Äldsta dottern har varit väldigt irriterad på ljusskyltarna som mäter hastigheten (bil) och som blinkar rött och aggressivt ”Sakta ner” när hon bara kör en km över tillåten hastighet. Det får nästan motsatt effekt på henne.
Men i Skurup har vi helt andra metoder. Kolla in hur det ser ut när jag kommer körande i rätt hastighet:)
Om det inte redan framgått så skriver jag om det som jag själv vill veta om miljö och klimat. Och nu är jag väldigt nyfiken hur det står till med biodrivmedel, är den fossilfria dieseln (HVO100) en miljöbov på andra sätt?
Enligt den största tillverkaren, Neste, kommer råvarorna till HVO100 idag från följande källor:
Enligt Energimyndigheten används dessa råvaror i HVO100. (Hm, undras om Neste har slutat använda ren palmolja sedan 2017 eller om de har ”glömt” den på sin hemsida?)
Den omstridda råvaran på listan är PFAD, rester från palmoljetillverkning. Palmolja är världens mest sålda vegetabiliska olja och finns i hälften av våra livsmedel. När larmet gick om mättade fetter och speciellt transfetter (härdade fetter) i början av 2000 talet övergick industrin till palmolja istället. Lätt och billigt att framställa. Problemet är att odling av palmolja görs med fördel i samma klimat där det växer regnskogar. Palmoljeodling driver därför på den illegala skövlingen av regnskog.
PFAD är oätliga fettsyror som bildas i palmoljeefrukterna när de skördats. Detta är samma process som när smör härsknar, då bildas smörsyra som luktar och smakar illa. PFAD måste därför tas bort från palmoljan innan den kan säljas till matindustrin. Detta sker på oljeraffinaderier för matolja (har aldrig funderat på att det finns sådana:)) Rå palmolja får max innehålla 5 % PFAD, därför kan PFAD tillverkningen aldrig överstiga 5 % av raffinaderiets produktion (palmolja och PFDA hade ungefär samma pris från raffinaderiet 2017)
Tillverkarna av HVO100 diesel menar att restprodukten PFAD är en så liten del av oljeraffinaderiernas produktion (max 5%) att den inte är ekonomiskt drivande för skövling av regnskogen och att det bara är fördelaktigt att man tar till vara på restprodukterna från palmoljetillverkningen. Miljöorganisationerna menar att PFAD och palmolja kommer från samma industri, med samma problem och bör klassas på samma sätt.
Hm, som vanligt förstår jag argumenten för båda sidor. Har man nu ändå tillverkat en massa palmolja är det ju synd att inte ta hand om de 5 % som blir över. Men å andra sidan, så kan man ju isåfall resonera när det gäller elefantbetar också, är nu elefanten redan skjuten är det väl lika bra att använda betarna till någon snygg skulptur, så att den inte var skjuten i onödan. Och det resonemanget håller ju inte.
Frågan kokar väl egentligen ner till – är den palmolja man använder odlad på ett schysst sätt eller inte?
Palmolja omfattas idag av ett miljöcertifieringssystem, RSPO, som säkerställer att RSPO märkt palmolja odlats på ett miljövänligt sätt och att oljan kan spåras tillbaka till plantagen. PFDA har tidigare inte omfattats av samma spårbarhetskrav, man har bara kunnat spåra PFDA tillbaka till raffinaderiet. Från och med 1 juli 2019 har Sveriges regering infört ett krav på att all PFAD som används för tillverkning av biodrivmedel skall vara fullt spårbar tillbaka till plantagen. Använder man något annat blir inte dieseln skattebefriad och blir då, som det ser ut idag, inte lönsam att tillverka.
Neste, den dominerande tillverkaren av HVO100, deklarerar på sin hemsida att man bara använder PFAD från RSPO certifierade leverantörer. Så utifrån den information som jag har hittat bestämmer jag mig för att HVO100 totalt sett är det bästa alternativ jag kan köra med min dieselbil just nu. Enligt energimyndigheten ligger CO2-utsläppsminskningen för HVO100 jämfört med fossilt bränsle (baserat på hela livscykeln) på drygt 85%.
Men som vanligt – den bästa bilresan för miljön är den som inte blev av!
Operation dagsverke har nått högre nivåer! Yngsta dotterns arbetsplats, Kollmorgen, flyttade i förra veckan hela sin personal från kontoret i Mölndal till den närliggande stranden.
Visst är det häftigt! Vi har ca 250 arbetsdagar per år på ett företag så Kollmorgen skänker bort en halv procent av sin årsarbetstid.
”Det fanns så mycket skräp, det tog aldrig slut. Alla borde få städa stranden en dag, det är helt omöjligt att slänga något i naturen efter att ha gjort det här”.
George Clooney har grundat en ny organisation – Udumass. Kolla in promotionfilmen nedan…
Apropå vaccinationer – visste du att i Kongo-Kinshasa har ungefär dubbelt så många personer (4000) dött i mässling som i ebola (2000) hittills i år, 90% av dem barn. Har det skrivits dubbelt så många tidningsartiklar om mässling som om ebola? Skulle inte tro det, det senaste jag läste var att ”Ebola är bara en flygresa bort”. Skillnaden mellan mässling och ebola är att vi kan bestämma om våra barn ska kunna bli smittade med sjukdomen eller inte. Ett lätt val för mig iallafall…
… ja kanske inte precis till bilarna, men till deras litiumjonbatterier.
Redan på 1970-talet, under oljekrisen började Stanley Whittingham forska inom området fossilfri energiteknik och och kom på den första versionen av litiumbatteriet. Det hade bara en nackdel, det exploderade.
Några år senare gjorde John Goodenough (jag älskar engelska efternamn, är någon mer än jag som kommer ihåg engelska läroböcker skrivna av Dennis Gotobed?) en version av litium batteriet som inte riktigt var – tillräckligt bra.
Det krävdes en japan, Akira Yoshino, för att litiumjonbatterier skulle bli en kommersiell succé. Fördelen med litiumjonbatterier är att det inte bygger på kemiska reaktioner som sina föregångare utan på att litiumjonerna flödar fram och tillbaka mellan anod och katod. Detta gör att batteriet kan laddas upp hundratals gånger utan att förlora sin effektivitet. (Fast det vet nog inte batteriet i min senaste Iphone om…)
Första litiumjonbatteriet kom ut på marknaden 1991 och resten är historia.
Diesel med 42% fossilfri inblandning kostar 16.40 kr/liter, 100 % fossilfri diesel kostar 17.50 kr litern. Varför måste det vara så?
Jag kollade först skatterna: Bensin – 60 % skatt. HVO 100 diesel – 0 % skatt. Så staten har gjort sitt.
Tyvärr verkar det vara höga råvarukostnader och produktionskostnader för HVO diesel. Det är ju en småskalig produktion i jämförelse med fossildiesel.
Men ju fler vi är som tankar HVO100, desto billigare borde det bli. Så här kommer en karta över var du kan tanka HVO100 diesel för personbil.
Och så ser vi fram mot höjda fossilbränslepriser:)
Vad har de gemensamt? Jo, de är de enda två länder i världen/regioner som har klimatlöften som följer Parisavtalet på 1,5 grader Celsius. (EU behandlas som en region så det framgår inte hur duktiga vi svenskar är:)).
Climate action tracker (CAT) är en oberoende kontinuerlig analys, utförd av två ”non-profit” organisationer, Climate Analytics och NewClimate. De har en snygg och illustrativ hemsida med kontinuerlig uppföljning av målen i Parisavtalet:
Som det ser ut nu kommer Parisavtalets 1,5 graders mål vid slutet av århundratet att uppnås redan 2035. Det är inte längre något avlägset framtidsscenario, det är snart!!!
Äntligen har en mack i närområdet börjat sälja 100 % HVO diesel (dvs vegetabilisk diesel tillverkade från restprodukter från skogsindustrin). Cirkel K är därmed min nya dieselleverantör. Hoppas fler följer efter!
Visserligen har inte Toyota godkänt HVO 100 diesel, men det skulle väl vara väldigt konstigt om det skulle vara någon väsentlig skillnad på Toyotas motorer och Nissans och Peugots, vilka är exempel på tillverkare som har godkänt HVO100 för alla sina dieselbilar.
Nu innebär inte min nyvunna status som fossilfri bilförare att jag tänker börja köra mer bil. All förbränning, även fossilfri, släpper ut koldioxid och som läget är nu vill jag absolut bidra med så lite utsläpp som möjligt. Och det finns ju mer än själva råvaran i bränslet som ”kostar” CO2 (däck, reservdelar, tvätt (fast tvätt är inte en stor post i mitt fall:)). Men det känns iallafall väldigt skönt att slippa fossilbränsle i min bil!
Fick idag en enkät från Göteborgs universitet där jag skulle svara på frågor hur jag anser att staten ska styra medborgarnas beteende när det gäller miljö och hälsa. Underbart att jag blev utvald, att besvara enkäter i viktiga frågor är något av det mest betydelsefulla man kan göra som medborgare tycker jag. Så många beslut som fattas utifrån den typen av undersökningar. Det är väldigt intressant också att tänka igenom vad jag egentligen tycker om vissa saker.
Jag kanske inte ska upprepa frågorna såhär på internet, då är väl risken att undersökningen blir ogiltig, men jag fick fundera en god stund på vad jag tycker om ransonering och förbud av olika slag. Historiskt sett har ju t.ex. spritförbud och andra typer av ransonering lett till kriminalitet och svarthandel. Finns det andra sätt att nå samma mål, t.ex. att höja priser och positiv särbehandling tror jag att det är mycket bättre.
I Norge är Tesla 3 nu den mest sålda bilen och 54% av bilarna som säljs är elbilar.
Varför är Norrmännen så bra på att köpa el-bilar? Passar det verkligen ihop med lusekofte-imagen? International Council of Clean Transportation (ICCT) har undersökt detta (ja, inte lusekoftorna då:)).
Som vanligt beror det på statlig styrning. Köper eller leasar du en elbil i Norge får du en massa fördelar:
Dessutom bygger norska staten ut nätet av laddstationer. Minst två laddstationer per 50 km. Även om man inte har råd att köpa en Tesla med lång räckvidd klarar man sig med el-bil i Norge.
ICCT skriver också något som är en nyhet för mig. Det är bra för elsystemet med många elbilar och laddstationer. När elbilarna laddas fungerar de batterierna som en buffert i hela el-systemet, som jämnar ut toppar och dalar i el-förbrukningen.
Detta är en ovanligt bra Norge-historia för den pekar på det som jag hela tiden tjatar om – det måste vara staten som styr och gör det lätt för oss att välja rätt i klimatfrågorna. Då gör vi de omställningar som krävs och kanske till och med är ganska glada och nöjda över bytet:)
