Efter FNs rapport om klimatpåverkan från tillverkning av kläder började jag fundera, hur stor är den faktiska klimatpåverkan från ett par jeans, jämfört med annat?
Tillverkning av ett par jeans = 13 kg CO2 (naturskyddsföreningen)
Vad kan jag annars göra för 13 kg CO2?
Köra bil 7 mil (utsläppsrätt.se) Flyga 7 mil (utsläppsrätt.se) Två rejäla biffar à drygt 200 g (livsmedelsverket.se)
Du läste rätt, du släpper ut lika mycket CO2 per mil om du flyger som om du åker ensam i en bil. Det hade åtminstone jag inte en aning om. Jag fick kontrollräkna mina siffror flera gånger och googla hur andra har räknat innan jag trodde på det.
Så helgens bilresa med sista flyttlasset till dottern i Göteborg, 60 mil t.o.r. kostade drygt 8 par jeans. Gulp…
En resa tur och retur till Bangkok kostar minst 3 ton CO2 per person (utsläppsrätt.se). Ur miljösynpunkt kan du då lika gärna köpa 230 par jeans eller äta 500 biffar 🙂
Vår CO2 budget för en hållbar utveckling är 1,5 ton per person och år. Du kan ju själv jämföra hur många jeans, biffar och Thailandresor som får plats i den budgeten.
I Sverige, där vi flyger mer än 5 gånger mer än genomsnittet och kör bil exakt lika mycket (1 ton CO2 per år och person för flyg respektive biltrafik) menar jag att den enskilt största klimatpåverkande åtgärd vi som privatpersoner kan göra är att dra ner på flyg och bilåkandet.
(Och ja, jag har meddelat dottern att det nog var sista gången på väldigt länge jag kommer till Göteborg med bil 😉 )
Jag är lite efter i nyhetsflödet, miljönyheterna duggar tätt just nu. Fick redan för en vecka tips från syrran om att nu är det klädindustrin som är under miljöluppen. FN rapporterar att klädindustrin släpper ut mera växthusgaser än flyget och sjöfarten ihop! och begreppet klädskam har redan börjat figurera i tidningarna.
Det spelar inte någon roll vilket plagg vi köper, om det är återvunnet eller ekologiskt – 80 % av CO2 utsläppen sker vid tillverkningen.
Vår klimatpåverkan (CO2 utsläppen) i samband med att vi köper ett par jeans fördelas på:
80 % – tillverkningen av jeansen
3 % – transport av jeansen till butikerna
11 % – vi tar bilen och åker till butiken för att handla
3 % – vi tvättar dem
3 % – efter vi har slängt dem
Massproduktion och billig arbetskraft i öst gör att kläderna idag relativt sett är mycket billigare än för säg 30 år sedan. I kombination med media, influensers och våra ökade köpkraft gör detta att vi är köper och slänger kläder som aldrig förr.
Vi köper i medeltal 13 kilo kläder per år och slänger 8 kg. Dvs, vår garderob ökar med 5 kg varje år, inte konstigt att det blir trångt bland galgarna. Fast jag undrar om de räknat med att kläderna av någon märklig anledning krymper i garderoben om de får hänga där för länge 😉
Detta sätter fingret på själva kärnfrågan, vi var mycket mer klimatsmarta när vi inte hade råd att köpa så mycket kläder. Vi lagade det som gick sönder och hade kläderna tills de var utslitna.
För att gå tillbaka till inledningen – det gäller inte bara kläder, det gäller all konsumtion. Hade FN valt att titta på konsumtionen av teknikprylar hade vi fått begreppet”teknikskam”, hade de tittat på skönhetsprodukter hade det blivit ”skönhetsskam”.
Det är helt enkelt så att vi köper för mycket onödiga saker, slänger saker innan de går sönder, orkar/vill/kan inte laga det som går sönder, köper en specifik pryl för varje användningsområden även om det går lika bra att använda en för allt (jämför sketchen ”spela kula”) och flyger flera gånger om året. Det är numera en del av vår livsstil.
Jag lever också med den här livsstilen. Därför är månadens utmaning, att räkna hur många saker jag köper som jag inte absolut behöver, väldigt nyttig. Jag kan säga redan nu att jag köper fler saker vad jag från början trodde…
Med totalt 1 000 hästkrafter, (varar 780 kommer från en fossilmotor 🙁 ) har den tillräckligt med power för att göra 0-100 km/h på 2,5 sekunder.
Det finns dock en nackdel, batterierna räcker bara till 25 kilometers körning med eldrift, och då får man ”bara” köra 135 km/h.
Vill du vara miljövänlig med klass så behöver du slänga upp med 6 miljoner SEK för att få ställa dig i kö för att köpa en Stradale.
Vill man vara cynisk kan man säga att det lilla batterier bara är en förevändning för att kalla sig miljövänlig när man kör ett bensinslukande vrålåk. Men, hur ofta kör man över 135 km/h, även om man bor söderut i Europa? Och har man behov av att visa upp hur mycket pengar man har, och ändå vill köra miljövänligt är Stradale ett steg i rätt riktning.
Jag köpte min första Toyota Prius när hybridtekniken var ny, inte för att det var en så enorm skillnad i bensinförbrukning utan för att det är viktigt att stödja ny teknik som går i den riktningen man själv vill. Det är därför jag tycker att det är så fantastiskt bra att Ferrari gör en laddhybrid – det är en symbolfråga!
Kuriosa: En av sakerna som gör det så kul att skriva en blogg är att jag hittar så många roliga fakta vid sidan om. Visste du att när Tesla Model S P100D lanserades 2017 så var det den snabbast accelererande bilen som någonsin testats av amerikanska motortidningen Motor Trend? 0-100 på under 2,3 s trots att det är en 2,2 ton tung halvkombi, jämfört med t.ex. den näst snabbaste, en Porsche 911 Turbo S på 1,6 ton.
Det handlar om att USA ökar sin export av naturgas, eller som departementssekreteraren (vice sådan) kallar det – frihetsgas 😉
Det finns inte någon ände på hur bra allting blir med USAs frihetsgas; fler jobb i USA, ekonomisk tillväxt, energisäkerhet och renare luft över hela världen.
Och det bästa av allt, naturgasen är ”molekyler av amerikansk frihet som exporteras till världen” 🙂 🙂 🙂
Jag trodde inte det var tillåtet att röka lustiga svampar på arbetstid 😉
Men med tanke på gårdagens rapport så är det kanske inte så lustigt trots allt, när USA döper om koldioxidutsläpp till molekyler av amerikansk frihet…
Har precis läst årets viktigaste artikel från Australiensiska ”Breakthrough – National Centre for Climate Restoration” och det kan du också göra på länken nedan…
… eller kan du läsa en sammanfattning här (jag tar mig friheten att inte direktöversätta utan förenklar lite):
Klimatforskarna har varit för försiktiga och återhållsamma med sina slutsatser. Läget är mycket mera kritiskt än vi kan föreställa oss.
Med nuvarande Parisavtal (2015) som godkänts av de flesta nationer kommer våra CO2 utsläpp att vara som högst 2030 för att sedan reduceras med 80% till 2100.
Men – detta avtal (som Trump vill dra sig ur för att det är skadligt för USA, min anmärkning) leder till 3 graders uppvärmning år 2050 och 5 grader 2100.
Detta är ett troligt scenario över vad som händer år 2050 med nuvarande Parisavtal:
Vid 3°C uppvärmning torkar Amazonas ut och permafrosten (de ständigt frusna områdena i t.ex. norra Ryssland) tinar upp. Detta leder till att växthuset Jorden skapas, som av sig själv fortsätter att värma upp atmosfären, oberoende av vad vi människor hittar på.
Över 100 dagar per år kommer temperaturerna att ligga på dödliga nivåer i Västafrika, tropiska Sydamerika, Mellanöstern och Sydostasien. 1 miljard människor kommer att behöva fly från dessa områden. 2 miljarder människor kommer att leva i områden med svår torka och kommer inte att kunna livnära sig. Det finns inte att finnas mat till alla och matpriserna kommer att stiga i höjden.
Miljarder människor som måste flytta, översvämningar, vattenbrist och minskad födotillgång utlöser konflikter och kanske till och med kärnvapen krig. Artikelförfattaren använder termen ”outright chaos” för att beskriva tillståndet. (Jämför med migrationskrisen 2016 då det ”bara” kom 160 000 flyktingar till Sverige… min kommentar)
När temperaturökningen når 5°C år 2100 kan vi räkna med slutet på vår mänskliga civilisation.
Vad krävs för att detta inte ska bli vår verklighet om 30 år?
Oerhörda globala insatser jämförbara med dem som mobiliserades under andra världskriget krävs för att under de närmaste 10 åren bygga ett industriellt system med noll-utsläpp, eller som författaren uttrycker det:
”A near-term, society-wide, emergency mobilization of labour and resources, of a scale unprecedented in peacetime, to build a zero-emissions industrial system and draw down carbon to protect human civilisation”
Och vad kan du och jag göra?
Vi måste våga ta in att det är ovanstående scenario vi har framför oss om vi inte gör något. Och när vi väl har gjort det måste vi sprida budskapet så att vi alla är förberedda och stödjer våra politiker när det är dags att fatta de svåra beslut som krävs för att undvika att vi hamnar där.
För att citera artikelförfattaren ”Detta är inte ett teknologiskt eller vetenskapligt problem, det är en fråga om mänskliga social-politiska värderingar. Vi måste nå en social brytpunkt som förändrar vårt tankesätt innan vi når brytpunkten i klimatet”
Det fanns säkert någon bra anledning till att ”bäst före” märkning infördes på matvaror, men den verkar ibland ha ersatt sunt förnuft. Jag kommer ihåg när jag för några år sedan hörde ett inslag på radio angående fusk med bäst före-datum på ägg. Reportern hade gått ut i Stockholm (Östermalmshallen tror jag att det var) för att hitta lämpliga konsumenter. Det första intervjuoffret var väldigt upprört men nästa kvinna som intervjuades råkade vara min väninna S, en redig Skånetös i själ och hjärta även om hon emigrerade till huvudstaden för många år sedan. Reportern ställde en ledande fråga om vad hon tyckte om fusket med datummärkningen av äggen. – Det bekymrar mig inte, svarade hon. – Men tänk om du använder äggen efter att de har passerat bäst före datum, sa reportern. – Jag är uppvuxen på landet, sa min kompis, och där luktar vi på äggen. Luktar de gott är de goda, luktar de illa slänger vi dem. Det är inte svårare än så.
Och så är det med det mesta i matväg. Ser det bra ut och luktar gott så är det inte några problem med användningen. Jag hade varit bortrest ett tag och den 11/5 hittade jag en oöppnad Öresundsfil i kylskåpet med bäst före dag 27/4. Det är väl inte lönt att ens prova den, tänkte jag, men det är en principsak, så jag tog en sked. Och den var alldeles utmärkt – 2 veckor efter bäst före datum!
Ju lägre förvaringstemperatur, desto längre hållbarhet. Mjölk som förvaras i 4°C håller dubbelt så länge som den som förvarats vid 8°C.
Jag tror att en del av problemet är att många likställer sista förbrukningsdag med bäst före-datum. Sista förbrukningsdag sätts på varor som är känsliga, som t.ex. fisk, köttfärs och kyckling, och kan om de förvaras fel orsaka allvarliga bakteriella infektioner. Detta ska man inte slarva med. Men bäst före-datum på ägg, som enligt EU förordning måste sättas till 28 dagar efter värpning har inte någon relevans i Sverige där vi för det mesta förvarar äggen i kylskåp. Här håller äggen både 2 och 3 månader förvarade på rätt sätt, med den spetsiga sidan ner.
Tekniken att odla koraller är inte ny, i årtionden har man odlat i liten skala i undervattensplantskolor, där korallerna sitter fästa på rep i långa rader. Man odlar snabbväxande sorter, som t.ex. ren- och älghornskoraller och planterar sedan ut dem på förstörda rev.
Dessa småskaliga odlingar räcker tyvärr inte tillnärmelsevis till för att kompensera för den massiva koralldöden. Företaget Coral Vita har därför utvecklat metoder för att odla koraller i stor skala – på land. Genom ”microfragmenting” kan man få korallerna att växa 50 gånger snabbare än på naturlig väg. Detta innebär att man kan odla även långsamtväxande koraller som den här hjärnkorallen,
vilken är en kritisk del av ett korallrev. En korall som den på bilden skulle ta 10 år att odla fram i havet, men bara några månader med Coral Vitas metod. Man använder sig också av en teknik som kallas ”assisted evolution”, vilket innebär att genom att ändra uppväxtförhållanden för korallbebisarna kan man få dem att tåla högra värme och surare vatten. Och det är den här möjligheten att skapa tåligare koraller som jag ser som den riktigt stora vinsten med den nya tekniken och som ger mig hopp om framtiden för korallreven.
Sedan är det ”bara” att plantera ut korallerna på förstörda korallrev – t.ex. här på Bahamas som drabbats hårt av koralldöden. Man förstår att Bahamas är känsligt för översvämningar, inte många meter över havsytan i sikte 🙂
Coral Vita öppnade 31e maj så flatbat är kanske först i Sverige att rapportera om detta häftiga Bahamasbaserade företag. Man vill skapa ett ”Silicon Valley” för miljön/marinliv på ön som är mycket utsatt för effekterna av den globala uppvärmningen.
Inte bara spännande utan vackert också med odlingsbaljor och matchande solskydd. Funderar på om inte flatbat borde göra en studieresa – kan man cykla till Bahamas…? 🙂
Det var nyheten om att alla korallrev kommer att vara döda om 30 år som fick mig att gå från tanke till handling och bli aktiv i miljödebatten. Fruktansvärt på alla sätt, 25% av alla havslevande arter finns i korallreven. De är verkligen havens regnskogar men försvinner i dubbelt så hög takt som regnskogarna på land. 50 % av alla korallrev är redan förstörda ☹️. Och som sagt, man förutspår att resten kommer att vara borta år 2050.
Men igår återfick jag en gnutta hopp. Det kom en länk från en bekant i London, som varit på invigningen av världens första landbaserade korallfarm, Coral Vita och undrade om jag ville skriva om detta. Coral Vita är ett företag som forskat fram en metod att odla koraller som är tåligare mot varmare vatten och föroreningar och sedan plantera ut dem på döda korallrev. Och fått korallerna att växa 50 gånger snabbare än i naturen.
Vet du förresten varför korallerna blir vita när innan de slutligen dör? Jo varje koralldjur lever i symbios med en alg och det är algen som står för färgen och för näringsproduktionen. När korallen stressas pga det varmare vattnet slänger den ut sin hyresgäst och återfår då sin naturligt vita färg. Korallen klarar sig några veckor utan sin algkompis men sedan dör den.
Högst levande koraller
Fortsättning får följa imorgon. Öresundstågen, som vanligtvis fungerar perfekt, har idag lagt krokben för min tidsplanering.
– Jag är inte så bra på att källsortera, men jag är väldigt bra på att inte köpa en massa onödiga saker. Och det är ju mycket bättre, när man sorterar sopor är ju ”skadan redan skedd”.
Och det är ju precis det klimatsmarthet innebär – att inte generera några sopor som behöver sorteras. Så månadens utmaning/tävling blir:
Vem köper färst (ja det heter faktiskt så, jag har kollat 🙂 ) saker under juni månad?
Som saker räknas allt som inte är: Förbrukningsvaror tex mat, hygienartiklar, bensin och liknande samt utbyte av något nödvändigt som är utslitet.
Det blir upp till var och en att hitta gränsdragningen som passar er. För mig är kläder och skor ”saker”, men om mitt enda par gympaskor går sönder är det utbyte av något nödvändigt att köpa nya. Den riktiga utmaningen ligger ju i att stanna upp och reflektera över de inköp vi gör.
Vill du vara med? Anmäl dig i kommentarsfältet, eller på ”utmaning@flatbat.se” om du inte vill vara så offentlig. Vinnaren koras den 30/6 och du väljer själv om du vill gratuleras med namn eller pseudonym.
PS. Jag har nära släktingar som kommer att vara grymma på den här utmaningen, så det kommer bli tufft i toppen!
