Kantareller och vildsvin…

Var ute med dottern och plockade kantareller idag, söder om Göteborg. Fick ihop en hel del, nästan bara små (men naggande goda)

En tredjedel av dagens skörd

Jag har en gissning om varför vi inte hittade några stora kantareller. Det fanns väldigt mycket färska vildsvinsspår i skogen, stora områden var upplöjda. Och på ett ställe bland fårorna låg det bitar av stora, fina kantareller kvar. Vildsvinen hade gått före oss, och inte så långt före heller.

Vi blev hungriga efter några timmar i skogen, och efter att ha konsulterat GPSen såg vi att det fanns en golfbana precis i närheten. Så vi vandrade dit, inte helt populärt bland golfarna, verkade som de inte tyckte att det var lämpligt att vi gick på transportvägarna när de skulle slå ut).

Hills Golf & Sports Club

Ju närmare vi kom klubbhuset ju mer verkade det som om att det inte var vilken golfbana som helst. Så jag konsulterade golfkunnig släkting och det visade sig att vi hamnat på en av Sveriges finaste golfbanor, Hills. Så det blev en bättre lunch än en enkel vandrare kunnat räkna med. På tillbakavägen hade vi lärt oss vår läxa och gick tillbaka genom skogen istället…

Vindkraftverk…

…kan man aldrig får för många av, eller? När man åker mellan Halmstad och Göteborg passerar man flera vindkraftverksparker, med många snurror i varje. Det är en imponerande syn, jag tycker att det är vackert, och fascineras av hur man försöker få pelarna att smälta samman med naturen. En variant är att gradera färgen, först mörkgrönt längst ned, sedan ljusare och ljusare tills pelaren går över horisonten och där blir den vitgrå. Hur mycket den vitgrå färgen smälter in beror ju på färgen på himlen. Men igår såg jag för första gången att färgen vindkraftverken skiftar efter vädret. Det är kanske bara jag som är långsam, kanske du redan har uppmärksammat detta för länge sedan. Det var växlande molnighet och jag kunde först inte förstå varför vissa pelare var gråa och vissa var vita. Men plötsligt lyste solen mot den grå pelaren och vips så skiftade den till vitt. Så coolt.

BIld av enriquelopezgarre från Pixabay

Men det säger också en hel del om hur viktigt vi tycker det är att vindkraftverken ska synas så lite som möjligt. Det är nog inte alla som tycker att de är så fina som jag gör:). Och som vanligt gäller NIMBY (Not In My Back Yard).

Det finns andra aspekter på vindkraftverkens färg. Vitt, grått och gult är de färger som drar till sig mest insekter. Och det innebär också att fladdermöss och fåglar också dras dit, och dödas i värsta fall av turbinbladen. Vill man undvika detta ska man måla vindkraftverken lila – det är den färg som insekterna tycker minst om enligt en brittisk studie i European Journal of Wildlife Research.

©Håkan Rodhe

Små grodorna är lustiga att höra…

Har ni tänkt på hur grodor egentligen låter? De säger minsann inte bara koack-ack-ack.

Nu senaste hörde jag ett märkligt ljud på natten. Några enstaka staccato-läten som jag inte kände igen. Dagen efter red vi förbi ett stort träd, mitt på dagen, samma ljud. Min ridkompis kommenterade ljudet med ”det måste ha kommit en ny sorts fågel till byn, den här känner jag inte igen…”. Isåfall måste det vara en väldigt ovanlig fågel, har aldrig hört en svensk fågel som låter så. Det enda jag kan tänka mig att är en lövgroda som sitter i trädet och bara stöter ut ett enstaka ljud då och då.

Jag har haft lövgroda här tidigare, den här lille sötnosen satt på min trappa en dag. Och innan dess hade han suttit i trädet och ”sjungit” för full hals i flera dagar. Så jag vet hur lövgroda låter. Den här stackarn som håller till här nu sjunger inte ens i kvartsfart. Men baserat på uteslutningsmetoden så måste det vara en lövgroda.

https://www.naturskyddsforeningen.se/kvack

Naturskyddsföreningen har en jättetrevlig sida med alla grodljud. Så kan du höra hur en lövgroda låter när den är i högform.

Ryggradsdjuren utrotas…

WWF meddelar att hälften av alla ryggradsdjuren i skogarna är utrotade. Det är så sorgligt men det förvånar mig inte.

Jag tänker på när jag var med WWF på Madagaskar och mötte ett mycket ovanligt ryggradsdjur – Indri Indri. Det är den största lemuren, ser ut som en mager panda:)

Indri Indri

Den, precis som alla andra lemurer, lever bara på Madagaskar. Den lever i familjegrupper regnskogen och varje grupp behöver ett revir som är upp till 40 hektar stort. Problemet är att Madagaskar är extremt fattigt och man har under lång tid praktiserat ”slash-and burn”, dvs precis det som händer i Brasilien idag…

Madagaskar har alltså gått från att se ut så här…

…till att se ut så här. Den magra regnskogsjorden klarar inte av intensivt jordbruk och efter några skördar har marken lämnats, torr och helt utan växtlighet.

Endast 4 % av den ursprungliga regnskogen finns kvar. Och Indri Indri är väldigt kräsen när det gäller mat. Den äter en extremt varierad och specifik kost och klarar sig inte i fångenskap. Den kan alltså inte existera någon annanstans än i den här lilla regnskogsplätten som finns kvar på Madagaskar. Indri Indri är speciella på ett annat sätt också, de sjunger. Om man en gång har vaknat till Indris sång en tidig morgon i en hydda i ett naturreservat glömmer man den aldrig. Tyvärr kan jag inte hitta min egen inspelning. Men här kommer en Youtube klipp från precis samma ställe där jag bodde.

Augusti månads utmaning blir också septembers

Utmaningen var: slänga max hälften så mycket ätliga livsmedel som Medelsvensson, dvs max 150 g per dag.

Jag trodde att jag inte slängde mycket mat och det visade sig vara sant. Under de här två veckorna har jag slängt i genomsnitt 25 g per dag, dvs knappt en tiondel av vad genomsnittssvensken slänger. Till största delen möglig ost faktiskt, det blir lätt så i ett en-personshushåll.

Men jag måste erkänna att jag har varit mycket mer medveten om vad jag handlar och hur mycket jag köper under de här veckorna. Jag tvivlar på att jag har varit så här extremt duktig tidigare under året. Så jag tänker faktiskt fortsätta med den här utmaningen under september också. Det var roligare än jag trodde, och inte alls speciellt svårt när man inte slänger speciellt mycket.

Typiskt nog råkade jag just under den här veckan ut för något som aldrig tidigare hänt mig, jag köpte en hel kartong ekologiska ägg som visade sig vara befruktade. Hade det varit utanför tävlan hade jag nog gett upp efter att ha knäckt 2-3 ägg, men nu knäckte jag mig igenom halva kartongen innan jag insåg att jag inte kommer att hitta några friska ägg. Och befruktade ägg är inte speciellt trevliga att öppna… Men tack till Kronägg för väldigt snabb och bra reklamationshantering!

Crossover-musik när den är som bäst…

Ikväll har jag lyssnat på något som absolut inte har med miljö att göra. En helt magisk konsert med Lena Chamamayan. Det är svårt att beskriva hennes musik, orientalisk jazz är väl det närmaste man kan komma.

Tänk dig en av världens bästa röster som sjunger med arabiska klanger, en tunisisk jazzpianist på en Steinway flygel , en syrisk violinist, en el-bas, en traditionell trummis och en latinsk slagverkare. Plus en quanon, arabisk cittra och några andra instrument som jag inte vet namnet på.

Jag kände inte alls till sångerskan sedan tidigare men redan när jag stod utanför och väntade på min väninna förstod jag att allt inte var som vanligt på Malmö Opera. Det kom sällskap med unga män i 25 års åldern! Och unga kvinnor i hijab som försiktigt letade sig fram mot ingången. Långt ifrån det vanliga klientelet av svenska kulturtanter mellan 50 och döden.

Att sedan förställningen började 15 minuter efter utsatt tid (Föreställningar på Malmö Opera börjar alltid exakt på klockslaget) gav ytterligare en fingervisning om att det var något ovanligt i görningen.

In kommer Lena och börjar sjunga. Hennes röst är magisk, liknar inget annat. Hon hade kunnat bli världsstjärna i vilken genre som helst. Musiken är väldigt komplex och avancerad. Men publiken kan texterna och sjunger med. Till och med jag sjunger med på någon låtsas-arabisk. Män och kvinnor reser sig i stolarna och börjar dansa. Folk går ner till scenen och ställer sig i gångarna och dansar. Några exhibitionister studsar till och med upp på scenen och dansar. En stackars scenarbetare får rycka in som scenvakt för att hindra resten av publiken att inta scenen, Operan har tydligen inte rutiner för att ta hand om publiktryck av den sorten.

Tyvärr förstår jag inte texten, men av jublet och applåderna att döma efter vissa passager så är det väldigt känslosamt.

Lena Chamamyan är en av få kvinnor från Mellanöstern som både skriver musik, producerar och sjunger.. Samma år hon vann Radio Monte Carlos pris för bästa världsmusik. 2011 utnämnde Arabian Business Magazine henne till en av de 500 mest inflytelserika personerna i arabvärlden.

Vilken kvinna!!!! Och vilken upplevelse!!!

Ekodukten över E65…

Sveriges största ekodukt (bred, gräsbelagd bro för djur), över E65 mellan Svedala och Skurup, har varit i drift sedan i våras. Och den har tydligen blivit stor succé. Många var skeptiska till om djuren, speciellt kronhjortarna, skulle våga använda den. Men om man ska döma av bilderna från Trafikverkets viltkameror verkar inte djuren vara speciellt rädda…

©Trafikverket – rådjurskid

Problemet med att vi är duktiga och sätter upp viltstaket längs alla våra stora vägar är att djurens levnadsområden blir uppdelade och speciellt när det är frågan om små stammar kan det bli problem med inavel. Kronhjortarna är extra känsliga, de är inte så många och de är försiktiga när det gäller det som är nytt. Men enligt uppgifter från Lokaltidningen har även dessa stora hjortar börjat använda ekodukten.

©Trafikverket – dovhjort

Det känns bra att det blev lyckat – så att det är värt all tid vi har suttit i köer på E65an under bygget:)

©Trafikverket – rådjur

Sverige är först – igen!

På tisdag kan du köpa världens första klädkollektion med miljövarudeklaration Och det är svenska Fristads om står för detta. Miljövarudeklaration Environmental Product Declaration, EPD, redovisar miljöpåverkan genom hela livscykeln, från råvaror, tillverkning, tvätt tills dess att det är dags att låta plagget gå till de sälla jaktmarkerna. EPD används inom många andra områden, t.ex. byggbranschen, men det är första gången några kläder har fått samma uppmärksamhet.

Ser fram mot att andra klädtillverkare följer Fristads exempel!

©Håkan Rodhe – minkar

Ta bort CO2 ur luften – kostnader

Det har varit ett stort nöje att skriva den här serien inlägg. Jag har lärt mig så mycket spännande. Framförallt att det finns så väldigt många olika metoder för att minska mängden CO2 i luften. Det har gjort mig lite mer optimistisk om framtiden. 

Jag är bara en glad amatör på området, men jag misstänker att vi kommer att hamna i ett läge där det inte är tekniken som avgör vilka metoder som väljs utan ekonomin. Jag har därför rangordnat de olika metoderna med avseende på vad man beräknar att de kommer att kosta per ton CO2 i stor skala och också lagt in en uppskattning hur mycket man kan ta bort per år (alla uppgifter från royalsociety.org) 

MetodKapacitet
(miljarder (giga) ton CO2/år)
Kostnad per ton CO2 (SEK)
Bygga med biomassa (trä)0,5 – 10
Binda kol i jorden 1-11  under max 20 år50 – 250 
Plantera/bevara skog4-12150 – 300
Bevara våtmarker, kärr?100 – 1000
Biokol (typ grillkol) 2-5180 – 1700
Kalka haven 900 Gigaton total kapacitet = 40 gigaton/år t.o.m. 2100700 – 1600
DACCS?1000
Mineral carbonation ?500 – 3000
CO2 i byggmaterial (betong)?500 – 3000
Bioenergi + CCS101400 – 2700
Nedvittring av sten 0,5 – 4500 – 5000
Göda haven45000?

Det är väldigt spretiga uppskattningar av både kapacitet och kostnader. Vi vet helt enkelt inte tillräckligt mycket än, framförallt inte om åtgärder i stor skala. Vad vi dock vet är att för att uppnå klimatmålet max 2°C uppvärmning år 2100 krävs att vi tar bort ”flera hundra Gigaton” CO2 från luften. För att nå max 1,5°C uppvärmning krävs borttagning av 1000 Gigaton.  Och det är inte gratis. 1000 Gigaton för en genomsnittlig kostnad av 1000 kr – det innebär 1 000 000 000 000 000 kr = 1 miljon miljarder kronor. För att få lite perspektiv på summan, bruttonationalprodukten 2017 i hela världen var 800 000 miljarder kronor, dvs ungefär lika mycket. Eller – alla på jorden måste betala drygt 100 000 kr var. (Om jag nu fick alla nollor rätt:))

Hur ska man få fram pengarna? Det måste sättas ett pris på CO2 utsläpp som enligt experterna bör ligga på ca 1000 kr per ton. Och vi har redan mekanismen, utsläppsrätter. Idag kostar utsläppsrätter runt 300 kr per ton, en tredjedel av vad som krävs…

Källa: https://royalsociety.org/~/media/policy/projects/greenhouse-gas-removal/royal-society-greenhouse-gas-removal-report-2018.pdf

©Håkan Rodhe