Rida i naturen…

Pratade med systerdottern som är riktig djur- och naturmänniska. Hon har aldrig sett så mycket djur på nära hålls som när hon rider. Och min nya favoritförfattare Peter Wohllben bekräftar detta. Djuren ser inte någon fara i ett gräsätande hovdjur och att det följer med ett mänskligt bihang på ryggen verkar inte spela någon större roll.

En annan sak han skriver, som jag har lite svårare att ta till mig är att de vilda djuren blir mindre rädda om man är högljudd och gör mycket ljud i skogen än om man smyger fram. Detta för att jägarna är tysta när de jagar medan djuren har lärt sig att högljudda vandrare inte vill dem något ont. Hm, måste fundera på det en stund… Jag går alltid och sjunger eller pratar högt när jag är ute i vildsvinsmarker, för att grisarna ska förstå att hålla sig på avstånd. Vid tre tillfällen har jag kommit obehagligt nära vildsvin som legat och tryckt. En gång när jag vandrade på Sicilen låg en hel flock och vilade gömda i ett halvmånformat tätt snår. Jag kom helt ovetandes gående rakt emot den enda öppningen och flocken låg kvar ända tills att jag bara var några meter ifrån dem. Då kom de rusande ut på båda sidor om mig, suggor och kultingar om vartannat. Jag hann inte ens bli rädd, men jag avstår gärna från en repris av den upplevelsen.

©Håkan Rodhe – vildsvin som inte har hört fotografen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *