Månad: december 2019

…blev – CO2 solutions!!! (I tävlingen om vilket carbon capture and storage (CCS) företag som jag ska köpa aktier i för att klimatkompensera).

CO2 solutions tävlade i och för sig i en klass för sig – eftersom det är det enda företag på min short-list (se juldagens inlägg ) som det går att köpa aktier i på Stockholmsbörsen. Men jag hade valt CO2 solutions oavsett. Det är ett kanadensiskt företag som har en helt annorlunda teknologi än konkurrenterna. Använder det enzym som alla levande organismer använder för att ta upp CO2 vid andning. Läs mer om företaget här:

https://co2solutions.com/en/

Då återstår det att bestämma hur mycket jag ska ”klimatkompensera”. Enligt Naturvårdsverket konsumerar medelsvensken 9 ton CO2 per år och det skulle enligt klimatkompensera.se kosta 2340 kr för ett trädplanteringsprojekt. Mina kinder rodnar fortfarande av flygskam efter mitt nöjesflygande under året så jag dubblar summan och investerar 5000 kr.

Så – nu är ordern lagd. Det finns bara ett problem, det är väldigt liten omsättning i det här företaget. Senaste gången det såldes några aktier var fredagen den 13 september i år (tur jag inte är skrockfull:)). Vi får se vad som händer, vet inte hur det fungerar på den kanadensiska börsen, hur länge ordern kan ligga kvar. Fortsättning följer:)

Källor: Naturvårdsverket, klimatkompensera.se

Jag tyckte att jag följde med ganska ordentligt i turerna runt regeringsbildningen 2018 men missade en väsentlig del av 73-punkts listan, förbud för försäljning av nya bensin/dieselbilar efter 2030! Häftigt! Undras hur detta kommer att påverka försäljningen av fossilbilar fram tills dess? För egen del skulle det bli ytterligare ett argument att inte köpa fossilbil, man vill ju inte köpa något som är på väg att försvinna från marknaden. Men andra kanske tänker annorlunda?

Det har hänt mycket inom miljöpolitiken det senaste året, miljöpartiet la fram en motion om precis samma sak 2017. Och då blev det blankt avslag, i princip utan motivering eller diskussion. Nu tillsätter regeringen en utredning som ska vara klar senast februari 2021.

Heja Greta Thunberg säger jag bara, detta hade inte hänt utan dig!!!

Källor: Trafikutskottets betänkande 2017/2018:TU13, SVT nyheter

till mig själv blir KLIMATKOMPENSATION. Du som har gott minne kanske blir förvånad, jag dissade begreppet klimatkompensation rätt ordentligt i en serie av tidiga inlägg på den här bloggen. All användning av fossila bränslen lägger till mer CO2 i cirkulationen, det spelar inte någon roll hur mycket pengar vi betalar så länge vi inte tar bort koldioxiden igen.

Risken med klimatkompensation, som jag ser det, är att vi tror att vi på något sätt kan köpa oss fria att konsumera hur mycket vi vill. Men när jag väl har satt mig in i klimatfrågan, reducerat min konsumtion så mycket jag klarar av (jag är bra på att inte köpa prylar, jordvärme är under installation, lever energisnålt till vardags, åker kollektivt, men utlandsresor är min akilleshäl…) så vill jag lämna mitt bidrag till klimatomställningen, oavsett om det kallas klimatkompensation eller inte.

Men i vilken form?

När jag börja titta runt bland klimatkompensations sidorna blir jag som vanligt skeptisk. Det finns organisationer som t.ex. GoClimateNeutral, som gör reklam via Facebook. De menar att klimatkompensation kostar 40 kr/ton (WWF gold standard certifierad). Tittar jag på klimatkompensera.se (som drivs av det privatägda bolaget Tricorona) kostar klimatkompensationsprojekten mellan 190 och 360 kr/ton (WWF goldstandard eller CDM). Hur kan den ena vara så mycket billigare än den andra för ungefär samma projekt?

Klimathjälpen Sverige är ett företag jag i detta sammanhang vill varna för. De sysslar med ”dörrförsäljning” av klimatkompensation och är polisanmälda för felaktiga försäljningsmetoder. Det är ju en jättesmart affärsidé, att kränga klimatkompensationsprojekt till folk som inte är insatta och ta en väldigt stor del av kakan själv.

Det är nästan helt omöjligt att ta reda på hur stor andel av kostnaden för klimatkompensationsprojekt som går till klimatet och hur mycket som går till företaget som säljer tjänsten till dig. Det enda företag jag har hittat som öppet redovisar sina marginaler är Tricorona. 2018 gjorde de 3,5 miljoner SEK i vinst för en vidareförmedling av 125 000 ton CO2. Det gör en vinst på 26 kr per ton klimatkompenserad CO2. Genomsnittskostanden för Tricoronas projekt är 270 kr/ton. 10 % av det vi betalar in går alltså till vinst för Tricoronas ägare. Och det är bara vinsten, sedan tillkommer alla administrations och driftskostnaderna för Tricorona och dess konsument-site klimatkompensera.se, + förstås alla omkostnader inom de projekt där själva klimatkompensationsarbetet bedrivs.

Går jag in på miljöbörsen.se som säljer utsläppsrätter till privatpersoner kostar de 250kr/ton medan en utsläppsrätt på öppna marknad kostar ca 150 kr. Som privatperson kan man ”köpa utsläppsrätter” via t.ex. fondmäklare som danska Saxo eller Avanza, men när man tittar närmare på det så är det bara sk. derivat man kan köpa, instrument för att spekulera i uppgång eller nedgång. Såvitt jag förstår tar inte dessa derivat bort utsläppsrätterna från marknaden.

Jag vill att de pengarna jag betalar ska gå till klimatarbete, inte till att något företag gör vinst.

På nätet hittar jag två icke-vinstdrivande organisationer som ”klimatkompenserar”. Vi-skogen startades av tidningen Vi 1983 som ett humanitärt projekt för att minska avskogningen i Afrika. Eftersom man jobbar framförallt med trädplantering blir man automatiskt också en lämplig organisation för klimatkompensering.

Den andra är Permakultur Stjärnsund som förmedlar klimatkompensation genom att plantera träd i lokala alléer och fruktträdgårdar för insända pengar. Helt idéellt enligt hemsidan.

Inget av de här två alternativen lockar mig riktigt så jag har bestämt mig för en annan väg. Jag tänker investera mina klimatkompensationspengar i företag som utvecklar teknik som främjar det klimatneutrala samhället. Jag vet att det finns svenska solcellsföretag på börsen men jag ska undersöka om jag hittar något som är mer i framkant. Lyckas jag hitta ett företag som sysslar med CCS (Carbon Capture and Storage) så är det min givna kandidat. Fortsättning följer…

Källor: Klimatkompensera.se, Tricorona.se, Vi-skogen.se, Goclimateneutral.se, naturskyddsföreningen.se, Stjärnsund.nu

I dagens Svenska Dagbladet – ekonomibilagan noterar jag att sid 1 plus två hela uppslag på sid 4-7 fylls av positiva miljönyheter. Medan huvudtidningen endast innehåller 2 mindre artiklar med negativa nyheter (Dock är innehållet inte de senare inte ”mindre”, handlar om bränderna i Australien – usch).

En gång är ingen gång men jag får ändå en känsla av att företagen generellt börjar uppmärksamma ekonomisk nytta med att vara klimatsmarta. Vissa är tvungna, t.ex. flygbolagen som måste konkurrera om resenärerna med ytterligare en parameter – flygskammen – i kalkylen. Vissa andra ser det som en marknadsföringsgrej – som t.ex. H&M som samlar in begagnade kläder (jag kanske är lite elak nu, det kan ju också vara att ledningen för H&M är genuint miljöengagerade men jag har mina dubier…). En tredje grupp anser att det är företagsekonomiskt fördelaktigt att redan nu ställa om till en klimatneutral verksamhet (en av de stora statliga investerarna i Kina har beslutat att inte gå in och investera nya kolkraftverk eftersom de anser det olönsamt på sikt (källa TT)). Och den fjärde är idealister som vill göra något för miljön och samtidigt förhoppningsvis kunna livnära sig på det.

Detta gläder mig eftersom jag (som du kanske vet om du läst flera av mina artiklar) tror att den stora klimatomställningen måste ske på ett systemplan. Antingen ”diktatoriskt” – en överstatlig överenskommelse med tvingande bestämmelser eller ”marknadsekonomiskt” – företagen ser en så stor uppsida att bli klimatneutrala att de frivilligt ställer om sina verksamheter. Det krävs nog en hel del ekonomiskt styrning för att det andra fallet ska bli verklighet, energikonsumtion och CO2 utsläpp måste bli mycket dyrare!

Eller förstås det mest troliga – att det blir en kombination av båda. Och jag upprepar mitt mantra – vi som privatpersoner behöver sätta oss in i klimatfrågan, börja efterfråga klimatsmarta produkter och alternativ och det viktigaste av allt – stödja beslutsfattarna i de tunga beslut och restriktioner som jag menar måste komma för att vi ska kunna förhindra att stora delar av världen upplever det som Australien nu går igenom.

…verkar det inte bli så många. Det viktigaste målet för Madridkonferensen var att komma överens om ett globalt system för utsläppsrätter. Men det har tydligen varit svårt. Är det någon som är förvånad över att det är Kina, Brasilien och USA som sätter sig på tvären? Bland annat är det kolfrågan som är svår att lösa. Kina har planer på att bygga nya kolkraftverk i stor skala och vill inte att övriga världen ska lägga sig i deras inre angelägenheter. Vad gäller Brasilien och USA så finns det väl inte några förmildrande omständigheter, det är högsta hönset som sätter tonen.

Kolkraft i utvecklingsländer är en fruktansvärt svår fråga. De temperaturhöjningar vi ser nu kommer i från västvärlden som byggt upp sitt välstånd genom en industriell revolution, baserat på först kol och sedan olja. Kan väst nu tvinga Kina och utvecklingsländer att inte använda olja måste vi nog betala för den i nuläget iallafall dyrbarare förnyelsebara teknologin. Sådana ersättningar är den andra stora frågan på klimatkonferensen som man inte heller verkar kunna komma överens om.

EU kunde iallfall komma överens om att bli klimatneutrala till 2050, alltid något.

©Håkan Rodhe

Källor: sr.se, dagens eko