Jag sätter mig för första gången för säsongen i min ganska skamfilade solstol och hamnar direkt med rumpan på trädäcket och fötterna i vädret. En skruv har lossnat. – Lätt fixat, tänker jag, hämtar skruvmejsel och upptäcker att det inte är en skruv som är lös, det är en sorts nit som har rostat sönder. Finns inte någon möjlighet att få dit den niten igen utan svetsutrustning. – Suck , måste köpa ny stol, är första tanken. Men nästa tanke är lite smartare: – Måste kanske inte vara en nit, kan kanske hitta något ute i pannrummet, att samla på spik, skruv och bultar har gått i arv från fadern. Och visst låg där en skruv och mutter i rätt dimension i en låda. Ser kanske inte så tjusigt ut, men funktionen är perfekt.
– Varför skriver hon nu det här, kanske du tänker? Det var väl inte så svårt att laga en stol med skruv och mutter? Men det intressanta är att jag tycker mycket bättre om stolen nu när jag lagat den själv, trots att den är urblekt och det sticker ut en mutter på ena sidan. Och forskningen stödjer mig i detta. Om du själv monterar en byrå så tycker du i allmänhet mycket bättre om byrån än om du får den levererad hem till dig i färdigt skick. (Jag har läst en artikel om detta, men kan inte hitta den igen, tror inte att den var sponsrad av IKEA 🙂 )
Det finns nästan ingenting som jag blir så stolt över som när jag lyckas laga något som är sönder, vare sig det är en läckande kran, en solstol eller ett nedfallet staket. Det är så tillfredsställande att göra något obrukbart fungerade igen. Att det är klimatsmart får jag på köpet 🙂