klimatförändring – Flatbat – Vi måste prata om miljön!

Klädskam…

Jag är lite efter i nyhetsflödet, miljönyheterna duggar tätt just nu. Fick redan för en vecka tips från syrran om att nu är det klädindustrin som är under miljöluppen. FN rapporterar att klädindustrin släpper ut mera växthusgaser än flyget och sjöfarten ihop! och begreppet klädskam har redan börjat figurera i tidningarna.

Det spelar inte någon roll vilket plagg vi köper, om det är återvunnet eller ekologiskt – 80 % av CO2 utsläppen sker vid tillverkningen.

Vår klimatpåverkan (CO2 utsläppen) i samband med att vi köper ett par jeans fördelas på:

80 % – tillverkningen av jeansen
3 % – transport av jeansen till butikerna
11 % – vi tar bilen och åker till butiken för att handla
3 % – vi tvättar dem
3 % – efter vi har slängt dem

Massproduktion och billig arbetskraft i öst gör att kläderna idag relativt sett är mycket billigare än för säg 30 år sedan. I kombination med media, influensers och våra ökade köpkraft gör detta att vi är köper och slänger kläder som aldrig förr.

Vi köper i medeltal 13 kilo kläder per år och slänger 8 kg. Dvs, vår garderob ökar med 5 kg varje år, inte konstigt att det blir trångt bland galgarna. Fast jag undrar om de räknat med att kläderna av någon märklig anledning krymper i garderoben om de får hänga där för länge 😉

Detta sätter fingret på själva kärnfrågan, vi var mycket mer klimatsmarta när vi inte hade råd att köpa så mycket kläder. Vi lagade det som gick sönder och hade kläderna tills de var utslitna.

För att gå tillbaka till inledningen – det gäller inte bara kläder, det gäller all konsumtion. Hade FN valt att titta på konsumtionen av teknikprylar hade vi fått begreppet”teknikskam”, hade de tittat på skönhetsprodukter hade det blivit ”skönhetsskam”.

Det är helt enkelt så att vi köper för mycket onödiga saker, slänger saker innan de går sönder, orkar/vill/kan inte laga det som går sönder, köper en specifik pryl för varje användningsområden även om det går lika bra att använda en för allt (jämför sketchen ”spela kula”) och flyger flera gånger om året. Det är numera en del av vår livsstil.

Jag lever också med den här livsstilen. Därför är månadens utmaning, att räkna hur många saker jag köper som jag inte absolut behöver, väldigt nyttig. Jag kan säga redan nu att jag köper fler saker vad jag från början trodde…

Bluff-syndromet…

Läste idag i SvD om Dunning-Kreuger effekten. I korthet innebär denna att de som är väl insatta och duktiga inom ett område tenderar att underskatta sina kunskaper, medan de som är okunniga och bara har väldigt översiktlig kunskap överskattar sina kunskaper. Inkompetenta människor saknar kompetens att upptäcka exakt hur inkompetenta de verkligen är. Den inkompetenta människan har därför tyvärr oftast det största självförtroendet inom området. Behöver jag nämna Donald Trump som ett typiskt exempel? För att inte tala om bankrånaren som trodde sig inte behöva någon rånarluva eftersom han gnidit in ansiktet med citronsaft och därför var osynlig (eftersom citronsaft kan användas som osynligt bläck 🙂

Den andra sidan av myntet är Bluff-syndromet. Väldigt kompetenta personer upplever sig själva som bluffare, och väntar bara på att någon ska avslöja dem. Einstein led av Bluffsyndromet och till och med på sin dödsbädd var han rädd för att bli genomskådad. Utan någon som helst annan jämförelse med Einstein så tänkte jag själv länge i mitt yrkesliv att ”undrar när någon ska komma på att hur lite jag egentligen kan”. Det var först för några år sedan jag hade ett allvarligt samtal med mig själv och övertalade mig om att eftersom mina arbetsgivare och kunder under 30 år varit väldigt nöjda med mina insatser så borde jag vara hyggligt kompetent inom mitt område.

Detta har varit ett stort problem inom klimatdebatten. Forskarna som verkligen har stor kompetens inom området vet vilka osäkerhetsfaktorer som finns och därför vill de vara väldigt säkra på sin sak innan de uttalar sig, och har tidigare under åren kanske uttryckt sig som att ”vi är 90 % säkert på att temperaturökningen beror på mänsklig påverkan”, medan klimatförnekare som aldrig har läst en vetenskaplig artikel påstår med 100% säkerhet att ”det är inte människan som påverkar naturen utan att det är helt naturliga variationer. Hör bara på forskarna som påstår motsatsen, de är ju inte alls säkra på sina påståenden”. Och så får de som vet minst alldeles för stort utrymme i debatten.

Vi tenderar ju också gärna få våra egna åsikter bekräftade, så därför läser vi hellre artiklar som vi håller med om, än läser eller lyssnar på något från våra meningsmotståndare. Det är därför vi verkligen behöver public service och oberoende nyhetsförmedling, t.ex. dagstidningar eller motsvarande på nätet.

Råd till mina döttrar (och alla andra som behöver det):

Förlita er inte på sociala media. Hitta någon källa till nyheter där ni får en oberoende förmedling av vad som händer i omvärlden. Inte bara inom områden ni själva är intresserade av!

There is no time…

Uttrycket ”there is no time…” är ett stående skämt mellan mina döttrar och mig. Det kommer från en tv-parodi på en hemmafru som ska städa inför att gästerna kommer och springer runt som ett skållat troll och skriker -”there is no time…” till att göra det ena och det andra, och till slut blir ingenting gjort. Men nu känner jag att ”there is no time…” på riktigt i klimatfrågan. Jag tror att världen kommer att behöva fatta väldigt svåra beslut inom det närmaste decenniet, om vi överhuvudtaget ska ha någon chans att hejda den skenande klimatförändringen. Hörde på radio igår att det redan nu är för sent att rädda korallreven. Alla fantastiska korallrev kommer att försvinna! Det är så sorgligt att tårarna inte är långt borta. Frågan är om världens ledare kommer att våga fatta de drastiska beslut som kommer att behövas. Jag är rädd för att de inte gör det. Antingen sticker man huvudet i sanden -”Vaddå klimatförändring, tror jag inte på” (fast det kommer inte att fungera så länge till), eller så vågar man inte stöta sig med den allmänna opinionen och riskera att bli bortröstad. Och det är i det sistnämnda fallet som jag hoppas att du och jag kan göra skillnad. Vi måste förbereda oss mentalt för en klimatvänligare livsstil, och stödja våra politiker i de beslut som måste tas. De flesta av oss klarar inte av att förändra vår livsstil så mycket som kommer att behövas på egen hand, framför allt inte jag själv. Det är så lätt att säga ”varför ska just jag låta bli att flyga på weekendtrip till Madrid, när alla andra ändå flyger hit och dit hela tiden”. Det stora personliga vinsten med att göra en härlig resa är så nära och påtaglig, medan effekterna av skadan ligger långt borta och jag bidrar ju med så lite. Därför måste det komma förbud eller tuffa ekonomiska konsekvenser av miljönegativa aktiviteter, så att alla tvingas till en hållbar livsstil på lika villkor. Och jag iallafall kommer vara ytterst tacksam om detta inträffar, alternativet är, precis som i fallet med att bli äldre, betydligt värre…

+ Dagens positiva – en fantastisk blå kärrhökshanne som patrullerade någon meter över åkern. Önskar jag hade haft kameran med…

Hej världen!

Hej och välkommen till min blogg. Under flera år har jag funderat över vad lilla jag skulle kunna göra för att motverka klimatförändringarna. Efter att ha läst senaste dagarnas rapporter om att en miljon djurarter kommer att utrotas inom en snar framtid så inser jag att nu får jag sluta fundera och göra något istället. Vi är alltför många som tror att det inte spelar någon roll vad jag gör, jag är ju bara en av sju miljarder. Men det spelar roll. Vi måste få till en attitydförändring hos allmänheten så att politikerna vågar fatta de tuffa beslut som måste tas. Och därför måste jag prata med dig, och du pratar med din granne, som pratar med sina svärföräldrar etc. etc. Ingen av oss kommer att bli den perfekta miljövännen, vi kommer att köra bil, åka på semester och unna oss en biff då och då. Men vi kommer att tänka oss för när vi bokar nästa semesterresa, vi kommer att överväga att äta vegetariskt några dagar i veckan och att ta tåg istället för bil iallafall ibland. Och det är det som räknas. Och om vi pratar om det vi gör kommer det att sprida sig som ringar på vattnet.