Where have all the flowers gone?

En högst personlig spaning – vart har alla sommarblommor tagit vägen? När jag var liten strövade jag omkring i omgivningarna och plockade blommor – i massor. Det enda problemet var att jag var tvungen att sluta när händerna inte räckte till. Prästkragar, blåklockor, slåttergubbar, mandelblom, kärringtand, ängsvädd, fibblor och johannesört. Det fanns ju inte direkt några ängar, men vägrenarna var fulla med blommor. Nu när jag går ut i naturreservatet granne med min gård så är det grönt och frodigt men jag ser i princip inte några blommor alls. Jag tror inte att lösningen på problemet är att ”young girls picked them everyone” även om jag har varit skyldig till en hel del 🙂

Jag har mina aningar, men konsulterar Naturvårdsverket för säkerhets skull. Och misstankarna bekräftas. De vackra, anspråkslösa ängsblommorna har konkurrerats ut av kväveälskande, starkväxande nässlor, älgört, lupiner och ryssgubbar. När ängarna slogs och gräset samlades upp som hö till vintern tillfördes väldigt lite näring och jorden blev allt mera näringsfattig, och ängsblommorna, som behöver bara minimala mängder näring var de enda som klarade av att växa där. När ängarna inte slås längre multnar gräset ner och blir till gödning till nästa sommar. Och när de kvävekrävande, snabbväxande växterna får förutsättningar att trivas konkurrera de snabbt ut de svagväxande ängsblommorna. Och detta gäller även för vägrenar, de klipps men det klippta gräset får ligga kvar som gödning, och via utsläpp från trafiken, förbränning och jordbruk blir även vägrenarna näringsrika drivbänkar för nässlor.

Man kan ha många synpunkter på min gräsmatta, det finns inte många grässtrån i den men desto fler blommor. Och det uppskattade den här lille ”fönstertittaren” som tittade förbi för en stund sedan 🙂