Läste idag i SvD om Dunning-Kreuger effekten. I korthet innebär denna att de som är väl insatta och duktiga inom ett område tenderar att underskatta sina kunskaper, medan de som är okunniga och bara har väldigt översiktlig kunskap överskattar sina kunskaper. Inkompetenta människor saknar kompetens att upptäcka exakt hur inkompetenta de verkligen är. Den inkompetenta människan har därför tyvärr oftast det största självförtroendet inom området. Behöver jag nämna Donald Trump som ett typiskt exempel? För att inte tala om bankrånaren som trodde sig inte behöva någon rånarluva eftersom han gnidit in ansiktet med citronsaft och därför var osynlig (eftersom citronsaft kan användas som osynligt bläck 🙂
Den andra sidan av myntet är Bluff-syndromet. Väldigt kompetenta personer upplever sig själva som bluffare, och väntar bara på att någon ska avslöja dem. Einstein led av Bluffsyndromet och till och med på sin dödsbädd var han rädd för att bli genomskådad. Utan någon som helst annan jämförelse med Einstein så tänkte jag själv länge i mitt yrkesliv att ”undrar när någon ska komma på att hur lite jag egentligen kan”. Det var först för några år sedan jag hade ett allvarligt samtal med mig själv och övertalade mig om att eftersom mina arbetsgivare och kunder under 30 år varit väldigt nöjda med mina insatser så borde jag vara hyggligt kompetent inom mitt område.
Detta har varit ett stort problem inom klimatdebatten. Forskarna som verkligen har stor kompetens inom området vet vilka osäkerhetsfaktorer som finns och därför vill de vara väldigt säkra på sin sak innan de uttalar sig, och har tidigare under åren kanske uttryckt sig som att ”vi är 90 % säkert på att temperaturökningen beror på mänsklig påverkan”, medan klimatförnekare som aldrig har läst en vetenskaplig artikel påstår med 100% säkerhet att ”det är inte människan som påverkar naturen utan att det är helt naturliga variationer. Hör bara på forskarna som påstår motsatsen, de är ju inte alls säkra på sina påståenden”. Och så får de som vet minst alldeles för stort utrymme i debatten.
Vi tenderar ju också gärna få våra egna åsikter bekräftade, så därför läser vi hellre artiklar som vi håller med om, än läser eller lyssnar på något från våra meningsmotståndare. Det är därför vi verkligen behöver public service och oberoende nyhetsförmedling, t.ex. dagstidningar eller motsvarande på nätet.
Råd till mina döttrar (och alla andra som behöver det):
Förlita er inte på sociala media. Hitta någon källa till nyheter där ni får en oberoende förmedling av vad som händer i omvärlden. Inte bara inom områden ni själva är intresserade av!
