Läste du om DIs klimatindex igår? Klimatindex är företagens interna CO2-utsläpp delat med omsättningen. I klimatindexet ingår OMX Nasdaq-noterade bolag som tillhör industrigrupperna Kapitalvaror, Konsumtionsvaror och kläder, Material, Dagligvaror och Banker. Inkluderas gör också börsnoterade banker.
Här kommer topp 3 (eller botten 3 hur man nu ser på det) med högst klimatindex.
SSAB 156
Lundin Mining 56
Stora Enso 33
Det var kanske inte så oväntat, tunga industrier i toppen. Mer oväntat var att ett företag i dagligvaruhandelsgruppen, Essity, har nästan lika högt klimatindex som Stora Enso, 25. När jag tittade på deras produktportfölj var det inte lika förvånande, Essity äger varumärken som Libero (blöjor) och Libresse (bindor). Mycket energi går åt till alla dessa engångsprodukter.
Ett företag som SKF har i sammanhanget blygsamma 7,5 och Trelleborg 12.
Men, det finns ett stort hål i jämförelsen. Bara 45 av DIs 124 företag på listan redovisar CO2 utsläpp på ett sådant sätt (enligt GHG protokollet) att det kan jämföras. Kan man kanske ana att de värsta miljöbovarna finns bland de företag som inte redovisar sina resultat???
Grattis Dagens Industri! Som första svenska tidning börjar ni publicera företagens klimatavtryck som ett nyckeltal på börssidorna. CO2 ekvivalenter dels i vikt och dels i relation till omsättningen. Lätt att jämföra företag emellan och använda som en parameter vid investeringar.
Men vad betyder egentligen de olika siffrorna? Man använder 5 kolumner med rubrikerna ”scope 1”, ”scope 2″, scope 3”, ”utsläpp” och ”utsläppsintensitet”
Scope 1-3 är den vanligaste redovisningsprincipen för CO2 utsläpp från företag och organisationer och kallas GHG:
Scope 1: Förbränning av fossila bränslen från egna fabriker och fordon. Scope 2: Förbrukning av el, fjärrvärme och fjärrkyla. Scope 3: Utsläpp från inköp av varor och tjänster t.ex. transporter, flygresor, taxi, hotellnätter och material.
”Utsläppsintesitet” är företagens egentkontrollerade utsläpp delat med omsättning. Detta för att kunna göra en jämförelse mellan företag av olika storlekar.
Cliffhanger – vilken är företaget med högst utsläppsintensitet på börsen? Svar kommer imorgon…
Vi har minskat vårt inrikesflygande med 8 % hittills i år jämfört med förra året. Och det är ju bra, men effekterna av detta är ännu bättre.
Presschefen för SAS Sverige menar att man jobbar mycket med hållbarhetsfrågor och undersökning av övergång till biobränsle för att man har förstått att detta nu är en viktig faktor för vilket transportmedel svenskarna vill använda.
BRA försöker med en annan lösning, man ska fasa ut de stora jetflygplanen och i större utsträckning flyga med ”klimatlindrigare” propellerflygplan.
Så att vi röstar med fötterna och visar att klimatfrågorna är viktiga gör skillnad, inte bara för den resa som vi inte gjorde, utan också genom att flygbolagen tvingas förbättra sig för att möta våra förväntningar.
Visste du att 70% av världens utsläpp av växthusgaser kan spåras tillbaka till 100 multinationella företag? 70 %!!!. Forskarna från Stockholm Resilience Center skriver att företagens frivilliga miljöarbete har varit ineffektivt. Och de stora, multinationella företagen är oerhört starka och deras lobbyister får regeringarna att minska på miljökraven (Se bara på USAs miljöpolitik, min anmärkning)
Företagen kommer inte att kunna/vilja ändra sina miljöåtagande tillräckligt mycket enligt forskarna. Det krävs en global, gemensam lagstiftning som gäller för alla stater och företag. Vilket inte förvånar mig det minsta!
Forskarna har som tur är hittat några positiva områden inom företagsvärlden också.
Företagen börjar inom vissa branscher zooma ut från ren vinstjakt till ansvar, etik och mening
Hållbarhet har blivit ett allmänt vedertaget begrepp inom företagsvärlden, 70 % nämner hållbarhet i årsredovisningarna och 27% inkluderar den i affärsstrategin
Regeringarna ökar kraven i lagstiftningen när det gäller hållbarhet för stora företag
Institutioner och pensionsfonder börjar långsamt flytta kapital från investeringar som inte håller måttet med avseende på klimatpåverkan.
Ny teknologi hjälper lagstiftare att hålla koll på företagen längs leverantörskedjan.
Företagen börjar samarbeta mer med forskningen och ser till att företagens klimatagenda baseras på vetenskap.
Källa: Folke, C et al. Transnational corporations and the challenge of biosphere stewardship, Nature Ecology & Evolution volume 3, pages1396–1403 (2019)
Äldsta dottern har varit väldigt irriterad på ljusskyltarna som mäter hastigheten (bil) och som blinkar rött och aggressivt ”Sakta ner” när hon bara kör en km över tillåten hastighet. Det får nästan motsatt effekt på henne.
Men i Skurup har vi helt andra metoder. Kolla in hur det ser ut när jag kommer körande i rätt hastighet:)
Om det inte redan framgått så skriver jag om det som jag själv vill veta om miljö och klimat. Och nu är jag väldigt nyfiken hur det står till med biodrivmedel, är den fossilfria dieseln (HVO100) en miljöbov på andra sätt?
Enligt den största tillverkaren, Neste, kommer råvarorna till HVO100 idag från följande källor:
Rapsolja
Slaktavfall
Fiskolja
Technical corn oil (restprodukt från etanoltillverkning av majs)
PFAD (restprodukt från tillverkning av palmolja)
Använd frityrolja (Jag hade en kollega som redan för 10 år sedan använde frityrolja från en restaurang som drivmedel i sin dieselbil!)
Tallolja (restprodukt från tillverkning av pappersmassa)
Enligt Energimyndigheten används dessa råvaror i HVO100. (Hm, undras om Neste har slutat använda ren palmolja sedan 2017 eller om de har ”glömt” den på sin hemsida?)
Råvaror HVO100 2017, källa Energimyndigheten ER 2018:17
Den omstridda råvaran på listan är PFAD, rester från palmoljetillverkning. Palmolja är världens mest sålda vegetabiliska olja och finns i hälften av våra livsmedel. När larmet gick om mättade fetter och speciellt transfetter (härdade fetter) i början av 2000 talet övergick industrin till palmolja istället. Lätt och billigt att framställa. Problemet är att odling av palmolja görs med fördel i samma klimat där det växer regnskogar. Palmoljeodling driver därför på den illegala skövlingen av regnskog.
PFAD är oätliga fettsyror som bildas i palmoljeefrukterna när de skördats. Detta är samma process som när smör härsknar, då bildas smörsyra som luktar och smakar illa. PFAD måste därför tas bort från palmoljan innan den kan säljas till matindustrin. Detta sker på oljeraffinaderier för matolja (har aldrig funderat på att det finns sådana:)) Rå palmolja får max innehålla 5 % PFAD, därför kan PFAD tillverkningen aldrig överstiga 5 % av raffinaderiets produktion (palmolja och PFDA hade ungefär samma pris från raffinaderiet 2017)
Tillverkarna av HVO100 diesel menar att restprodukten PFAD är en så liten del av oljeraffinaderiernas produktion (max 5%) att den inte är ekonomiskt drivande för skövling av regnskogen och att det bara är fördelaktigt att man tar till vara på restprodukterna från palmoljetillverkningen. Miljöorganisationerna menar att PFAD och palmolja kommer från samma industri, med samma problem och bör klassas på samma sätt.
Hm, som vanligt förstår jag argumenten för båda sidor. Har man nu ändå tillverkat en massa palmolja är det ju synd att inte ta hand om de 5 % som blir över. Men å andra sidan, så kan man ju isåfall resonera när det gäller elefantbetar också, är nu elefanten redan skjuten är det väl lika bra att använda betarna till någon snygg skulptur, så att den inte var skjuten i onödan. Och det resonemanget håller ju inte.
Frågan kokar väl egentligen ner till – är den palmolja man använder odlad på ett schysst sätt eller inte?
Palmolja omfattas idag av ett miljöcertifieringssystem, RSPO, som säkerställer att RSPO märkt palmolja odlats på ett miljövänligt sätt och att oljan kan spåras tillbaka till plantagen. PFDA har tidigare inte omfattats av samma spårbarhetskrav, man har bara kunnat spåra PFDA tillbaka till raffinaderiet. Från och med 1 juli 2019 har Sveriges regering infört ett krav på att all PFAD som används för tillverkning av biodrivmedel skall vara fullt spårbar tillbaka till plantagen. Använder man något annat blir inte dieseln skattebefriad och blir då, som det ser ut idag, inte lönsam att tillverka.
Neste, den dominerande tillverkaren av HVO100, deklarerar på sin hemsida att man bara använder PFAD från RSPO certifierade leverantörer. Så utifrån den information som jag har hittat bestämmer jag mig för att HVO100 totalt sett är det bästa alternativ jag kan köra med min dieselbil just nu. Enligt energimyndigheten ligger CO2-utsläppsminskningen för HVO100 jämfört med fossilt bränsle (baserat på hela livscykeln) på drygt 85%.
Men som vanligt – den bästa bilresan för miljön är den som inte blev av!
Apropå vaccinationer – visste du att i Kongo-Kinshasa har ungefär dubbelt så många personer (4000) dött i mässling som i ebola (2000) hittills i år, 90% av dem barn. Har det skrivits dubbelt så många tidningsartiklar om mässling som om ebola? Skulle inte tro det, det senaste jag läste var att ”Ebola är bara en flygresa bort”. Skillnaden mellan mässling och ebola är att vi kan bestämma om våra barn ska kunna bli smittade med sjukdomen eller inte. Ett lätt val för mig iallafall…
… ja kanske inte precis till bilarna, men till deras litiumjonbatterier.
Redan på 1970-talet, under oljekrisen började Stanley Whittingham forska inom området fossilfri energiteknik och och kom på den första versionen av litiumbatteriet. Det hade bara en nackdel, det exploderade.
Några år senare gjorde John Goodenough (jag älskar engelska efternamn, är någon mer än jag som kommer ihåg engelska läroböcker skrivna av Dennis Gotobed?) en version av litium batteriet som inte riktigt var – tillräckligt bra.
Det krävdes en japan, Akira Yoshino, för att litiumjonbatterier skulle bli en kommersiell succé. Fördelen med litiumjonbatterier är att det inte bygger på kemiska reaktioner som sina föregångare utan på att litiumjonerna flödar fram och tillbaka mellan anod och katod. Detta gör att batteriet kan laddas upp hundratals gånger utan att förlora sin effektivitet. (Fast det vet nog inte batteriet i min senaste Iphone om…)
Första litiumjonbatteriet kom ut på marknaden 1991 och resten är historia.
Vad har de gemensamt? Jo, de är de enda två länder i världen/regioner som har klimatlöften som följer Parisavtalet på 1,5 grader Celsius. (EU behandlas som en region så det framgår inte hur duktiga vi svenskar är:)).
Climate action tracker (CAT) är en oberoende kontinuerlig analys, utförd av två ”non-profit” organisationer, Climate Analytics och NewClimate. De har en snygg och illustrativ hemsida med kontinuerlig uppföljning av målen i Parisavtalet:
Som det ser ut nu kommer Parisavtalets 1,5 graders mål vid slutet av århundratet att uppnås redan 2035. Det är inte längre något avlägset framtidsscenario, det är snart!!!
