Kategori: Djur_natur_miljö

Det fanns säkert någon bra anledning till att ”bäst före” märkning infördes på matvaror, men den verkar ibland ha ersatt sunt förnuft. Jag kommer ihåg när jag för några år sedan hörde ett inslag på radio angående fusk med bäst före-datum på ägg. Reportern hade gått ut i Stockholm (Östermalmshallen tror jag att det var) för att hitta lämpliga konsumenter. Det första intervjuoffret var väldigt upprört men nästa kvinna som intervjuades råkade vara min väninna S, en redig Skånetös i själ och hjärta även om hon emigrerade till huvudstaden för många år sedan. Reportern ställde en ledande fråga om vad hon tyckte om fusket med datummärkningen av äggen. – Det bekymrar mig inte, svarade hon. – Men tänk om du använder äggen efter att de har passerat bäst före datum, sa reportern. – Jag är uppvuxen på landet, sa min kompis, och där luktar vi på äggen. Luktar de gott är de goda, luktar de illa slänger vi dem. Det är inte svårare än så.

Och så är det med det mesta i matväg. Ser det bra ut och luktar gott så är det inte några problem med användningen. Jag hade varit bortrest ett tag och den 11/5 hittade jag en oöppnad Öresundsfil i kylskåpet med bäst före dag 27/4. Det är väl inte lönt att ens prova den, tänkte jag, men det är en principsak, så jag tog en sked. Och den var alldeles utmärkt – 2 veckor efter bäst före datum!

Ju lägre förvaringstemperatur, desto längre hållbarhet. Mjölk som förvaras i 4°C håller dubbelt så länge som den som förvarats vid 8°C.

Jag tror att en del av problemet är att många likställer sista förbrukningsdag med bäst före-datum. Sista förbrukningsdag sätts på varor som är känsliga, som t.ex. fisk, köttfärs och kyckling, och kan om de förvaras fel orsaka allvarliga bakteriella infektioner. Detta ska man inte slarva med. Men bäst före-datum på ägg, som enligt EU förordning måste sättas till 28 dagar efter värpning har inte någon relevans i Sverige där vi för det mesta förvarar äggen i kylskåp. Här håller äggen både 2 och 3 månader förvarade på rätt sätt, med den spetsiga sidan ner.

Det var nyheten om att alla korallrev kommer att vara döda om 30 år som fick mig att gå från tanke till handling och bli aktiv i miljödebatten. Fruktansvärt på alla sätt, 25% av alla havslevande arter finns i korallreven. De är verkligen havens regnskogar men försvinner i dubbelt så hög takt som regnskogarna på land. 50 % av alla korallrev är redan förstörda ☹️. Och som sagt, man förutspår att resten kommer att vara borta år 2050.

Men igår återfick jag en gnutta hopp. Det kom en länk från en bekant i London, som varit på invigningen av världens första landbaserade korallfarm, Coral Vita och undrade om jag ville skriva om detta. Coral Vita är ett företag som forskat fram en metod att odla koraller som är tåligare mot varmare vatten och föroreningar och sedan plantera ut dem på döda korallrev. Och fått korallerna att växa 50 gånger snabbare än i naturen.

Vet du förresten varför korallerna blir vita när innan de slutligen dör? Jo varje koralldjur lever i symbios med en alg och det är algen som står för färgen och för näringsproduktionen. När korallen stressas pga det varmare vattnet slänger den ut sin hyresgäst och återfår då sin naturligt vita färg. Korallen klarar sig några veckor utan sin algkompis men sedan dör den.

Fortsättning får följa imorgon. Öresundstågen, som vanligtvis fungerar perfekt, har idag lagt krokben för min tidsplanering.

Jag sätter mig för första gången för säsongen i min ganska skamfilade solstol och hamnar direkt med rumpan på trädäcket och fötterna i vädret. En skruv har lossnat. – Lätt fixat, tänker jag, hämtar skruvmejsel och upptäcker att det inte är en skruv som är lös, det är en sorts nit som har rostat sönder. Finns inte någon möjlighet att få dit den niten igen utan svetsutrustning. – Suck , måste köpa ny stol, är första tanken. Men nästa tanke är lite smartare: – Måste kanske inte vara en nit, kan kanske hitta något ute i pannrummet, att samla på spik, skruv och bultar har gått i arv från fadern. Och visst låg där en skruv och mutter i rätt dimension i en låda. Ser kanske inte så tjusigt ut, men funktionen är perfekt.

– Varför skriver hon nu det här, kanske du tänker? Det var väl inte så svårt att laga en stol med skruv och mutter? Men det intressanta är att jag tycker mycket bättre om stolen nu när jag lagat den själv, trots att den är urblekt och det sticker ut en mutter på ena sidan. Och forskningen stödjer mig i detta. Om du själv monterar en byrå så tycker du i allmänhet mycket bättre om byrån än om du får den levererad hem till dig i färdigt skick. (Jag har läst en artikel om detta, men kan inte hitta den igen, tror inte att den var sponsrad av IKEA 🙂 )

Det finns nästan ingenting som jag blir så stolt över som när jag lyckas laga något som är sönder, vare sig det är en läckande kran, en solstol eller ett nedfallet staket. Det är så tillfredsställande att göra något obrukbart fungerade igen. Att det är klimatsmart får jag på köpet 🙂

Miljön i Skottland är precis lika vacker som jag föreställt mig. Böljande gräsbevuxna vidder, får och boskap överallt.

Men varför ser det ut så här undrade flera av mina medresenärer. Jag hade mina misstankar och nu har jag kollat upp det. Skottland var till stor del skogsbeklätt för många hundra år sedan. I höglandet björk, rönn, enbuskar och tall. På lägre höjd täckte ädellövskogen landet. Och det är människan som är ansvarig för att dessa inte finns kvar. Detta skedde för väldigt länge sedan, redan på 1300-talet var det mesta av skogen borta och endast 10 % av Storbritannien var skogsbeklätt. Orsaken var i första hand skapandet av nya odlingsmarker enligt forskarna.

Vad händer när man avverkar skogarna, jo de stora rovdjuren försvinner. Storbritannien är ett av de få länderna i världen som inte har några topprovdjur, varg, lo, järv, björn. Och även havsörnen utrotades för 100 år sedan. Men det händer saker. Forestry Commission Scotland håller sedan många år på med ett återplanteringsprojekt och nu är 17 % av Skottland täckt med skog. Havsörnen är återintroducerad och det häckar 100 par i Skottland. Men Skottland väntar fortfarande på sin första varg…

Har vandrat på riktigt för första gången efter utbyte av 2 höftleder. Jag är nu officiellt en Cyborg :). 20 km i mitt tycke typiskt skotskt landskap, grönt, backigt, regnigt, får-rikt och magiskt!

Men inte ens här kan folk ta med sig skräpet hem…

Jag är uppvuxen med en far som fortfarande, vid snart 94 års ålder, tar med sig det skräp hittar längs vägen när han är ute med sin rollator och källsorterar när han kommer hem. Det kanske blir nästa månads utmaning…

Bonusbild, typisk skotsk trädgård (not :)) i en liten, liten by vid kusten. Endast azaleor och rhododendron…

Idag har jag vandrat runt på Blair estate och bara njutit av den fantastiska naturen. En riktig brittisk parkmiljö som jag bara älskar, naturen 2.0 där parken följer landskapet och den lilla bäcken, och bara är förstärkt med blommande buskar, dammar, broar och en och annan perenn.

Miljöproblemen är så långt borta en sådan här dag att de får vila tills jag kommer hem.