Om det inte redan framgått så skriver jag om det som jag själv vill veta om miljö och klimat. Och nu är jag väldigt nyfiken hur det står till med biodrivmedel, är den fossilfria dieseln (HVO100) en miljöbov på andra sätt?
Enligt den största tillverkaren, Neste, kommer råvarorna till HVO100 idag från följande källor:
- Rapsolja
- Slaktavfall
- Fiskolja
- Technical corn oil (restprodukt från etanoltillverkning av majs)
- PFAD (restprodukt från tillverkning av palmolja)
- Använd frityrolja (Jag hade en kollega som redan för 10 år sedan använde frityrolja från en restaurang som drivmedel i sin dieselbil!)
- Tallolja (restprodukt från tillverkning av pappersmassa)
Enligt Energimyndigheten används dessa råvaror i HVO100. (Hm, undras om Neste har slutat använda ren palmolja sedan 2017 eller om de har ”glömt” den på sin hemsida?)
Den omstridda råvaran på listan är PFAD, rester från palmoljetillverkning. Palmolja är världens mest sålda vegetabiliska olja och finns i hälften av våra livsmedel. När larmet gick om mättade fetter och speciellt transfetter (härdade fetter) i början av 2000 talet övergick industrin till palmolja istället. Lätt och billigt att framställa. Problemet är att odling av palmolja görs med fördel i samma klimat där det växer regnskogar. Palmoljeodling driver därför på den illegala skövlingen av regnskog.
PFAD är oätliga fettsyror som bildas i palmoljeefrukterna när de skördats. Detta är samma process som när smör härsknar, då bildas smörsyra som luktar och smakar illa. PFAD måste därför tas bort från palmoljan innan den kan säljas till matindustrin. Detta sker på oljeraffinaderier för matolja (har aldrig funderat på att det finns sådana:)) Rå palmolja får max innehålla 5 % PFAD, därför kan PFAD tillverkningen aldrig överstiga 5 % av raffinaderiets produktion (palmolja och PFDA hade ungefär samma pris från raffinaderiet 2017)
Tillverkarna av HVO100 diesel menar att restprodukten PFAD är en så liten del av oljeraffinaderiernas produktion (max 5%) att den inte är ekonomiskt drivande för skövling av regnskogen och att det bara är fördelaktigt att man tar till vara på restprodukterna från palmoljetillverkningen. Miljöorganisationerna menar att PFAD och palmolja kommer från samma industri, med samma problem och bör klassas på samma sätt.
Hm, som vanligt förstår jag argumenten för båda sidor. Har man nu ändå tillverkat en massa palmolja är det ju synd att inte ta hand om de 5 % som blir över. Men å andra sidan, så kan man ju isåfall resonera när det gäller elefantbetar också, är nu elefanten redan skjuten är det väl lika bra att använda betarna till någon snygg skulptur, så att den inte var skjuten i onödan. Och det resonemanget håller ju inte.
Frågan kokar väl egentligen ner till – är den palmolja man använder odlad på ett schysst sätt eller inte?
Palmolja omfattas idag av ett miljöcertifieringssystem, RSPO, som säkerställer att RSPO märkt palmolja odlats på ett miljövänligt sätt och att oljan kan spåras tillbaka till plantagen. PFDA har tidigare inte omfattats av samma spårbarhetskrav, man har bara kunnat spåra PFDA tillbaka till raffinaderiet. Från och med 1 juli 2019 har Sveriges regering infört ett krav på att all PFAD som används för tillverkning av biodrivmedel skall vara fullt spårbar tillbaka till plantagen. Använder man något annat blir inte dieseln skattebefriad och blir då, som det ser ut idag, inte lönsam att tillverka.
Neste, den dominerande tillverkaren av HVO100, deklarerar på sin hemsida att man bara använder PFAD från RSPO certifierade leverantörer. Så utifrån den information som jag har hittat bestämmer jag mig för att HVO100 totalt sett är det bästa alternativ jag kan köra med min dieselbil just nu. Enligt energimyndigheten ligger CO2-utsläppsminskningen för HVO100 jämfört med fossilt bränsle (baserat på hela livscykeln) på drygt 85%.
Men som vanligt – den bästa bilresan för miljön är den som inte blev av!
