Du som följer min blogg kan inte undgå att märka att jag tycker att tåg är det överlägset bästa transportmedlet när man inte kan gå eller cykla. Och idag fick jag mail från SJ med följande information:
En bild säger mer än 100 ord så – slut för idag 🙂
Jaha, vad ska man då säga om klimatkompensation?
Personligen tycker jag att klimatkompensation är väldigt tveksamt. All användning av fossila bränslen lägger till mer CO2 i cirkulationen, det spelar inte någon roll hur mycket pengar vi betalar så länge vi inte tar bort koldioxiden igen.
Det pratas och skrivs mycket om att vi blir ”klimatneutrala” om vi betalar in våra 200 kr per ton förbrukad CO2 = drygt 1000 kr per år för en genomsnittlig svensk (dubbelt så mycket om man räknar total mängd växthusgas). Men i min värld så har jag bara lämnat ett bidrag 1000 kr till ett utvecklingsprojekt inom miljö och klimat, inte kompenserat mitt eget utsläpp.
Detta gäller även för alla företag som marknadsför sig som ”klimatneutrala, eller till och med klimatpositiva (som t.ex. MAX burgare som klimatkompenserar till 110%). 2017 betalade MAX för trädplantering motsvarande 100 000 ton CO2. Utan att veta killgissar jag att det är billigare per ton att klimatkompensera i stora verksamheter. Det är även avdragsgillt som marknadsföringskostnad 🙂 Så MAX kanske skänker 10 miljoner kr per år (ca 0,3 % av omsättning) till trädplanteringsprojekt, vilket är jättebra, men MAX är inte klimatpositiva…
Risken med klimatkompensation som begrepp är att vi tror att det är fritt fram att konsumera fossila bränslen så länge vi betalar för det.
Den positiva effekten med klimatkompensation är att det blir väldigt synligt hur mycket CO2 som konsumeras eftersom det sätts ett pris på den, det blir en frivillig avgift på CO2. Klimatkompensationerna bidrar förstås till väldigt bra projekt, både klimat, miljömässigt och socialt och kan driva på omställning till ett klimatsmart samhälle.
Min slutsats:
Det absolut viktigaste är att vi minskar vår konsumtion av fossilt bränsle. När vi har gjort det så långt vi kan – använd klimatkompensation för resten av våra fossila utsläpp, som ett bidrag till utveckling av ett klimatsmart samhälle.
Professor Johan Rockström formulerar detta väldigt bra:
”Vad är riskerna med klimatkompensation?
Jag är tveksam till kompensation om man vill kompensera utsläpp av svart kol genom att öka upptagandet av grönt kol. Den bästa strategin är att se till att det kol som finns i jordens inre inte släpps ut, för att i sin tur förhindra en ökning av den totala mängden kol i vår atmosfär vilket skapar den global obalans i planetens klimat som vi redan ser bevis för.
Vad är de bästa sätten att klimatkompensera på?
Investeringar i förnyelsebar energi, bevarande av stående skog och energieffektivisering. Självklart är det otroligt viktigt att jordens skogsbestånd inte minskar (liksom lager av kol i torvar, mossar, och permafrostlager). I viss mån kan kompensation ”rädda” stående skog (alltså inte nyplantering), vilket är jätte viktigt.”
Källor: naturvårdsverket.se, goldstandard.org, max.se, tricorona.se, naturskyddsföreningen.se
Metod 3. Koldioxidutsläppsminskande projekt
Typiska projekt för att minska koldioxidutsläpp är installation av solpaneler, byte till effektivare spisar i utvecklingsländer, investeringar i förnyelsebar energi och energieffektivisering generellt.
Det verkar som om den här typen av klimatkompensation ofta är småskalig och riktar mot utvecklingsländer. Det liknar vanligt biståndsarbete fast mer eller mindre specifikt riktat mot koldioxidutsläpp. Precis som i allt biståndsarbete är det svårt att på avstånd veta hur mycket av pengarna som verkligen når fram dit de ska. Därför finns olika certifieringar för klimatprojekt. De mesta etablerade och erkända certifieringarna är:
Detta är aktuella projekt som går att klimatkompensera genom just nu:
Jag saknar dock något i projektlistorna – CO2-utvinning från luften, dvs riktig CO2-minskning, inte bara minskning av utsläppen. Men det är ett så spännande ämne så det kräver ett eget inlägg, kommer snart 🙂
Vad tycker jag och andra då om klimatkompensation som fenomen? Det får du veta imorgon 🙂
Metod 2 – plantera eller bevara skog
När vi kör t.ex. bensinbil eller eldar kol släpper vi ut en viss mängd koldioxid (CO2) i luften och förbrukar syre. De gröna växterna tar upp koldioxiden och omvandlar den till syre igen. Klimatkompensation genom att plantera eller bevara träd bygger på att:
a) någon åtar sig att plantera ett träd som när det har vuxit färdigt efter 10-20 å4 förväntas ha omvandlat den koldioxidmängd vi just har förbrukat till syre. Koldioxid lagras i trädet fram tills att det efter 40-50 år huggs ner och eldas upp eller förmultnar. Då släpps koldioxiden ut i luften igen. Under trädens första år lagrar de inte speciellt mycket koldioxid, det är inte förrän om 10-20 år som effekten blir märkbar. Ett genomsnittligt barrträd lagrar totalt ca 250 kg CO2. I Sverige har vi en lag som kräver återplantering av skogar, så därför fungerar inte trädplantering som klimatkompensation här eller i andra länder med liknande lagar. Det är bara ”extra träd” som räknas. Detta är det absolut vanligaste sättet att att klimatkompensera genom skog.
b) någon åtar sig att bevara ett träd som annars skulle huggas ned (t.ex. genom att köpa upp regnskog).
Jag har väldigt svårt att se hur detta kan vara en klimatkompensation. Mitt utsläpp av CO2 sker från fossila bränslen, olja kol och naturgas (= svart CO2) som har tagits upp från sin törnrosasömn under jorden och som ger en total ökning av mängden CO2 som finns tillgänglig. Träd och annan växtlighet (= grön CO2) ingår i det naturliga kretsloppet av CO2 och ändrar inte mängden totalt tillgänglig CO2 utan fungerar bara som en tillfällig bank under 40-50 år. Johan Rockström, professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet är av samma åsikt, det är från honom jag lånat begreppen grön och svart CO2. Läs gärna hela hans artikel nedan.
Givetvis ska vi bevara våra skogar och återplantera det som avverkats. Det är viktigt på så många sätt, biologisk mångfald, jordbindning, jordens lungor. Men att plantera ett träd ger mig inte bättre samvete i samband med en flygresa.
Ref: tricorona.se, naturskyddsföreningen.se, naturvårdsverket.se, skogssverige.se
Nu när det är semester tar jag tag i ett område som jag har velat sätta mig in i under en lång tid – klimatkompensation. Klimatkompensation innebär att jag som släpper ut CO2 betalar för en åtgärd som på något sätt bidrar till att minska mängden CO2 någon annanstans i världen.
Som jag har förstått det finns det tre sätt att klimatkompensera:
Metod 1. Utsläppsrätter
En utsläppsrätt ger företaget rätt att släppa ut ett ton CO2. Utsläppsrätter ges ut av myndigheterna i varje land, EU bestämmer hur många utsläppsrätter som får ges ut totalt. Historiskt har det delats ut ett överskott av utsläppsrätter och företagen har inte förbrukat dem som tilldelats. Priset på utsläppsrätter på den öppna marknaden har därför varit väldigt lågt, ca 50 kr. Från och med i år har EU därför satt upp ett nytt system för att ta bort utsläppsrätter som inte används. Målet är att den totala mängden utsläppsrätter ska minska med ca 2 % per år från 2021. Därför har priserna på utsläppsrätter stigit drastiskt under 2018, idag kostar en utsläppsrätt ca 250 kr. 40 % av utsläppsrätterna delas ut gratis, resten auktioneras ut.
Klimatkompensera med utsläppsrätter
Vem som helst kan köpa en utsläppsrätt och sedan inte använda den. Därmed försvinner ett ton CO2 utsläpp ur den totala utsläppskvoter för Europa. Jag har svårt att bedöma hur bra detta är som klimatkompensation för privatpersoner. Finns det ett överskott på utsläppsrätter så vill jag ju inte köpa ett ton CO2 som ändå inte skulle användas. Men å andra sidan, eftersom priserna går upp måste ju efterfrågan finnas. Vänner som är mera kunniga än jag inom området har påpekat att detta låter som att jag är tveksam till hela systemet för handel med utsläppsrätter. Det är jag absolut inte, tycker att det är ett fantastiskt styrmedel och önskar att det hade varit möjligt att gå snabbare fram med att minska totalantalet utsläppsrätter. T.ex. är anledningen till att 40 % av utsläppsrätterna delas ut gratis är att vi riskerar att dessa företag annars flyttar ut sin produktion till länder där det inte kostar något med utsläpp.
Fortsättning följer imorgon…
Källor: www.naturvardsverket.se, www.energimyndigheten.se
Efter att ha ägnat många timmar på nätet för att hitta korrekt, trovärdig och helst oberoende information angående klimatkrisen har jag förstått att svenska akademins ordbok måste ändra definitionen av vissa ord. Här kommer några av nyorden som används som används av ”miljöbloggare”.
Oberoende = Den ”oberoende” miljöbloggaren skriver inlägg efter inlägg för att motbevisa alla påstående om att det finns någon global uppvärmning och gör gärna skarpa personliga angrepp mot Greta Thunberg.
Klimatbalans = vi ska fortsätta att släppa ut CO2 i samma omfattning som idag (vilket innebär att vi troligtvis kommer att nå ”tipping 🙂 -point” under vår livstid).
Klimatfakta = allt som motbevisar att den globala uppvärmningen beror på människan.
Klimatförnuft = har de som använder sig av klimatfakta enligt ovan.
Det är intressant att klimatskeptikerna försöker lägga beslag på de positiva orden i klimatdebatten. Men det kanske är ett gott tecken. Att tro på klimatkrisen och de negativa effekterna av den globala uppvärmningen har blivit normen och klimatskeptikerna agerar som uppstickare med ett visst mått av gerillakrigföring…
Jag har valt sida i klimatdebatten och vill därför varken kalla mig neutral eller oberoende. Men jag är väldigt noga med att ha pålitliga källor till fakta.
Vaknade till en ny, underbar utsikt, men med helt annan färgpalett.
Och då dök den gamla frågan upp, varför är havet blått?
Den huvudsakliga anledningen till den blå färgen är att himlen speglar sig i havet. Visst är det poetiskt?
Även vatten reflekterar blått ljus fast i liten omfattning så det krävs stora djup innan det får någon effekt.
Sedan har vi en tredje komponent som ger oss nyanserna – algerna. Växtplankton innehåller klorofyll som reflekterar grönt ljus och ju mer plankton desto grönare vatten. Runt ekvatorn och vid polerna är det mycket plankton och där kan vi få de turkosgröna vattnen
På våra breddgrader har vi inte så mycket plankton och därför ett mera himmelsblått/grått hav.
Forskarna tror att i och med uppvärmningen av haven kommer de blå regionerna i havet att bli ännu blåare pga av att plankton försvinner på våra breddgrader. I havet runt polerna och runt ekvatorn tror man på motsatt utveckling, högre havstemperaturer leder till kraftigare algblomning och starkare gröna färger.
Färgskiftningarna i havet används kan användas för att hålla koll på algkoncentrationen. Satellitbilder analyseras och det går att utvärdera hur mycket plankton som finns på olika ställen, och förutsäga hur detta i sin tur påverkar resten av näringskedjan i haven.
Ref: Dutkiewicz et al. Nature Communications, volume 10, Article number: 578 (2019)
Är på Öland för fjärde sommaren i rad och sitter och tittar ut över den fantastiska solnedgången.
Det är så vackert så man blir mållös. Men vad beror det på att himlen blir så vackert färgad på kvällen och varför är den blå på dagen?
Jo, solens ljus innehåller alla färger. När det passerar genom jordatmosfären på dagen träffar de syre och kvävemolekyler som pga sin storlekar sprider det blå ljuset som skickas vidare ned mot jorden.
På kvällen passerar ljuset genom en mycket längre del av atmosfären och då filtreras det blå ljuset bort och bara det röda, oranga och gula ljuset finns kvar. Ju mer partiklar och föroreningar som finns i luften, desto mer av den blå färgen filtreras bort och desto mer spektakulära solnedgångar får vi se.
Så man får ta det onda med det goda och passa på att njuta av de vackra solnedgångarna.
Igår var det midsommarafton och efter en fantastisk dag med dans runt stången, många skratt och god mat hamnade jag frampå nattkröken i ett intressant samtal med en mycket miljömedveten egenföretagare i transportbranschen.
Han har tidigt ställt om till biogas för alla sina fordon men är nu väldigt besviken på att skattesystemet är på väg att ändras så att skattesubventionerna (för närvarande varken energi- eller CO2 skatt för företagare som kör på biogas) förändras till det sämre. Hur ska man som företagare kunna göra miljösmarta val samtidigt som man måste upprätthålla lönsamheten om spelplanen hela tiden förändras?
Eftersom hela idén med denna blogg är att förmedla vederhäftig information på ett enkelt och förhoppningsvis lättsamt sätt så har jag ansträngt mig för att hitta regelverket för beskattning av biogas, men det var inte lätt. Skatteverket.se beskriver reglerna för företagare: 100% skattebefrielse som varar till och med 2020. Därefter kommer detta att förändras. Inom EU är det bara Sverige som har skattebefrielse för förbrukare av biogas, övriga EU har underlättat för produktionsledet (för en oinvigd verkar det inte vara mycket till lättnader…) men inte för användare. Därför verkar det som, enligt de utredningar som har gjorts, att Sverige måste anpassa sig till EU och förändra (läs ta bort) skattebefrielserna för biogas.
Suck – jag är normalt EU-positiv men vad är detta??? Konstiga modeller för ”fördelar” för biogasproducenterna (som inte klassas som stöd ens av EU) och inget incitament alls för användarna i form av lägre skatt.
Huvud-regeln inom EU för beskattning av biodrivmedel är att ”ersättningsbränsle ska beskattas på samma sätt som det bränsle det ersätter. Om en liter bensin ersätts med en liter etanol ska etanol därmed beskattas med samma skatt per liter och på samma sätt som bensin”. Återigen – vad är detta??? Ska det verkligen vara samma skatt på bensin som för motsvarande klimatneutral ersättning?
Min samtalspartner på midsommarnatten menar att detta beror på att inte biodrivmedel ska konkurrera ut fossildrivmedel prismässigt. De måste konkurrera på lika villkor. Det är inte något jag har verifierat men är det sant så – VAD ÄR DETTA???
För privatpersoner finns inte motsvarande information (inte som jag kan hitta iaf.) men man får väl förutsätta att det ser ut på samma sätt.
Jag har sedan länge funderat på varför det bara är el som marknadsförs som framtidens drivmedel för bilar. Vad händer med biogasen, varför är inte det något som prioriteras? När man köper en ny el-bil kan man få upp till 60.000 i bouns. För en biogasbil får man max 10.000 i bonus.
Det kanske finns någon bra anledning till allt detta, men isåfall får någon gärna berätta om den för oss alla…
Jag har blivit så inspirerad av maj månads utmaning att cykla till stationen, ta cykeln med på tåget och sedan cykla till slutdestinationen. Det är det perfekta sättet att resa. Ett perfekt exempel på det som är syftet med denna blogg – vi måste prata om miljön. Det gör kanske väldigt liten skillnad om just jag cyklar/tar tåget istället för att köra. Men jag kanske inspirerar någon annan – som inspirera en tredje osv. Jag fick inspirationen av en kollega – hade inte tänkt på hur enkelt det är förrän han i förbigående berättade hur han tog cykeln på tåget varje dag.
Men Skånetrafiken tycker tydligen inte att det är en lika bra idé. Sommarbiljetten gäller för en vuxen och två under 20. Då tänker jag att eftersom cykel kostar mindre än en barnbiljett borde man kunna få ta med cykel istället för ett barn. Men icke. Extra cykelbiljett måste köpas för varje resa.
Eller är det bara jag som är gammalmodig. Jag ska kanske bara cykla till stationen, ta tåget och sedan hoppa på någon hyrcykel/skoter när jag kommer fram. Men jag gillar min el-cykel, beroende på om jag är på väg till möte eller på väg hem så kan jag anpassa hur mycket jag vill träna, dvs hur svettig jag vill bli.
Det finns så många möjliga vägar framåt just nu. Ska bli spännande att se vilka som bara blir dagsländor och vad som blir våra framtida vardagstransportmedel.
