Miljökommunikationen har varit för tråkigt! Det fastslår tankesmedjan Fores i sin bok ”Klimatinfo för alla”. Reklam går oftast ut på att få oss att identifiera oss med människor som ser ut som vi själva – fast lite mer framgångsrika, har lite roligare, tjänar lite mer pengar, har lite fler kompisar – och som använder produkten som reklammakarna vill att vi ska köpa. I marknadsföringen av klimatfrågan förväntar vi oss identifiera oss med en isbjörn!
Har någon marknadsföringskampanj lyckats genom att få målgruppen att få negativa känslor och känna sig skyldiga? Tiggare lyckas ju med konceptet, men det är ju inte precis någon lukrativ bransch. Vad finns det mer? Rädsla fungerar i vissa fall, t.ex. vaccinationskampanjer, brandvarnare, inbrottslarm. Och det är den sistnämnda vägen som miljökommunikationen använt, och misslyckats med.
Vad behövs istället? Tänk om EU, istället för att lägga in 30 miljoner i ett projekt där influencers ska få ungdomar att äta mer griskött (se inlägget om ”Ungdomar äter för lite griskött – säger EU”) skulle lägga dessa pengar, och mer därtill, på att få influencers att marknadsföra en miljövänlig livsstil.
Vad sägs om att Pewdiepie med 23 miljarder! visningar på Youtube äter vegetariska burgare när han spelar? Eller ännu hellre, spelar ett awesome nyutvecklat spel om mänsklighetens kamp mot klimatet och klockan. Eller Isabella Löwengrip väljer att satsa på recykling som sitt nästa affärsprojekt och börjar klä sig i coola, omsydda kläder. Med mera, med mera.
Eller för den lite äldre generationen, George Clooney bjuder sin tjusiga dejt på havredryck till Nescafét.
Det finns så mycket forskning om hur man påverkar folk. Använd den även inom klimatrörelsen! Det är inte fusk, jag lovar:)
