Jag började juldagen med att leta efter möjligheter till att investera i företag som utvecklar tekniker inom Carbon Capture and Storage (CSS). Till min förvåning hittade jag den här listan på Market Insider; ”Top 20 företag inom CCS” https://markets.businessinsider.com/news/stocks/top-20-companies-in-carbon-capture-and-storage-2019-1028258450
General Electric • Mitsubishi Heavy Industrial Ltd. • Occidental Petroleum • Air Liquide • Air Products & Chemicals Inc. • Praxair Technology, Inc. • Linde Group • Dakota Gas • Enhance Energy Inc. • Aker Solutions • Petronas • Schlumberger Limited • Royal Dutch Shell plc • NRG Energy • ADNOC • Climeworks • Global Thermostat • Carbon Engineering Ltd. • CO2 Solutions • Exxon Mobil
Vissa går ju bort direkt, har inte precis lust att investera i Exxon Mobil eller Shell:). Men det är roligt att se att så många storbolag inom olja och gas håller på med CSS. Andra storföretag går också bort, det är ju så liten del av dem som håller på med CCS (även om kanske just de företagen har mest muskler att utveckla tekniken).
Så här kommer min ”short list” över företag som enbart sysslar med CCS, återkommer imorgon med vem som får uppdraget att förvalta min klimatkompensation:
CO2 solutions
Teknologi: Enzym (carbonic anhydrase) som adsorberar en miljon CO2 molekyler i sekunden (otrolig siffra, men så står det). Det är samma enzym som för att ta upp CO2 i våra lungor.
Teknologi: Kaliumhydroxid binder CO2 till Kaliumkarbonat i vätskeform. Vätskan renas och koncentreras genom ett antal kemiska processer och CO2 gasen trycks sedan ut ur vätskan.
till mig själv blir KLIMATKOMPENSATION. Du som har gott minne kanske blir förvånad, jag dissade begreppet klimatkompensation rätt ordentligt i en serie av tidiga inlägg på den här bloggen. All användning av fossila bränslen lägger till mer CO2 i cirkulationen, det spelar inte någon roll hur mycket pengar vi betalar så länge vi inte tar bort koldioxiden igen.
Risken med klimatkompensation, som jag ser det, är att vi tror att vi på något sätt kan köpa oss fria att konsumera hur mycket vi vill. Men när jag väl har satt mig in i klimatfrågan, reducerat min konsumtion så mycket jag klarar av (jag är bra på att inte köpa prylar, jordvärme är under installation, lever energisnålt till vardags, åker kollektivt, men utlandsresor är min akilleshäl…) så vill jag lämna mitt bidrag till klimatomställningen, oavsett om det kallas klimatkompensation eller inte.
Men i vilken form?
När jag börja titta runt bland klimatkompensations sidorna blir jag som vanligt skeptisk. Det finns organisationer som t.ex. GoClimateNeutral, som gör reklam via Facebook. De menar att klimatkompensation kostar 40 kr/ton (WWF gold standard certifierad). Tittar jag på klimatkompensera.se (som drivs av det privatägda bolaget Tricorona) kostar klimatkompensationsprojekten mellan 190 och 360 kr/ton (WWF goldstandard eller CDM). Hur kan den ena vara så mycket billigare än den andra för ungefär samma projekt?
Klimathjälpen Sverige är ett företag jag i detta sammanhang vill varna för. De sysslar med ”dörrförsäljning” av klimatkompensation och är polisanmälda för felaktiga försäljningsmetoder. Det är ju en jättesmart affärsidé, att kränga klimatkompensationsprojekt till folk som inte är insatta och ta en väldigt stor del av kakan själv.
Det är nästan helt omöjligt att ta reda på hur stor andel av kostnaden för klimatkompensationsprojekt som går till klimatet och hur mycket som går till företaget som säljer tjänsten till dig. Det enda företag jag har hittat som öppet redovisar sina marginaler är Tricorona. 2018 gjorde de 3,5 miljoner SEK i vinst för en vidareförmedling av 125 000 ton CO2. Det gör en vinst på 26 kr per ton klimatkompenserad CO2. Genomsnittskostanden för Tricoronas projekt är 270 kr/ton. 10 % av det vi betalar in går alltså till vinst för Tricoronas ägare. Och det är bara vinsten, sedan tillkommer alla administrations och driftskostnaderna för Tricorona och dess konsument-site klimatkompensera.se, + förstås alla omkostnader inom de projekt där själva klimatkompensationsarbetet bedrivs.
Går jag in på miljöbörsen.se som säljer utsläppsrätter till privatpersoner kostar de 250kr/ton medan en utsläppsrätt på öppna marknad kostar ca 150 kr. Som privatperson kan man ”köpa utsläppsrätter” via t.ex. fondmäklare som danska Saxo eller Avanza, men när man tittar närmare på det så är det bara sk. derivat man kan köpa, instrument för att spekulera i uppgång eller nedgång. Såvitt jag förstår tar inte dessa derivat bort utsläppsrätterna från marknaden.
Jag vill att de pengarna jag betalar ska gå till klimatarbete, inte till att något företag gör vinst.
På nätet hittar jag två icke-vinstdrivande organisationer som ”klimatkompenserar”. Vi-skogen startades av tidningen Vi 1983 som ett humanitärt projekt för att minska avskogningen i Afrika. Eftersom man jobbar framförallt med trädplantering blir man automatiskt också en lämplig organisation för klimatkompensering.
Den andra är Permakultur Stjärnsund som förmedlar klimatkompensation genom att plantera träd i lokala alléer och fruktträdgårdar för insända pengar. Helt idéellt enligt hemsidan.
Inget av de här två alternativen lockar mig riktigt så jag har bestämt mig för en annan väg. Jag tänker investera mina klimatkompensationspengar i företag som utvecklar teknik som främjar det klimatneutrala samhället. Jag vet att det finns svenska solcellsföretag på börsen men jag ska undersöka om jag hittar något som är mer i framkant. Lyckas jag hitta ett företag som sysslar med CCS (Carbon Capture and Storage) så är det min givna kandidat. Fortsättning följer…
I dagens Svenska Dagbladet – ekonomibilagan noterar jag att sid 1 plus två hela uppslag på sid 4-7 fylls av positiva miljönyheter. Medan huvudtidningen endast innehåller 2 mindre artiklar med negativa nyheter (Dock är innehållet inte de senare inte ”mindre”, handlar om bränderna i Australien – usch).
En gång är ingen gång men jag får ändå en känsla av att företagen generellt börjar uppmärksamma ekonomisk nytta med att vara klimatsmarta. Vissa är tvungna, t.ex. flygbolagen som måste konkurrera om resenärerna med ytterligare en parameter – flygskammen – i kalkylen. Vissa andra ser det som en marknadsföringsgrej – som t.ex. H&M som samlar in begagnade kläder (jag kanske är lite elak nu, det kan ju också vara att ledningen för H&M är genuint miljöengagerade men jag har mina dubier…). En tredje grupp anser att det är företagsekonomiskt fördelaktigt att redan nu ställa om till en klimatneutral verksamhet (en av de stora statliga investerarna i Kina har beslutat att inte gå in och investera nya kolkraftverk eftersom de anser det olönsamt på sikt (källa TT)). Och den fjärde är idealister som vill göra något för miljön och samtidigt förhoppningsvis kunna livnära sig på det.
Detta gläder mig eftersom jag (som du kanske vet om du läst flera av mina artiklar) tror att den stora klimatomställningen måste ske på ett systemplan. Antingen ”diktatoriskt” – en överstatlig överenskommelse med tvingande bestämmelser eller ”marknadsekonomiskt” – företagen ser en så stor uppsida att bli klimatneutrala att de frivilligt ställer om sina verksamheter. Det krävs nog en hel del ekonomiskt styrning för att det andra fallet ska bli verklighet, energikonsumtion och CO2 utsläpp måste bli mycket dyrare!
Eller förstås det mest troliga – att det blir en kombination av båda. Och jag upprepar mitt mantra – vi som privatpersoner behöver sätta oss in i klimatfrågan, börja efterfråga klimatsmarta produkter och alternativ och det viktigaste av allt – stödja beslutsfattarna i de tunga beslut och restriktioner som jag menar måste komma för att vi ska kunna förhindra att stora delar av världen upplever det som Australien nu går igenom.
Jag fick en väldigt trevlig feedback idag från Svenskt Sigill att jag hade missat att de är tredjepartscertifierade. Och efter att ha kollat upp det via Interteks hemsida så kan jag meddela att Svensk Sigill ska upp listan över tredjepartscertifierade företag. Dock inte enligt någon ISO standard utan mot sin egen IP standard.
Svenskt Sigill är annorlunda än de rent ekologiska märkningarna. Svenskt Sigill ägs av Sveriges bönder via LRF och vill ha ett effektivt, lönsamt jordbruk och både konstgödsel och bekämpningsmedel är tillåtna för att maximera skörd och minimera spill. Och det ligger mycket i detta. Jag är framför allt engagerad i klimatfrågan och har läst många artiklar (som jag inte har tillgång till just nu) där man menar att det 100 % ekologiska lantbruket inte alltid är det mesta klimatsmarta. Men jag är 100% för en etisk djurhållning och jag kan inte hitta någon detaljerad information på Svenskt Sigills hemsida angående vad Svenskt Sigill står för i de frågorna. Men det kanske beror på att jag inte letat tillräckligt:)
…verkar det inte bli så många. Det viktigaste målet för Madridkonferensen var att komma överens om ett globalt system för utsläppsrätter. Men det har tydligen varit svårt. Är det någon som är förvånad över att det är Kina, Brasilien och USA som sätter sig på tvären? Bland annat är det kolfrågan som är svår att lösa. Kina har planer på att bygga nya kolkraftverk i stor skala och vill inte att övriga världen ska lägga sig i deras inre angelägenheter. Vad gäller Brasilien och USA så finns det väl inte några förmildrande omständigheter, det är högsta hönset som sätter tonen.
Kolkraft i utvecklingsländer är en fruktansvärt svår fråga. De temperaturhöjningar vi ser nu kommer i från västvärlden som byggt upp sitt välstånd genom en industriell revolution, baserat på först kol och sedan olja. Kan väst nu tvinga Kina och utvecklingsländer att inte använda olja måste vi nog betala för den i nuläget iallafall dyrbarare förnyelsebara teknologin. Sådana ersättningar är den andra stora frågan på klimatkonferensen som man inte heller verkar kunna komma överens om.
EU kunde iallfall komma överens om att bli klimatneutrala till 2050, alltid något.
Observera, inte woman of the year, inte teenager of the year utan PERSON of the year!!! Och Times har skrivit en fantastiskt fin och lång artikel som du kan läsa på länken nedan.
Alltså, matkedjornas egna miljömärkningar är ungefär lika märkliga som att alla elektroniska prylar ska ha sina egna system för ladd-kablar. Helt meningslöst och besvärligt för konsumenterna.
Känner ni igen dessa fyra? ICAs och COOPs är lätta. Sedan kommer Ä – som i äkta vara som är City gross märkning. Sist Svenskt sigill som märker svensk mat och svenska blommor.
Jag har försökt förstå om det är några skillnader mellan dessa märkningar, men kan inte hitta några. Men när jag fortsätter undersöka hittar jag att det finns olika nivåer på miljömärkningar:
Typ 1: Standarder kopplade till ISO 14024 – Krav, Svanen, Bra miljöval. Det finns en tredje part (dvs en oberoende organisation) som kontrollerar att företag som märker med Krav, Svanen etc lever upp till vad de lovar.
Typ 2: Egna påståenden/reklam = miljömärkningarna på första raden ovan. Följer standarden ISO 14021. Det finns efter vad jag har förstått inte någon oberoende organisation som kontrollerar att företagen följer reglerna i standarden.
Typ 3: Miljödeklaration enligt ISO 14025 gäller vanligen mellan olika företag som handlar med varandra.
Typ 4: Egen 3:e partscertifierad standard. Svenskt sigill följer en sådan egen standard – IP standarden – där en oberoende organisation t.ex. Intertek kontrollerar.
Det bekräftar det jag trodde, företagens egna miljömärken är först och främst marknadsföringssymboler. Det betyder inte att de behöver vara dåliga, men vi som konsumenter kan inte vara säkra på vad företaget egentligen har lovat. KRAV, Svanen och Bra Miljöval betyder mycket mer.
… till klimatmötet i Madrid i fredags. Det var en sådan uppståndelse och så mycket folk att hon, av säkerhetsskäl tvingades avbryta marschen. Men hon kom tillbaka upp på scenen vid samlingen efteråt och höll ett som vanligt engagerat tal.
Ämnet för både fredagens klimatstrejk och för Madridmötet är klimaträttvisa, dvs hur fattigare länder ska kompenseras för skador pga klimatförändringar samt även få hjälp med klimatomställningen.
EU lövet är ungefär samma sak som den svenska KRAV märkningen dvs.
Maten är producerad utan konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel.
Det mesta av fodret till djuren odlas på den egna gården
Djuren får vara utomhus och leva ett naturligt liv, t.ex. att grisar får böka och hönor picka.
Inga konstgjorda tillsatser är tillåtna i maten och ingenting får förändra smak och färg.
Men, enligt KRAVs egen hemsida är KRAV märkningen bättre när det gäller djuromsorgen. KRAV har också regler för klimat och social hänsyn. Det har inte EU-lövet
När det gäller EU-lövet så styrs det som så mycket annat inom EU av en förordning. Om man inte vet vad en EU-förordning är så låter det väldigt komplicerat. Men det är egentligen bara ett krångligare ord för en lag som gäller för hela EU.
Äntligen har även EU utlyst klimatnödläge (ja jag vet, jag är några dagar efter alla andra men det är mycket nu:)). Det finns inte några konkreta åtgärder som följer med beslutet, men det är en stark markering tycker jag.
