Igår beslutade Europeiska investeringsbanken att sluta ge lån till fossildrivna energiprojekt från och med slutet av 2021. Tyskland har länge varit stora motståndare men igår blev beslutet taget. Det innebär inte att all fossilanvändning underkänns. Kravet på investeringar är satt så att utsläppen inte får vara mer än 250 g CO2 per producerad kWh energi. Det innebär att gasproduktion med kombinerat med t.ex. kollagring, kombinerad värme- och kraftproduktion eller blandning av förnybara gaser, eller biometan och fossil naturgas fortfarande kan få lån om de uppfyller utsläppskraven.
Ett fantastiskt steg mot en fossilfri framtid!!! Money talks:)
P1 (radio) har startat en serie om klimatförändringarna. Lyssnade på det första igår, det handlade om en forskare som har borrat i iskärnor i Arktis. Hon har borrat så långt ner att hon har analyserat is från 800 000 år tillbaka. Isen består till viss del av luft och den luften kan man analyser och se hur mycket CO2 som fanns under de olika tidsperioderna.
Vad tror ni att hon kommit fram till? Inte någon gång under de senaste 800 000! åren har en ökning av CO2 halten i luften gått så fort som under de senaste 150 åren. Närmaste jämförbara tidsperiod pågick över 30 000 år för att nå en motsvarande ökning.
Jag vet inte hur många som fortfarande inte tror på att människan orsakat de pågående klimatförändringarna, men om man inte ändrar åsikt efter det här, då har man tappat sin logiska tankeförmåga.
Fick en väldigt bra fråga av yngsta dottern idag – hur gör jag för att lämna in mina utslitna kläder till återvinning? Dvs. inte second-hand försäljning utan att textilen som sådan återvinns
Jag har aldrig sett någon återvinningsbehållare för textiler, men det betyder ju inte att det inte finns. Så, dags att undersöka…
Det var ganska enkelt avklarat – det finns inte något allmänt system för återvinning av textilier i Sverige idag. Men – EU har bestämt att här måste vi skärpa oss och senast 2025 måste kommunerna samla in textilier precis som de idag samlar in plast och metall.
Myrorna har ett eget intiativ när det gäller textilåtervinning. Oanvändbara textilier säljs till den utländska återvinningsmarknaden. Där görs en så kallad down-cycling, dvs att man gör produkter av låg kvalitet från produkter av hög kvalitet, din trasiga Armani kostym blir till trasor eller isolering.
Det hörs nästan på namnet att down-cycling inte är ett jättebra alternativt. Det pågår mycket forskning inom området up-cycling av kläder. När man ”cyclar uppåt” tar man till vara på fibrerna i materialet och gör nya kläder av detta. Då kan man i teorin göra en ny Armani-kostym av den gamla trasiga.
Det finns två vägar att gå för up-cycling, antingen kan man behandla tyget kemiskt eller mekaniskt. Än så länge finns det inte någon metod som är fullt fungerande men som sagt – forskning pågår. Och det krävs, enligt Naturvårdsverket som är ansvarig för att ta fram nya lagförslag för att uppfylla EU-direktivet ska up-cycling vara förstahandsvalet för materialåtervinning av textilier.
Sammanfattningsvis, bästa alternativet idag för utslitna trosor och Armani kostymer är att lämna in dem till Myrorna, gärna i en separat påse märkt med ”trasiga kläder” – så blir de kanske till isolering i någon vägg i Ukraina.
I Sverige använder vi i genomsnitt 17 kilo plastförpackningar – per person. För varje kilo plast om återvinns sparar vi en liter olja och två kilo koldioxid. 42 % av all plast lämnas in för återvinning. Detta enligt sopor.nu.
Men hur går det egentligen till när man sorterar plasten.
Först blåser man bort de lätta plastförpackningarna från de tyngre. Det är en av anledningarna till att jag inte ska lämna in mina plastförpackningar i en påse. Då tror sorteringssystemet att det är en enda stor, tung plastförpackning och så sorteras den fel.
Därefter sorteras de olika plastmaterialen med hjälp av infrarött ljus. Sedan smälter man ner den rena plasten och tillverkar plastpellets som blir till nya plastprodukter.
Hårda plastförpackningar som vi lägger i återvinningen blir till typ blomkrukor, bildelar, byggvaror och enkla plastprodukter. Mjuka plastförpackningar blir till sopsäckar och bärkassar.
Igår lämnade USA in en ansökan om utträde ur Parisavtalet till FN! Donald Trump motiverar utträdet med ett av sina, som vanligt, vetenskapligt väl förankrade uttalanden;)
”Jag har blivit vald för att representera invånarna i Pittsburgh och inte invånarna i Paris”
Så Trump tror att invånarna i Pittsburgh till skillnad från dem i Paris vill ha ett skenande klimat som gör att stora delar av jorden blir obrukbar och obeboelig och att vårt samhälle kollapsar?? Professor Jem Bendell skriver i sin artikel ”Deep Adaptation: a Map for Navigating Climate Tragedy, IFLAS Occasional Paper 2 2018” att det är just det som håller på att hända. Känner du dig lite för glad och uppåt en kväll så kan jag rekommendera den här artikeln som en garanterad humörsänkare…
Det enda som kan göra mig en liten smula positiv idag är att utträdet träder ikraft 4/11 2020, dagen efter det USAs nästa presidentval. Snälla invånare i Pittsburgh, rösta med fötterna och se till att ni får en president som förstår sina landsmäns bästa!!!
Dagens uppgift var att ta reda på vad som händer med plasten som jag kommer att lämna in på återvinningscentralen. Det var inte helt lätt.
När jag tittar på återvinningsföretagens sidor, t.ex. sopor.nu så står det att ”Drygt 42 procent av plastförpackningarna eller 76 841 ton samlades in för materialåtervinning under 2018″. Det är ju bra att vi samlar in så mycket, men det säger ju inte vad som händer med plasten därefter.
Förpacknings och tidningsinsamlingen AB (FTI) skriver så här på sin hemsida ” Enligt EU:s nuvarande regler, som Naturvårdsverket rapporterar på, innefattar materialutnyttjandegraden både det som blir nya produkter och det som går till energiutvinning. För 2018 var den siffran 42 procent. Andelen plastförpackningar som idag blir till nya plastprodukter är ca 15-20 procent av de plastförpackningar som satts på marknaden av våra anslutna producenter.”
Det är inte precis så att de skriver i klarspråk vad de menar:). Jag får verkligen vatten på min kvarn att vi måste använda ett enklare och tydligare språk!!! Efter att ha jämfört med andra sidors rapportering förstår jag att de första meningarna måste betyda att 42 % av alla plastförpackningar lämnas in på återvinningscentralerna. Men vad betyder den sista meningen? 15-20 % av vad? Vilka är ”våra anslutna producenter”? Totalt obegripligt.
Hm, kan det finnas någon anledning till att uttrycka sig så luddigt eller ofullständigt? Kan jag kanske ha hört rätt i att man inte är så bra på att återvinna plasten vi samlar in?
Som vanligt när det är svårt att hitta information på internet vänder jag mig till en forskningen, i det här fallet Material Economics, Ett värdebeständigt svenskt materialhanteringssystem, 2o18:
84 % av all plastavfall bränns upp eller läggs på avfallshögar.
16% återvinns, men det material man får fram är av så låg kvalitet att bara 8 % av det ursprungliga värdet av plasten finns kvar.
Vad innebär detta? Från FTI och sopor.nu vet vi att 42 % av all plast samlas in. 16 % av all plast återvinns. Det innebär att 16/42 = 38 % av den plast som samlas in till återvinningsstationerna används för att tillverka ny plast.
Är det tillräckligt motiverande att 38% av min insamlade plast återvinns och resten förbränns? Ja, det är det nog. Men inte tillräckligt för att få mig att samla kladdiga och äckliga plastförpackningar. De får gå till förbränning direkt, och så samlar jag de torra, fina förpackningarna som fungerar bäst i återvinningssammanhang.
När jag bodde i Bjärred var jag den perfekta sopsorteraren. Vi hade 2 soptunnor med 4 fack i varje och kunde sortera allt direkt på tomten utom batterier, elektronik och liknande. Det var väldigt lätt att göra rätt.
Nu när jag flyttat ut på landet har vi en soptunna för hushållssopor och en för kompost, punkt. Glas och metall är jag fortfarande bra på att sortera och papper och kartong behöver jag för att tända i kaminen. Men plastsorteringen är ett sorgebarn. Jag har haft lite si och så med motivering eftersom jag har ”hört” att det inte finns resurser att ta hand om insamlad plast på återvinningscentralerna och att det ändå går till förbränning.
Men nu är det dags – full återvinning av plast hemma hos mig.
Och så ska jag passa på att undersöka hur det står till med hanteringen av plast som lämnas in för återvinning. Mer om det imorgon.
Oktober månads utmaning var att jag skulle delta i minst en Fridays for future strejk och visa att det inte bara är ungdomarna som bryr sig om miljon. Det gick sådär… Tyvärr finns det ingen strejk i mitt närområde, och det känns väldigt konstigt att resa många mil för att strejka för klimatet, även om jag åker kollektivt. Men för två veckor sedan såg jag min chans, jag skulle ändå ha ett möte i Lund på fredag förmiddag, perfekt!
Mötet drog ut på tiden och inte förrän strax efter lunch stegar jag med raska steg fram mot Stortorget och ställer mig framför Stadshuset – helt ensam. Jag hade inte kollat upp tiden ordentligt, förmodligen vet alla utom jag att Fridays for Future slutar kl 13. Och jag hade inte någon egen skylt eller något annat med mig. Så den strejken gick väldigt obemärkt förbi:).
För två dagar sedan skrev jag ett inlägg om att forskare skriver för komplicerat, det är svårt för alla utom andra forskare på samma nivå att ta till sig innehållet. Och att den som inte skriver på ”rätt” sätt inte blir tagen på allvar.
Igår hörde jag på Vetenskapsradion att samma sak gäller för det talade språket. När forskare ska göra experiment där de använder djur eller människor som försökspersoner måste de först få godkänt från ”etiknämnden”. En etiknämnd består av vetenskapsmän och vanliga personer utan vetenskaplig utbildning, så kallade lekmän. Nämnden ska besluta om nyttan med experimentet är större än det lidande eller den risk djuren eller människorna får utstå.
Vetenskapsradion menar att på grund av att lekmännen har ett annat sätt att uttrycka sig än forskarna väger inte lekmännens åsikter lika tungt som forskarnas. Eftersom forskarna är i majoritet sitter lekmännen med som ”gisslan” (min formulering) och får inte något genomslag i besluten. Och Vetenskapsradion poängterade att frågorna man tittat på handlar om vad som är etiskt försvarbart, där lekmännen åsikter på pappret ska vara lika mycket värt som forskarnas.
Det är kanske inte så konstigt, alla grupper har sin interna jargong för att markera att ”vi hör ihop”, lyssna bara på förortsslangen. Där finns det en vilja att omvärlden inte ska förstå vad man säger. Men detta borde verkligen inte gälla i forskarvärlden. Det borde finnas en vilja att uttrycka sig så enkelt som möjligt för att så många som det bara går ska förstå vad man har kommit fram till. Givetvis måste man använda svåra termer och fackord som är nödvändiga för att få fram ett exakt budskap, men det är orden däremellan som man själv kan välja för att göra meningarna lättare eller svårare att förstå.
Utarmar man språket på det här sättet? Ja, kanske det. Jag själv tycker mycket om gamla ord och uttryck, och mina barn skrattar åt mig när jag ”kastar getögon”, ”kommer med uppmuntrande tillrop” och ”intar horisontalläge”. Och jag kommer tydligt ihåg när jag en gång skrev en instruktion för hur det ska gå till att ta emot leveranser till ett läkemedelsföretag. Jag fick tillbaka instruktionen från lagerpersonalen med orden ”vi förstår inte ett ord av vad du skrivit”. Och det kanske gäller fortfarande, även om jag anstränger mig för att skriva på ett rakt och enkelt sätt. Så jag kastar förmodligen den berömda stenen i glashuset:). Men oavsett vilket, är det inte dags att försöka vända på hur vi tidigare har använt språket dvs att tala/skriva så enkelt som möjligt i vetenskaplig text och andra sammanhang där det är viktigt att vi blir förstådda, och sedan fritt blomma ut i ett rikt och målande språk när vi har tagit av oss labbrocken?
