Nästa metod för att ta bort CO2 ur luften är sten-cool:)
Runt omkring oss pågår hela tiden söndervittring av klippor och stenar. En del av den processen består i att stenen tar upp CO2 och bildar stabila karbonater, en sorts mineral som finns överallt. Tyvärr är den här processen väääääldigt långsam, så forskarna letar efter metoder som gör att den går snabbare. T.ex. kan man strö ut finmalda stenkorn över marken. Då ökar den stenytan som kan reagera med CO2 dramatiskt och processen går snabbare. Denna metod är bra, ger en stabil långtidsförvaring av CO2, men är dyr och ännu inte utvecklad i industriell skala.
En annan metod som är kemiskt liknande men annars väldigt annorlunda är att öka andelen CO2 som kan tas upp i haven. Nu blir det lite kemiskt, men det går snart över:). CO2 kan finnas i havet på två sätt, antingen som CO2 som simmar löst i vattnet eller så kan CO2 gå över till att bli vårt välkända bakpulver, bikarbonatjonen ( HCO3-). Ju mer CO2 som går över till bikarbonat, desto mer CO2 kan tas upp från luften. Hur kan vi få mer CO2 att gå över till bikarbonat? Jo, vi slänger ner något alkaliskt i vattnet, som t.ex kalk (Ca2+). Ju mer kalk det finns i vattnet, desto mer CO2 går över till bikarbonat och desto mer CO2 kan vattnet ta upp från luften.
Detta är ett tekniskt lätt sätt att öka CO2 upptaget och kan ge stor utväxling med stora CO2 upptag som resultat. Men precis som med gödning av havet är det osäkert vilka ekologiska konsekvenser detta för med sig. Vi har under en lång tid haft en försurning av våra vattendrag, och vi har därför redan lokalt kalkat sjöar för att minska effekten. Men det är osäkert vad som händer om man gör detta i väldigt stor skala över världshaven.
