Ringhals 2 stängde igår…

Igår började Ringhals 2 stängas ner. Och stängning av Ringhals 1 sker om exakt ett år. Det är Vattenfall som äger Ringhals och Vattenfall ägs till 100% av staten (där ser man, jag trodde att Vattenfall hade privatiserats…). Anledningen är enligt Vattenfall rent ekonomisk, det inte är lönsamt att göra de investeringar som krävs för att fortsätta att driva Ringhals. Från och med 2020 krävs ett oberoende system för härdkylning för varje reaktor, som kostar mellan 0,5 – 1 miljard kr per styck. Dessa tar ca 4 år att installera och man kan därför inte bara ”köra vidare” på Ringhalsreaktorerna även om man skulle ändra sig idag. I genomsnitt investerar Vattenfall 5,6 miljarder kronor per år i sina tre kärnkraftverksanläggningar.

Enligt siffror från Energikommissionen 2016 får elproducenterna 20 öre/kWh på den internationella ”spotmarknaden” där man handlar med el på lång sikt. Med höjda CO2 avgifter beräknas priserna öka till 28 öre/kWh år 2030.

Kostnaden för att producera en kWh vattenkraft är 20 öre och för kärnkraft 40 öre, vindkraft 30 – 80 öre, för kraftvärmeverk (eldas med sopor eller biobränsle) 30 – 40 öre och för kolkraft utomlands 30 – 60 öre (enl SvD, rapporten ”Lazard 2018” indikerar mycket högre priser, upp till 143 öre/kWh) . För kärnkraft består kostnaden till 30-40 % av skatter och avgifter.

Genomsnittspriset för oss privatkonsumenter att köpa el var 2018 145 öre per kWh.

Ovanstående är fakta från källorna nedan, nu fortsätter jag med eget tyckande:).

Hade jag inte tagit alla siffror ovan från energikommissionens egen sida (utom kolpriset) hade jag trott att det var fel. Hur kan elen vara så billig på spotmarknaden när den är så dyr att producera? Det finns väl bara ett svar på detta – subventioner! Jag blir så irriterad på hur och var man använder subventioner. Se bara på drivmedelspriserna, där Sverige inte längre får lov att skattebefria fossilfria drivmedel för att det snedvrider konkurrensen mot oljebaserad bensin och diesel. Men brunkolsel får man tydligen subventionera hur som helst.

Men varför satsar då Vattenfall på vindkraftverk som i genomsnitt är dyrare än kärnkraften? Produktionskostnaden för kärnkraft består till 30-40 % av skatter och avgifter till staten (dvs sig själva!), resterande kostnad för att producera elen är blir då 26 öre /kWh. Visst, i detta ingår också kostnader för framtida lagring och kärnkraftssäkerhet men ändå. Det måste ligga andra skäl än de rent ekonomiska bakom nedläggningen av Ringhals. Eller är det så att Vattenfall som är ett separat aktiebolag, får lov att räkna in subventioner som de får in från staten för vindkraft i sitt resultat, men de får inte ta hänsyn till att de specialskatter som finns för kärnkraft också betalas ut till staten? Och så fattar man beslut på rent företagsekonomiska grunder, när skatter/subventioner in och ut går till samma kassa, dvs staten, dvs oss alla? Nej så dumt kan det väl inte vara…?!

Och så kan jag återigen bara konstatera – Energi är för billigt, oavsett om det är el eller bensin. Låt oss betala det fulla priset för vår konsumtion i pengar – inte i global uppvärmning.

Källor: svd.se 2019-12-30, group.vattenfall.com, Ekonomiska förutsättningar för skilda kraftslag; En underlagsrapport till energikommissionen 2016, produktionskostnader för vindkraft i Sverige ER 2016:17; statens energimyndighet, https://www.svd.se/skiftet-har-skett–solkraft-billigare-an-kolkraft, Lazard´s levelized cost of energy analysis – version 12.0

BIld av Gerd Altmann från Pixabay

Nattåg till Syd-Europa…

Jag har tidigare ondgjort mig över att det är så svårt att åka tåg till Mellan- och Sydeuropa. Jag har tidigare bara hittat ett nattåg, som utgår från Berlin och där man vaknar upp i Zürich med omnejd. Men när jag läste igenom regeringens 73 punkters program står det. ”Det ska också bli enklare att boka utlandsresa med tåg, då Trafikverket ges i uppdrag att upphandla nattåg med dagliga avgångar till flera europeiska städer”. Ska bli spännande att se vilka städer det blir. Paris hade varit bra, då är man halvvägs ner till Spanien t.ex.

BIld av Dirk Vetter från Pixabay

Kärnkraft…

Nu när det är julledigt har jag tid att gräva ner mig i ett ämne som jag velat skriva om länge – kärnkraften. Jag har alltid haft svårt att känna mig hemma i den ”gröna” politiken eftersom det har varit självklart att vara kärnkraftsmotståndare om man är natur- och miljövän. Jag har aldrig förstått varför det är så mycket värre att använda modern, kärnkraftsteknologi än att släppa ut en massa partiklar och CO2 via kolkraftverk.

Tysklands beslutade 2018 om en förlängning av driften för alla sina 17 kärnkraftverk. Men efter olyckan i Fukoshima i Japan blev folkopinionen för stark, man ändrade beslutet till att stänga alla kärnkraftverk år 2022. Det motsvarar ett energibortfall på lika mycket som hela Sveriges elproduktion. Kommer det att påverka avvecklingstakten för Tysklands alla kolkraftverk? Skulle tro det!

BIld av Johannes Plenio från Pixabay

Jag förstår det känslomässiga problemet med kärnkraft. Om det händer en olycka kan den få så fruktansvärda konsekvenser. Medan den småskaliga försämringen av luftkvaliteten och global uppvärmning går så långsamt så att den inte känns lika skrämmande. Det är precis som med flyget, jag känner många med flygskräck men ingen med cykelskräck. Men tittar man på olycksstatistiken i Sverige 1990 – 2000 (hittar inte några senare siffror) dog det 40 cyklister per miljard personkilometer men inte en enda person i linjetrafikflygolyckor. Mopedister och MC förare ligger högst i statistiken med 80 döda per miljard personkilometer och i bilolyckor dör ”bara” 5 per miljarder personkilometer.

Så våra rädslor är tyvärr inte rationella. Olyckan i Fukoshima orsakades av en av de starkaste jordbävningarna som någonsin registrerats när de flodvågor som följde slog ut elförsörjningen i anläggningen. Att basera beslut om nedläggning av kärnkraft i Tyskland, där det mig veterligen inte är någon större risk för stora jordbävningar, på en tsunamiorsakad olycka i jordbävningstäta Japan kan inte vara smart.

Tjernobyl olyckan orsakades ironiskt nog av ett misslyckat säkerhetstest. Delar av säkerhetssystemet kopplades ifrån, experimentet avbröts och startades igen och operatörerna gjorde ett antal misstag. Att konsekvenserna blev så allvarliga berodde på att reaktorn saknade det skal av betong som normalt finns i västerländska reaktorer.

Harrisburg, som var den första stora kärnkraftsolyckan som skedde i världen kommer vi väl alla (som är äldre än 45 iallafall) ihåg via Tage Danielssons underbara dialog;

Och Tage hade verkligen en poäng, innan Harrisburgolyckan skedde ansåg man att svåra haverier var så osannolika att man inte behövde ta hänsyn till dem vid konstruktion av kärnkraftverken. Som tur var hade man trots detta gjort en modern betonginkapsling av Harrisburgreaktorn vilket ledde till att strålskadorna på omgivningen blev mycket begränsade. När nu ett reaktorhaveri blev så sannolikt att det faktist hände ändrades tankesättet och svenska kärnkraftverk har efter detta, förutom betonginslutning, ett haverifilter som filtrerar bort i stort sett alla radioaktiva ämnen om en olycka skulle inträffa.

Jag tycker därför att det är sorgligt att både Tyskland och vi själva lägger ner fullt fungerande kärnkraftverk. Vi har perfekta förutsättningar, stabil geologi, bra fungerande kontroll och tillsynsapparater och tillräckligt god ekonomi så att vi sköter service och underhåll på ett bra sätt. Visst hade det varit bättre om vi bara kunde generera el via sol, vind och vatten, men där är vi ju inte än. Jag är mycket mera rädd för en skenande global uppvärmning än en kärnkraftsolycka i Västeuropa.

Källor: energinyheter.se, https://www.gp.se/nyheter/världen/hur-stor-är-egentligen-risken-att-flyga-1.71421, strålsäkerhetsmyndigheten (SSM): kärnkraftsolyckor i världen, SSM rapport 2001:17,

Vinnaren i klimatkompensationstävlingen…

…blev – CO2 solutions!!! (I tävlingen om vilket carbon capture and storage (CCS) företag som jag ska köpa aktier i för att klimatkompensera).

CO2 solutions tävlade i och för sig i en klass för sig – eftersom det är det enda företag på min short-list (se juldagens inlägg ) som det går att köpa aktier i på Stockholmsbörsen. Men jag hade valt CO2 solutions oavsett. Det är ett kanadensiskt företag som har en helt annorlunda teknologi än konkurrenterna. Använder det enzym som alla levande organismer använder för att ta upp CO2 vid andning. Läs mer om företaget här:

https://co2solutions.com/en/

Då återstår det att bestämma hur mycket jag ska ”klimatkompensera”. Enligt Naturvårdsverket konsumerar medelsvensken 9 ton CO2 per år och det skulle enligt klimatkompensera.se kosta 2340 kr för ett trädplanteringsprojekt. Mina kinder rodnar fortfarande av flygskam efter mitt nöjesflygande under året så jag dubblar summan och investerar 5000 kr.

Så – nu är ordern lagd. Det finns bara ett problem, det är väldigt liten omsättning i det här företaget. Senaste gången det såldes några aktier var fredagen den 13 september i år (tur jag inte är skrockfull:)). Vi får se vad som händer, vet inte hur det fungerar på den kanadensiska börsen, hur länge ordern kan ligga kvar. Fortsättning följer:)

Källor: Naturvårdsverket, klimatkompensera.se

Inga nya bensin/dieselbilar efter 2030?!

Jag tyckte att jag följde med ganska ordentligt i turerna runt regeringsbildningen 2018 men missade en väsentlig del av 73-punkts listan, förbud för försäljning av nya bensin/dieselbilar efter 2030! Häftigt! Undras hur detta kommer att påverka försäljningen av fossilbilar fram tills dess? För egen del skulle det bli ytterligare ett argument att inte köpa fossilbil, man vill ju inte köpa något som är på väg att försvinna från marknaden. Men andra kanske tänker annorlunda?

Det har hänt mycket inom miljöpolitiken det senaste året, miljöpartiet la fram en motion om precis samma sak 2017. Och då blev det blankt avslag, i princip utan motivering eller diskussion. Nu tillsätter regeringen en utredning som ska vara klar senast februari 2021.

Heja Greta Thunberg säger jag bara, detta hade inte hänt utan dig!!!

Källor: Trafikutskottets betänkande 2017/2018:TU13, SVT nyheter

BIld av Enrique Meseguer från Pixabay

Klimatsmart investering

Jag började juldagen med att leta efter möjligheter till att investera i företag som utvecklar tekniker inom Carbon Capture and Storage (CSS). Till min förvåning hittade jag den här listan på Market Insider; ”Top 20 företag inom CCS” https://markets.businessinsider.com/news/stocks/top-20-companies-in-carbon-capture-and-storage-2019-1028258450

General Electric
• Mitsubishi Heavy Industrial Ltd.
• Occidental Petroleum
• Air Liquide
• Air Products & Chemicals Inc.
• Praxair Technology, Inc.
• Linde Group
• Dakota Gas
• Enhance Energy Inc.
• Aker Solutions
• Petronas
• Schlumberger Limited
• Royal Dutch Shell plc
• NRG Energy
• ADNOC
• Climeworks
• Global Thermostat
• Carbon Engineering Ltd.
• CO2 Solutions
• Exxon Mobil

Vissa går ju bort direkt, har inte precis lust att investera i Exxon Mobil eller Shell:). Men det är roligt att se att så många storbolag inom olja och gas håller på med CSS. Andra storföretag går också bort, det är ju så liten del av dem som håller på med CCS (även om kanske just de företagen har mest muskler att utveckla tekniken).

Så här kommer min ”short list” över företag som enbart sysslar med CCS, återkommer imorgon med vem som får uppdraget att förvalta min klimatkompensation:

 CO2 solutions

Teknologi: Enzym (carbonic anhydrase) som adsorberar en miljon CO2 molekyler i sekunden (otrolig siffra, men så står det). Det är samma enzym som för att ta upp CO2 i våra lungor.

https://co2solutions.com/en/enzyme/

Carbon engineering ltd

Teknologi: Kaliumhydroxid binder CO2 till Kaliumkarbonat i vätskeform. Vätskan renas och koncentreras genom ett antal kemiska processer och CO2 gasen trycks sedan ut ur vätskan.

Global thermostat

Teknik: En speciell aminbaserad ”tvättsvamp” som suger upp CO2 direkt från luften. CO2 frigörs sedan från tvättsvampen med hjälp av vattenånga .

Climeworks

Teknik: I princip samma som Global thermostat

Årets julklapp

till mig själv blir KLIMATKOMPENSATION. Du som har gott minne kanske blir förvånad, jag dissade begreppet klimatkompensation rätt ordentligt i en serie av tidiga inlägg på den här bloggen. All användning av fossila bränslen lägger till mer CO2 i cirkulationen, det spelar inte någon roll hur mycket pengar vi betalar så länge vi inte tar bort koldioxiden igen.

Risken med klimatkompensation, som jag ser det, är att vi tror att vi på något sätt kan köpa oss fria att konsumera hur mycket vi vill. Men när jag väl har satt mig in i klimatfrågan, reducerat min konsumtion så mycket jag klarar av (jag är bra på att inte köpa prylar, jordvärme är under installation, lever energisnålt till vardags, åker kollektivt, men utlandsresor är min akilleshäl…) så vill jag lämna mitt bidrag till klimatomställningen, oavsett om det kallas klimatkompensation eller inte.

Men i vilken form?

När jag börja titta runt bland klimatkompensations sidorna blir jag som vanligt skeptisk. Det finns organisationer som t.ex. GoClimateNeutral, som gör reklam via Facebook. De menar att klimatkompensation kostar 40 kr/ton (WWF gold standard certifierad). Tittar jag på klimatkompensera.se (som drivs av det privatägda bolaget Tricorona) kostar klimatkompensationsprojekten mellan 190 och 360 kr/ton (WWF goldstandard eller CDM). Hur kan den ena vara så mycket billigare än den andra för ungefär samma projekt?

Klimathjälpen Sverige är ett företag jag i detta sammanhang vill varna för. De sysslar med ”dörrförsäljning” av klimatkompensation och är polisanmälda för felaktiga försäljningsmetoder. Det är ju en jättesmart affärsidé, att kränga klimatkompensationsprojekt till folk som inte är insatta och ta en väldigt stor del av kakan själv.

Det är nästan helt omöjligt att ta reda på hur stor andel av kostnaden för klimatkompensationsprojekt som går till klimatet och hur mycket som går till företaget som säljer tjänsten till dig. Det enda företag jag har hittat som öppet redovisar sina marginaler är Tricorona. 2018 gjorde de 3,5 miljoner SEK i vinst för en vidareförmedling av 125 000 ton CO2. Det gör en vinst på 26 kr per ton klimatkompenserad CO2. Genomsnittskostanden för Tricoronas projekt är 270 kr/ton. 10 % av det vi betalar in går alltså till vinst för Tricoronas ägare. Och det är bara vinsten, sedan tillkommer alla administrations och driftskostnaderna för Tricorona och dess konsument-site klimatkompensera.se, + förstås alla omkostnader inom de projekt där själva klimatkompensationsarbetet bedrivs.

Går jag in på miljöbörsen.se som säljer utsläppsrätter till privatpersoner kostar de 250kr/ton medan en utsläppsrätt på öppna marknad kostar ca 150 kr. Som privatperson kan man ”köpa utsläppsrätter” via t.ex. fondmäklare som danska Saxo eller Avanza, men när man tittar närmare på det så är det bara sk. derivat man kan köpa, instrument för att spekulera i uppgång eller nedgång. Såvitt jag förstår tar inte dessa derivat bort utsläppsrätterna från marknaden.

Jag vill att de pengarna jag betalar ska gå till klimatarbete, inte till att något företag gör vinst.

På nätet hittar jag två icke-vinstdrivande organisationer som ”klimatkompenserar”. Vi-skogen startades av tidningen Vi 1983 som ett humanitärt projekt för att minska avskogningen i Afrika. Eftersom man jobbar framförallt med trädplantering blir man automatiskt också en lämplig organisation för klimatkompensering.

Den andra är Permakultur Stjärnsund som förmedlar klimatkompensation genom att plantera träd i lokala alléer och fruktträdgårdar för insända pengar. Helt idéellt enligt hemsidan.

Inget av de här två alternativen lockar mig riktigt så jag har bestämt mig för en annan väg. Jag tänker investera mina klimatkompensationspengar i företag som utvecklar teknik som främjar det klimatneutrala samhället. Jag vet att det finns svenska solcellsföretag på börsen men jag ska undersöka om jag hittar något som är mer i framkant. Lyckas jag hitta ett företag som sysslar med CCS (Carbon Capture and Storage) så är det min givna kandidat. Fortsättning följer…

Källor: Klimatkompensera.se, Tricorona.se, Vi-skogen.se, Goclimateneutral.se, naturskyddsföreningen.se, Stjärnsund.nu

Feliz Navidad

Goda miljönyheter tar allt mer plats…

I dagens Svenska Dagbladet – ekonomibilagan noterar jag att sid 1 plus två hela uppslag på sid 4-7 fylls av positiva miljönyheter. Medan huvudtidningen endast innehåller 2 mindre artiklar med negativa nyheter (Dock är innehållet inte de senare inte ”mindre”, handlar om bränderna i Australien – usch).

En gång är ingen gång men jag får ändå en känsla av att företagen generellt börjar uppmärksamma ekonomisk nytta med att vara klimatsmarta. Vissa är tvungna, t.ex. flygbolagen som måste konkurrera om resenärerna med ytterligare en parameter – flygskammen – i kalkylen. Vissa andra ser det som en marknadsföringsgrej – som t.ex. H&M som samlar in begagnade kläder (jag kanske är lite elak nu, det kan ju också vara att ledningen för H&M är genuint miljöengagerade men jag har mina dubier…). En tredje grupp anser att det är företagsekonomiskt fördelaktigt att redan nu ställa om till en klimatneutral verksamhet (en av de stora statliga investerarna i Kina har beslutat att inte gå in och investera nya kolkraftverk eftersom de anser det olönsamt på sikt (källa TT)). Och den fjärde är idealister som vill göra något för miljön och samtidigt förhoppningsvis kunna livnära sig på det.

Detta gläder mig eftersom jag (som du kanske vet om du läst flera av mina artiklar) tror att den stora klimatomställningen måste ske på ett systemplan. Antingen ”diktatoriskt” – en överstatlig överenskommelse med tvingande bestämmelser eller ”marknadsekonomiskt” – företagen ser en så stor uppsida att bli klimatneutrala att de frivilligt ställer om sina verksamheter. Det krävs nog en hel del ekonomiskt styrning för att det andra fallet ska bli verklighet, energikonsumtion och CO2 utsläpp måste bli mycket dyrare!

Eller förstås det mest troliga – att det blir en kombination av båda. Och jag upprepar mitt mantra – vi som privatpersoner behöver sätta oss in i klimatfrågan, börja efterfråga klimatsmarta produkter och alternativ och det viktigaste av allt – stödja beslutsfattarna i de tunga beslut och restriktioner som jag menar måste komma för att vi ska kunna förhindra att stora delar av världen upplever det som Australien nu går igenom.

BIld av Julie Clarke från Pixabay

Mera om Svenskt sigill…

Jag fick en väldigt trevlig feedback idag från Svenskt Sigill att jag hade missat att de är tredjepartscertifierade. Och efter att ha kollat upp det via Interteks hemsida så kan jag meddela att Svensk Sigill ska upp listan över tredjepartscertifierade företag. Dock inte enligt någon ISO standard utan mot sin egen IP standard.

Svenskt Sigill är annorlunda än de rent ekologiska märkningarna. Svenskt Sigill ägs av Sveriges bönder via LRF och vill ha ett effektivt, lönsamt jordbruk och både konstgödsel och bekämpningsmedel är tillåtna för att maximera skörd och minimera spill. Och det ligger mycket i detta. Jag är framför allt engagerad i klimatfrågan och har läst många artiklar (som jag inte har tillgång till just nu) där man menar att det 100 % ekologiska lantbruket inte alltid är det mesta klimatsmarta. Men jag är 100% för en etisk djurhållning och jag kan inte hitta någon detaljerad information på Svenskt Sigills hemsida angående vad Svenskt Sigill står för i de frågorna. Men det kanske beror på att jag inte letat tillräckligt:)

Källor: Intertek.se, Svenskt Sigill.se, Sigill.se

S

Resultat från klimatkonferensen i Madrid…

…verkar det inte bli så många. Det viktigaste målet för Madridkonferensen var att komma överens om ett globalt system för utsläppsrätter. Men det har tydligen varit svårt. Är det någon som är förvånad över att det är Kina, Brasilien och USA som sätter sig på tvären? Bland annat är det kolfrågan som är svår att lösa. Kina har planer på att bygga nya kolkraftverk i stor skala och vill inte att övriga världen ska lägga sig i deras inre angelägenheter. Vad gäller Brasilien och USA så finns det väl inte några förmildrande omständigheter, det är högsta hönset som sätter tonen.

Kolkraft i utvecklingsländer är en fruktansvärt svår fråga. De temperaturhöjningar vi ser nu kommer i från västvärlden som byggt upp sitt välstånd genom en industriell revolution, baserat på först kol och sedan olja. Kan väst nu tvinga Kina och utvecklingsländer att inte använda olja måste vi nog betala för den i nuläget iallafall dyrbarare förnyelsebara teknologin. Sådana ersättningar är den andra stora frågan på klimatkonferensen som man inte heller verkar kunna komma överens om.

EU kunde iallfall komma överens om att bli klimatneutrala till 2050, alltid något.

©Håkan Rodhe

Källor: sr.se, dagens eko