Månad: september 2019

Små grodorna är lustiga att höra…

Har ni tänkt på hur grodor egentligen låter? De säger minsann inte bara koack-ack-ack.

Nu senaste hörde jag ett märkligt ljud på natten. Några enstaka staccato-läten som jag inte kände igen. Dagen efter red vi förbi ett stort träd, mitt på dagen, samma ljud. Min ridkompis kommenterade ljudet med ”det måste ha kommit en ny sorts fågel till byn, den här känner jag inte igen…”. Isåfall måste det vara en väldigt ovanlig fågel, har aldrig hört en svensk fågel som låter så. Det enda jag kan tänka mig att är en lövgroda som sitter i trädet och bara stöter ut ett enstaka ljud då och då.

Jag har haft lövgroda här tidigare, den här lille sötnosen satt på min trappa en dag. Och innan dess hade han suttit i trädet och ”sjungit” för full hals i flera dagar. Så jag vet hur lövgroda låter. Den här stackarn som håller till här nu sjunger inte ens i kvartsfart. Men baserat på uteslutningsmetoden så måste det vara en lövgroda.

https://www.naturskyddsforeningen.se/kvack

Naturskyddsföreningen har en jättetrevlig sida med alla grodljud. Så kan du höra hur en lövgroda låter när den är i högform.

Ryggradsdjuren utrotas…

WWF meddelar att hälften av alla ryggradsdjuren i skogarna är utrotade. Det är så sorgligt men det förvånar mig inte.

Jag tänker på när jag var med WWF på Madagaskar och mötte ett mycket ovanligt ryggradsdjur – Indri Indri. Det är den största lemuren, ser ut som en mager panda:)

Indri Indri

Den, precis som alla andra lemurer, lever bara på Madagaskar. Den lever i familjegrupper regnskogen och varje grupp behöver ett revir som är upp till 40 hektar stort. Problemet är att Madagaskar är extremt fattigt och man har under lång tid praktiserat ”slash-and burn”, dvs precis det som händer i Brasilien idag…

Madagaskar har alltså gått från att se ut så här…

…till att se ut så här. Den magra regnskogsjorden klarar inte av intensivt jordbruk och efter några skördar har marken lämnats, torr och helt utan växtlighet.

Endast 4 % av den ursprungliga regnskogen finns kvar. Och Indri Indri är väldigt kräsen när det gäller mat. Den äter en extremt varierad och specifik kost och klarar sig inte i fångenskap. Den kan alltså inte existera någon annanstans än i den här lilla regnskogsplätten som finns kvar på Madagaskar. Indri Indri är speciella på ett annat sätt också, de sjunger. Om man en gång har vaknat till Indris sång en tidig morgon i en hydda i ett naturreservat glömmer man den aldrig. Tyvärr kan jag inte hitta min egen inspelning. Men här kommer en Youtube klipp från precis samma ställe där jag bodde.

Augusti månads utmaning blir också septembers

Utmaningen var: slänga max hälften så mycket ätliga livsmedel som Medelsvensson, dvs max 150 g per dag.

Jag trodde att jag inte slängde mycket mat och det visade sig vara sant. Under de här två veckorna har jag slängt i genomsnitt 25 g per dag, dvs knappt en tiondel av vad genomsnittssvensken slänger. Till största delen möglig ost faktiskt, det blir lätt så i ett en-personshushåll.

Men jag måste erkänna att jag har varit mycket mer medveten om vad jag handlar och hur mycket jag köper under de här veckorna. Jag tvivlar på att jag har varit så här extremt duktig tidigare under året. Så jag tänker faktiskt fortsätta med den här utmaningen under september också. Det var roligare än jag trodde, och inte alls speciellt svårt när man inte slänger speciellt mycket.

Typiskt nog råkade jag just under den här veckan ut för något som aldrig tidigare hänt mig, jag köpte en hel kartong ekologiska ägg som visade sig vara befruktade. Hade det varit utanför tävlan hade jag nog gett upp efter att ha knäckt 2-3 ägg, men nu knäckte jag mig igenom halva kartongen innan jag insåg att jag inte kommer att hitta några friska ägg. Och befruktade ägg är inte speciellt trevliga att öppna… Men tack till Kronägg för väldigt snabb och bra reklamationshantering!

Crossover-musik när den är som bäst…

Ikväll har jag lyssnat på något som absolut inte har med miljö att göra. En helt magisk konsert med Lena Chamamayan. Det är svårt att beskriva hennes musik, orientalisk jazz är väl det närmaste man kan komma.

Tänk dig en av världens bästa röster som sjunger med arabiska klanger, en tunisisk jazzpianist på en Steinway flygel , en syrisk violinist, en el-bas, en traditionell trummis och en latinsk slagverkare. Plus en quanon, arabisk cittra och några andra instrument som jag inte vet namnet på.

Jag kände inte alls till sångerskan sedan tidigare men redan när jag stod utanför och väntade på min väninna förstod jag att allt inte var som vanligt på Malmö Opera. Det kom sällskap med unga män i 25 års åldern! Och unga kvinnor i hijab som försiktigt letade sig fram mot ingången. Långt ifrån det vanliga klientelet av svenska kulturtanter mellan 50 och döden.

Att sedan förställningen började 15 minuter efter utsatt tid (Föreställningar på Malmö Opera börjar alltid exakt på klockslaget) gav ytterligare en fingervisning om att det var något ovanligt i görningen.

In kommer Lena och börjar sjunga. Hennes röst är magisk, liknar inget annat. Hon hade kunnat bli världsstjärna i vilken genre som helst. Musiken är väldigt komplex och avancerad. Men publiken kan texterna och sjunger med. Till och med jag sjunger med på någon låtsas-arabisk. Män och kvinnor reser sig i stolarna och börjar dansa. Folk går ner till scenen och ställer sig i gångarna och dansar. Några exhibitionister studsar till och med upp på scenen och dansar. En stackars scenarbetare får rycka in som scenvakt för att hindra resten av publiken att inta scenen, Operan har tydligen inte rutiner för att ta hand om publiktryck av den sorten.

Tyvärr förstår jag inte texten, men av jublet och applåderna att döma efter vissa passager så är det väldigt känslosamt.

Lena Chamamyan är en av få kvinnor från Mellanöstern som både skriver musik, producerar och sjunger.. Samma år hon vann Radio Monte Carlos pris för bästa världsmusik. 2011 utnämnde Arabian Business Magazine henne till en av de 500 mest inflytelserika personerna i arabvärlden.

Vilken kvinna!!!! Och vilken upplevelse!!!