Sveriges största ekodukt (bred, gräsbelagd bro för djur), över E65 mellan Svedala och Skurup, har varit i drift sedan i våras. Och den har tydligen blivit stor succé. Många var skeptiska till om djuren, speciellt kronhjortarna, skulle våga använda den. Men om man ska döma av bilderna från Trafikverkets viltkameror verkar inte djuren vara speciellt rädda…
Problemet med att vi är duktiga och sätter upp viltstaket längs alla våra stora vägar är att djurens levnadsområden blir uppdelade och speciellt när det är frågan om små stammar kan det bli problem med inavel. Kronhjortarna är extra känsliga, de är inte så många och de är försiktiga när det gäller det som är nytt. Men enligt uppgifter från Lokaltidningen har även dessa stora hjortar börjat använda ekodukten.
På tisdag kan du köpa världens första klädkollektion med miljövarudeklaration Och det är svenska Fristads om står för detta. Miljövarudeklaration Environmental Product Declaration, EPD, redovisar miljöpåverkan genom hela livscykeln, från råvaror, tillverkning, tvätt tills dess att det är dags att låta plagget gå till de sälla jaktmarkerna. EPD används inom många andra områden, t.ex. byggbranschen, men det är första gången några kläder har fått samma uppmärksamhet.
Ser fram mot att andra klädtillverkare följer Fristads exempel!
Det har varit ett stort nöje att skriva den här serien inlägg. Jag har lärt mig så mycket spännande. Framförallt att det finns så väldigt många olika metoder för att minska mängden CO2 i luften. Det har gjort mig lite mer optimistisk om framtiden.
Jag är bara en glad amatör på området, men jag misstänker att vi kommer att hamna i ett läge där det inte är tekniken som avgör vilka metoder som väljs utan ekonomin. Jag har därför rangordnat de olika metoderna med avseende på vad man beräknar att de kommer att kosta per ton CO2 i stor skala och också lagt in en uppskattning hur mycket man kan ta bort per år (alla uppgifter från royalsociety.org)
Metod
Kapacitet (miljarder (giga) ton CO2/år)
Kostnad per ton CO2 (SEK)
Bygga med biomassa (trä)
0,5 – 1
0
Binda kol i jorden
1-11 under max 20 år
50 – 250
Plantera/bevara skog
4-12
150 – 300
Bevara våtmarker, kärr
?
100 – 1000
Biokol (typ grillkol)
2-5
180 – 1700
Kalka haven
900 Gigaton total kapacitet = 40 gigaton/år t.o.m. 2100
700 – 1600
DACCS
?
1000
Mineral carbonation
?
500 – 3000
CO2 i byggmaterial (betong)
?
500 – 3000
Bioenergi + CCS
10
1400 – 2700
Nedvittring av sten
0,5 – 4
500 – 5000
Göda haven
4
5000?
Det är väldigt spretiga uppskattningar av både kapacitet och kostnader. Vi vet helt enkelt inte tillräckligt mycket än, framförallt inte om åtgärder i stor skala. Vad vi dock vet är att för att uppnå klimatmålet max 2°C uppvärmning år 2100 krävs att vi tar bort ”flera hundra Gigaton” CO2 från luften. För att nå max 1,5°C uppvärmning krävs borttagning av 1000 Gigaton. Och det är inte gratis. 1000 Gigaton för en genomsnittlig kostnad av 1000 kr – det innebär 1 000 000 000 000 000 kr = 1 miljon miljarder kronor. För att få lite perspektiv på summan, bruttonationalprodukten 2017 i hela världen var 800 000 miljarder kronor, dvs ungefär lika mycket. Eller – alla på jorden måste betala drygt 100 000 kr var. (Om jag nu fick alla nollor rätt:))
Hur ska man få fram pengarna? Det måste sättas ett pris på CO2 utsläpp som enligt experterna bör ligga på ca 1000 kr per ton. Och vi har redan mekanismen, utsläppsrätter. Idag kostar utsläppsrätter runt 300 kr per ton, en tredjedel av vad som krävs…
… och vad anser Brasiliens president Bolsanaro är orsaken? Att miljöorganisationerna har startat bränderna för att få honom själv att framstå i dålig dager!!! Har han några bevis? Icke sa Nicke, han har ”en känsla” av att det är så.
Bolsanaro måste ha gått i samma klass som Trump på skolan för ”egocentriska och korkade teorier för att förklara obekväma händelser”. Och tagit samma specialkurs i ”känslor och aningars fördelar framför tråkiga fakta”.
För alla oss som har haft turen att gå på en annan skola berättar forskarna att eftersom Bolsanaro har mildrat straffen för att bränna regnskog så är det många jordbrukare tar chansen och bränner skog för att skaffa mer mark till boskap och odling. Bränderna sprider sig i vissa fall okontrollerat och leder till att kartan över Amazonas glöder i rött.
Och vad gör Bolsanaro när han blir erbjuden 200 miljoner kronor från G7 länderna som hjälp till släckningsarbetet? Tackar nej så klart – kan själv!!!
Att sedan Bolsanaro ändrar sig, både vad gäller orsaken till bränderna och till bidraget gör mig inte mindre orolig för Amazonas framtid under hans styre.
Kommer du ihåg vad DACCS betyder? Direct Air Capture and Carbon Storage. För några dagar sedan skrev jag om DAC – dvs hur man fångar in koldioxiden men sedan kom en fantastisk fjällvandring emellan. Nu är det dags att undersöka CS, hur man kan lagra den rena koldioxiden som samlats upp.
Den mest storskaliga och utvecklade metoden är att pumpa koldioxiden tillbaka ner i marken igen. (Till min stora förvåning har det pågått undersökningar om möjligheterna till geologisk lagring av CO2 i Norden ända sedan 1990-talet. Har man verkligen förstått att det kommer att behövas ända sedan dess???) Och inte bara det, vi kan pumpa tillbaka CO2 till samma ställen där vi tog upp oljan och gasen en gång. Urtida döda växter och djur pressades samman under många miljoner år och bildade olja och naturgas.
Dessa samlades i så kallade gas och oljefällor, poröst stenmaterial omgivet av hård bergrund där oljan/gasen kapslades in. Nu när vi har tömt de här fällorna på olja och gas är de perfekta för att förvara koldioxiden, Norge har ett antal sådana. Det finns även naturliga hålrum som är lämpliga, i Sverige framförallt i Skåne med omnejd.
Det finns andra metoder också, t.ex. att använda koldioxid som en av beståndsdelarna i betong. Det är dock svårt att få den att bli en netto-upptag av CO2 eftersom betongframställning är energikrävande. Men att använda CO2 i betongframställning ger ett klimatsmartare alternativ till traditionella byggmaterial. Betongen kan också göra starkare genom att härda den i en ström av CO2. Byggbranschen är (med rätta) konservativ när det gäller nya material så man förväntar sig att det krävs kraftiga ekonomiska styrmedel för få genomslag för den klimatsmarta betongen.
Det finns också många användningsområden för ren CO2. Man kan använda den som:
Luftburen gödning i växthus
Tillverkning av kolsyrepatroner till vårt sodavatten
Tillverkning av drivmedel
och säker hur många andra saker som helst som innehåller kol, vilket ju de flesta plaster och konstfibermaterial gör.
Det gemensamma för dessa är att de inte innebär någon längre lagring av CO2, det är snarare så att man har skapat ytterligare en fossilfri kolkälla, men den tar inte koldioxiden ”ur cirkulationen”. Men som alternativ till att använda olja som råvara till ovanstående så är det ju en vinst.
Jag har sett så många fina renar under helgens vandring! Vid tidigare fjällvandringar har jag också mött ren men oftast tyckt att de har sett magra och slitna ut. Renarna vid Jämtlandstriangeln var så välmående, hade fantastisk, blank päls och rörde sig så vacker, jag blev helt fascinerade av dem. Det blev många frågor ställda om renar och renskötsel under vandringen och här kommer därför lite ren information (eller reninformation:))
Vi har inte några vilda renar – vildrenen är utdöd i Sverige sedan slutet på 1800-talet. Våra nordiska grannländer, Norge, Finland och Island har fortfarande vildren, där de jagas precis som hjort och älg.
Renarna är jämställda – både hanar och honor har horn. Detta tror man beror på att det är så svårt att hitta föda på vintern att honorna behöver hornen för att gräva fram lavar och annat under snön.
När renen går förbi hörs ett klickande ljud, det låter som om klövarna slår mot stenar. Sedan tittar man ner på marken och ser till sin förvåning att det är tjockt gräs överallt. Det klickande ljudet kommer inte från klöven utan inifrån renen, närmare bestämt från ett senfäste i bakbenet som glider över ett ben.
På vintern bor renarna i skogsområden på lägre höjd, där de bl.a. hittar svamp, blåbärsris och – surprise – renlav:) att äta.
I april driver instinkterna tillsammans med renskötarna renarna upp på fjällen där vajorna i månadsskiftet april/maj föder sin kalv. Då är renarna väldigt känsliga, vilket är en av anledningarna till att fjällstugor och fjällstationer håller stängt under maj.
På sommaren ska renkalvarna märkas. Renskötarna samlar med hjälp av hundar, motorcyklar och helikopter ihop renarna som går i spridda flockar på fjället.
I september samlas hjorden ihop igen för nu ska sarvarna (tjurarna) slaktas.
Senare på hösten samlas hjorden en sista gång för året, för att drivas ner till vinterbetet i skogen.
Flatbat tar paus för fjällvandring, återkommer förhoppningsvis till civilisationen på måndag. Finns det möjlighet till internetuppkoppling kanske det kommer någon fin bild på vägen.
Nu kommer vi till det som jag från början var nyfiken på och som gjorde att jag började skriva den här serien av inlägg:
Metoder för att fånga in koldioxid direkt från luften och sedan lagra den någonstans vilket förkortas DACCS (Direct Air Capture and Carbon Storage).
Förhoppningsvis kommer du att läsa och höra mycket mer om DACCS i framtiden, och då kan det vara bra att vara bekant med förkortningen redan nu.
Det första steget i DACCS är att dra in luft med jättestora fläktar. Luften får passera över ett material (filter) där koldioxiden fastnar medan resten av luften åker ut igen.
När filtret är fullt med koldioxid tvättar man ur det med vatten och/eller värme och ren CO2 gas samlas upp. Filtret är sedan klart för användning igen.
Filtret kan bestå av många olika sorters material:
”Artificiella träd” består av stora mängder kol som binder CO2.
En grupp kemiska ämnen som kallas ”aminer”, som är bra på att tillfälligt reagera med CO2 och sedan släppa ifrån sig det igen.
Lut (NaOH) som reagerar med CO2 och bildar soda (Na2CO3)
Av de olika DACCS metoderna är det filter bestående av ”aminer” som är det som har kommit längst. Det finns idag en liten kommersiell anläggning i Zürich som drivs av företaget Climeworks.
Sedan har vi ju det lilla problemet med var vi ska göra oss av med den rena CO2 som vi har fått ut ur luften. Det får morgondagens inlägg handla om…
Nästa metod för att ta bort CO2 ur luften är sten-cool:)
Runt omkring oss pågår hela tiden söndervittring av klippor och stenar. En del av den processen består i att stenen tar upp CO2 och bildar stabila karbonater, en sorts mineral som finns överallt. Tyvärr är den här processen väääääldigt långsam, så forskarna letar efter metoder som gör att den går snabbare. T.ex. kan man strö ut finmalda stenkorn över marken. Då ökar den stenytan som kan reagera med CO2 dramatiskt och processen går snabbare. Denna metod är bra, ger en stabil långtidsförvaring av CO2, men är dyr och ännu inte utvecklad i industriell skala.
En annan metod som är kemiskt liknande men annars väldigt annorlunda är att öka andelen CO2 som kan tas upp i haven. Nu blir det lite kemiskt, men det går snart över:). CO2 kan finnas i havet på två sätt, antingen som CO2 som simmar löst i vattnet eller så kan CO2 gå över till att bli vårt välkända bakpulver, bikarbonatjonen ( HCO3-). Ju mer CO2 som går över till bikarbonat, desto mer CO2 kan tas upp från luften. Hur kan vi få mer CO2 att gå över till bikarbonat? Jo, vi slänger ner något alkaliskt i vattnet, som t.ex kalk (Ca2+). Ju mer kalk det finns i vattnet, desto mer CO2 går över till bikarbonat och desto mer CO2 kan vattnet ta upp från luften.
Detta är ett tekniskt lätt sätt att öka CO2 upptaget och kan ge stor utväxling med stora CO2 upptag som resultat. Men precis som med gödning av havet är det osäkert vilka ekologiska konsekvenser detta för med sig. Vi har under en lång tid haft en försurning av våra vattendrag, och vi har därför redan lokalt kalkat sjöar för att minska effekten. Men det är osäkert vad som händer om man gör detta i väldigt stor skala över världshaven.
