläpp.

Fortsättning följer imorgon…

Källor: www.naturvardsverket.se, www.energimyndigheten.se

©Håkan Rodhe – Backsvalor

Varför är himlen oskyldigt blå…?

Är på Öland för fjärde sommaren i rad och sitter och tittar ut över den fantastiska solnedgången.

Det är så vackert så man blir mållös. Men vad beror det på att himlen blir så vackert färgad på kvällen och varför är den blå på dagen?

Jo, solens ljus innehåller alla färger. När det passerar genom jordatmosfären på dagen träffar de syre och kvävemolekyler som pga sin storlekar sprider det blå ljuset som skickas vidare ned mot jorden.

På kvällen passerar ljuset genom en mycket längre del av atmosfären och då filtreras det blå ljuset bort och bara det röda, oranga och gula ljuset finns kvar. Ju mer partiklar och föroreningar som finns i luften, desto mer av den blå färgen filtreras bort och desto mer spektakulära solnedgångar får vi se.

Så man får ta det onda med det goda och passa på att njuta av de vackra solnedgångarna.

©Håkan Rodhe

Våga vara nyfiken och gå före…

Dottern och jag var på konstutställning, Nordiska Akvarellmuseet på Tjörn, Göteborgs skärgård. Fantastisk konsthall ute på klipporna, verkligen värt ett besök om du har vägarna åt det hållet. Vi hade turen att komma lagom till en guidad visning av den japanska konstnären Leiko Ikemuras konst. På slutet av visningen samlades alla framför en stor skulptur i lera av en liggande, sovande kvinna. Medan guiden talade gick jag runt skulpturen och beskådade den från alla håll. Efter ett tag började även övriga deltagare gå runt och titta på baksidan. Guiden stannade upp och sa, – Det här är intressant, under alla de guidningar jag haft av den här utställningen är det aldrig någon som har gått runt och tittat på baksidan av skulpturen. Och det är synd, för den är minst lika intressant från baksidan som från framsidan.

Och så är det inom miljöfrågan också. Det är många som säger att; – Det spelar inte någon roll vad just jag gör, det har så liten påverkan. Men jag tror att det spelar roll, det kanske är just det du gör som får flera att följa efter och som bidrar till att ”hela gruppen får se baksidan av statyn”, eller i fallet med klimatkrisen, får uppleva andra sidan av århundradet.

Vi måste trycka på så att politikerna agerar snabbare i klimatfrågan. Tiden går och det händer inte så mycket. Det är pinsamt för oss som har varit med och skapat klimatkrisen att det är ungdomarna som går i bräschen, strejkar, demonstrerar, äter vegansk och lever klimatsmart. Det är dags att vi tar vårt ansvar och ser till att ungdomarna får en värld att ta över efter oss. Hur är det nu det gamla ordspråket lyder? En generation som bygger upp, en som förvaltar och en som förstör. Jag tror det saknas något i ordspråket – en generation som rensar upp i röran som tidigare generationer ställt till med.


Klimatpåverkan, jämförelser…

Efter FNs rapport om klimatpåverkan från tillverkning av kläder började jag fundera, hur stor är den faktiska klimatpåverkan från ett par jeans, jämfört med annat?

Tillverkning av ett par jeans = 13 kg CO2 (naturskyddsföreningen)

Vad kan jag annars göra för 13 kg CO2?

Köra bil 7 mil (utsläppsrätt.se)
Flyga 7 mil (utsläppsrätt.se)
Två rejäla biffar à drygt 200 g (livsmedelsverket.se)

Du läste rätt, du släpper ut lika mycket CO2 per mil om du flyger som om du åker ensam i en bil. Det hade åtminstone jag inte en aning om. Jag fick kontrollräkna mina siffror flera gånger och googla hur andra har räknat innan jag trodde på det.

Så helgens bilresa med sista flyttlasset till dottern i Göteborg, 60 mil t.o.r. kostade drygt 8 par jeans. Gulp…

En resa tur och retur till Bangkok kostar minst 3 ton CO2 per person (utsläppsrätt.se). Ur miljösynpunkt kan du då lika gärna köpa 230 par jeans eller äta 500 biffar 🙂

Vår CO2 budget för en hållbar utveckling är 1,5 ton per person och år. Du kan ju själv jämföra hur många jeans, biffar och Thailandresor som får plats i den budgeten.

I Sverige, där vi flyger mer än 5 gånger mer än genomsnittet och kör bil exakt lika mycket (1 ton CO2 per år och person för flyg respektive biltrafik) menar jag att den enskilt största klimatpåverkande åtgärd vi som privatpersoner kan göra är att dra ner på flyg och bilåkandet.

(Och ja, jag har meddelat dottern att det nog var sista gången på väldigt länge jag kommer till Göteborg med bil 😉 )

Klädskam…

Jag är lite efter i nyhetsflödet, miljönyheterna duggar tätt just nu. Fick redan för en vecka tips från syrran om att nu är det klädindustrin som är under miljöluppen. FN rapporterar att klädindustrin släpper ut mera växthusgaser än flyget och sjöfarten ihop! och begreppet klädskam har redan börjat figurera i tidningarna.

Det spelar inte någon roll vilket plagg vi köper, om det är återvunnet eller ekologiskt – 80 % av CO2 utsläppen sker vid tillverkningen.

Vår klimatpåverkan (CO2 utsläppen) i samband med att vi köper ett par jeans fördelas på:

  • 80 % – tillverkningen av jeansen
  • 3 % – transport av jeansen till butikerna
  • 11 % – vi tar bilen och åker till butiken för att handla
  • 3 % – vi tvättar dem
  • 3 % – efter vi har slängt dem

Massproduktion och billig arbetskraft i öst gör att kläderna idag relativt sett är mycket billigare än för säg 30 år sedan. I kombination med media, influensers och våra ökade köpkraft gör detta att vi är köper och slänger kläder som aldrig förr.

Vi köper i medeltal 13 kilo kläder per år och slänger 8 kg. Dvs, vår garderob ökar med 5 kg varje år, inte konstigt att det blir trångt bland galgarna. Fast jag undrar om de räknat med att kläderna av någon märklig anledning krymper i garderoben om de får hänga där för länge 😉

Detta sätter fingret på själva kärnfrågan, vi var mycket mer klimatsmarta när vi inte hade råd att köpa så mycket kläder. Vi lagade det som gick sönder och hade kläderna tills de var utslitna.

För att gå tillbaka till inledningen – det gäller inte bara kläder, det gäller all konsumtion. Hade FN valt att titta på konsumtionen av teknikprylar hade vi fått begreppet”teknikskam”, hade de tittat på skönhetsprodukter hade det blivit ”skönhetsskam”.

Det är helt enkelt så att vi köper för mycket onödiga saker, slänger saker innan de går sönder, orkar/vill/kan inte laga det som går sönder, köper en specifik pryl för varje användningsområden även om det går lika bra att använda en för allt (jämför sketchen ”spela kula”) och flyger flera gånger om året. Det är numera en del av vår livsstil.

Jag lever också med den här livsstilen. Därför är månadens utmaning, att räkna hur många saker jag köper som jag inte absolut behöver, väldigt nyttig. Jag kan säga redan nu att jag köper fler saker vad jag från början trodde…

©Håkan Rodhe

Veckans roligaste…eller?

… måste vara ett pressmeddelande från USAs Department of Energy,

https://www.energy.gov/articles/department-energy-authorizes-additional-lng-exports-freeport-lng

Det handlar om att USA ökar sin export av naturgas, eller som departementssekreteraren (vice sådan) kallar det – frihetsgas 😉

Det finns inte någon ände på hur bra allting blir med USAs frihetsgas; fler jobb i USA, ekonomisk tillväxt, energisäkerhet och renare luft över hela världen.

Och det bästa av allt, naturgasen är ”molekyler av amerikansk frihet som exporteras till världen” 🙂 🙂 🙂

Jag trodde inte det var tillåtet att röka lustiga svampar på arbetstid 😉

Men med tanke på gårdagens rapport så är det kanske inte så lustigt trots allt, när USA döper om koldioxidutsläpp till molekyler av amerikansk frihet…

©Håkan Rodhe

Vi har 10 år på oss…

Har precis läst årets viktigaste artikel från Australiensiska ”Breakthrough – National Centre for Climate Restoration” och det kan du också göra på länken nedan…

https://docs.wixstatic.com/ugd/148cb0_a1406e0143ac4c469196d3003bc1e687.pdf

… eller kan du läsa en sammanfattning här (jag tar mig friheten att inte direktöversätta utan förenklar lite):

Klimatforskarna har varit för försiktiga och återhållsamma med sina slutsatser. Läget är mycket mera kritiskt än vi kan föreställa oss.

Med nuvarande Parisavtal (2015) som godkänts av de flesta nationer kommer våra CO2 utsläpp att vara som högst 2030 för att sedan reduceras med 80% till 2100.

Men – detta avtal (som Trump vill dra sig ur för att det är skadligt för USA, min anmärkning) leder till 3 graders uppvärmning år 2050 och 5 grader 2100.

Detta är ett troligt scenario över vad som händer år 2050 med nuvarande Parisavtal:

Vid 3°C uppvärmning torkar Amazonas ut och permafrosten (de ständigt frusna områdena i t.ex. norra Ryssland) tinar upp. Detta leder till att växthuset Jorden skapas, som av sig själv fortsätter att värma upp atmosfären, oberoende av vad vi människor hittar på.

Över 100 dagar per år kommer temperaturerna att ligga på dödliga nivåer i Västafrika, tropiska Sydamerika, Mellanöstern och Sydostasien. 1 miljard människor kommer att behöva fly från dessa områden. 2 miljarder människor kommer att leva i områden med svår torka och kommer inte att kunna livnära sig. Det finns inte att finnas mat till alla och matpriserna kommer att stiga i höjden.

Miljarder människor som måste flytta, översvämningar, vattenbrist och minskad födotillgång utlöser konflikter och kanske till och med kärnvapen krig. Artikelförfattaren använder termen ”outright chaos” för att beskriva tillståndet. (Jämför med migrationskrisen 2016 då det ”bara” kom 160 000 flyktingar till Sverige… min kommentar)

När temperaturökningen når 5°C år 2100 kan vi räkna med slutet på vår mänskliga civilisation.

Vad krävs för att detta inte ska bli vår verklighet om 30 år?

Oerhörda globala insatser jämförbara med dem som mobiliserades under andra världskriget krävs för att under de närmaste 10 åren bygga ett industriellt system med noll-utsläpp, eller som författaren uttrycker det:

”A near-term, society-wide, emergency mobilization of labour and resources, of a scale unprecedented in peacetime, to build a zero-emissions industrial system and draw down carbon to protect human civilisation”

Och vad kan du och jag göra?

Vi måste våga ta in att det är ovanstående scenario vi har framför oss om vi inte gör något. Och när vi väl har gjort det måste vi sprida budskapet så att vi alla är förberedda och stödjer våra politiker när det är dags att fatta de svåra beslut som krävs för att undvika att vi hamnar där.

För att citera artikelförfattaren ”Detta är inte ett teknologiskt eller vetenskapligt problem, det är en fråga om mänskliga social-politiska värderingar. Vi måste nå en social brytpunkt som förändrar vårt tankesätt innan vi når brytpunkten i klimatet”

©Håkan Rodhe