Alltså, matkedjornas egna miljömärkningar är ungefär lika märkliga som att alla elektroniska prylar ska ha sina egna system för ladd-kablar. Helt meningslöst och besvärligt för konsumenterna.
Känner ni igen dessa fyra? ICAs och COOPs är lätta. Sedan kommer Ä – som i äkta vara som är City gross märkning. Sist Svenskt sigill som märker svensk mat och svenska blommor.
Jag har försökt förstå om det är några skillnader mellan dessa märkningar, men kan inte hitta några. Men när jag fortsätter undersöka hittar jag att det finns olika nivåer på miljömärkningar:
- Typ 1: Standarder kopplade till ISO 14024 – Krav, Svanen, Bra miljöval. Det finns en tredje part (dvs en oberoende organisation) som kontrollerar att företag som märker med Krav, Svanen etc lever upp till vad de lovar.
- Typ 2: Egna påståenden/reklam = miljömärkningarna på första raden ovan. Följer standarden ISO 14021. Det finns efter vad jag har förstått inte någon oberoende organisation som kontrollerar att företagen följer reglerna i standarden.
- Typ 3: Miljödeklaration enligt ISO 14025 gäller vanligen mellan olika företag som handlar med varandra.
- Typ 4: Egen 3:e partscertifierad standard. Svenskt sigill följer en sådan egen standard – IP standarden – där en oberoende organisation t.ex. Intertek kontrollerar.
Det bekräftar det jag trodde, företagens egna miljömärken är först och främst marknadsföringssymboler. Det betyder inte att de behöver vara dåliga, men vi som konsumenter kan inte vara säkra på vad företaget egentligen har lovat. KRAV, Svanen och Bra Miljöval betyder mycket mer.
It’s a jungle out there:)
