Civil olydnad för klimatet?

Det kom ett inlägg på facebook om ett miljöevenemang på lördag i Malmö – ”Flood the streets”, en demonstration mot klimatkrisen, för miljön . Jag anmälde mitt intresse och fick igår ytterligare detaljer om demonstrationen, där det i tredje paragrafen står: ”Du kan vara med i den omfattning du själv vill – det är inte något krav på att du måste bli gripen av polisen”. Ooops! Det visades sig att gruppen som arrangerar demonstrationen heter Extinction Rebellions och här kommer några axplock ur deras avsiktsförklaring:

…When Government and the law fail to provide any assurance of adequate protection, as well as security for its people’s well-being and the nation’s future, it becomes the right of its citizens to seek redress in order to restore dutiful democracy and to secure the solutions needed to avert catastrophe and protect the future. It becomes not only our right, it becomes our sacred duty to rebel…

…We hereby declare the bonds of the social contract to be null and void, which the government has rendered invalid by its continuing failure to act appropriately. We call upon every principled and peaceful citizen to rise with us…

Jag brukar på skämt säga att ”alla metoder är bra utom de dåliga”. Frågan är om inte detta faller under kategorin dålig metod. I förrgår utförde Extinction Rebellions en aktion i Lund, man skulle ockupera en bro. Det slutade med att flera personer blev påkörda, bl. a. en gravid kvinna och polisen förde bort resten av demonstranterna. Det var inte en annonserad aktion så det fanns inga journalister på plats och händelsen gick därför de flesta obemärkt förbi.

Jag har funderat på hur jag ska förhålla mig till den här typen av civil olydnad. Världen hade inte varit vad den är idag om inte personer som Mahatma Gandhi (bl.a. hungersstrejker och uppmaning till indiska gästarbetare i Sydafrika att vägra registrera sig) och Rosa Parks (hon som inte reste sig för en vit medpassagerare på bussen och därför arresterades) funnits och följt sitt samvetet genom att agera med civil olydnad. Men för mig finns det en stor skillnad. Rosa Parks och Gandhi vägrade att följa en lag som de ansåg vara fel. Grupper som Extinction Rebellion bryter mot lagar för att störa den allmänna ordningen (t.ex. genom att blockera vägar) för att väcka uppmärksamhet. Hade det funnits en lag som tvingat mig att använda olja som uppvärmning i mitt hus hade jag gladeligen kunnat tänka mig att bryta mot den och ta straffet. Men när man bryter mot samhällsregler för att skapa problem för andra (t.ex. inte komma fram på vägen) i syfte att väcka uppmärksamhet för sin sak börja man närma sig terrorismens område och jag hoppas verkligen inte att vi ska få ”miljöterrorister” som spränger byggnader i klimatkrisens namn.

Däremot tror jag absolut på manifestationer ( jag säger bara ”Fridays for Future”). Visa, gärna på något uppseendeväckande sätt, att vi är många som verkligen har förstått att miljön och klimatet är på fel väg. En undergrupp till Extinction Rebellions är Red Rebel Brigade, en performance/teatergrupp. Deras avsiktsförklaring är följande:

…We are sympathetic and humble, compassionate and understanding, We divert, distract, delight and inspire the people who watch us, We illuminate the magic realm beneath the surface of all things and we invite people to enter in, we make a bubble and calm the storm, we are peace in the midst of war…

Detta är för mig något helt annat, länk till ett exempel på en Red Rebel Brigade aktion hittar du här:

THE SEA IS RISING AND SO ARE WE – EXTINCTION REBELLION

On Sunday 11th August 2019 – Extinction Rebellion's Red Rebel Brigade appeared on a crowed beach in St.Ives, Cornwall. Accompanied by The Penitents and supporters waving banners, they processed around the sand and then entered the sea. High Def: https://youtu.be/G_XcaAdjfToMusic: 'Thread of Clouds' – Migration (Blue Dot Sessions)Filmed / Edited – Senara Wilson Hodges (On The Beach Productions)Drone Footage – Alban Roinard Additional Photography – Josh Rogers and Tall Paul

Publicerat av On The Beach Productions Torsdag 15 augusti 2019

Jag tror dock att jag får läsa på lite mer om Red Rebel Brigade innan jag ansluter mig:)

Halländsk sensommar

Närkontakt med vildsvin…

Det var väl bara en tidsfråga innan det skulle inträffa… Jag ser så mycket vilt längs vägarna när jag kör hem på de små, skånska landsvägarna. Dovhjortar, vildsvin, rådjur och till och med kronhjort ibland. Och ikväll small det. Ett stort vildsvin sprang rakt in i förardörren. Men jag får skylla mig själv, jag hade kunnat köra en större väg med viltstaket, men jag tycker att det är så trevligt att köra småvägarna, jag kör långsamt och tittar på djuren, jag vet var de brukar hålla till. Men den här grisen höll sig inte till rutinerna, den dök upp som skjuten ur en kanon på helt fel plats.

Vildsvin är en urgammal art i Sverige men utrotades under 1700 talet. Sedan har vildsvin hållits i hägn och och utbrytningsexperter som de är lyckades förstås ett antal rymma. Stammen har vuxit exponentiell, från ca 100 vildsvin 1980 till ca 200 000 djur år 2017. 2018 inträffade nästan 7000 vildsvinsolyckor, varav 1300 i Skåne. Det är den näst vanligaste viltolyckan, efter krockar med rådjur.

Varför har vi då så många vildsvin, finns det inte någon som jagar dem? Jodå, jaktåret 2016/2017 sköts totalt 100 000 vildsvin, dvs hälften av den beräknade stammen vid det tillfället. Så varför ser jag då så ofta vildsvin nuförtiden, ibland som idag på alltför nära håll?

Tidningen Jakt och jägare har en teori om detta. Jaktmarkerna har blivit allt dyrare och arrendena går till rika affärsmän från Köpenhamn och Malmö som jagar för sällan, kanske bara 4 gånger om året. Det läggs ut foder för att det ska finnas vilt att jaga när de kommer dit. Och så ökar vildsvinsstammen.

En annan orsak till att det lokalt är mycket vildsvin (och annat vilt) har jag själv upplevt. Det anläggs ett naturreservat granne med min gård, vilket är väldigt trevligt, men i samband med det dras jakten in. Resultatet blir en explosion av vildsvin, rådjur och dovhjortar. Djuren har inte riktigt förstått att de bara ska hålla sig i naturreservatet utan ger sig ut på små utflykter till intilliggande fält och vägar. Efter ca 2 år kommer de ansvariga för naturreservatet tillbaka till jägarna och ber dem ta upp jakten igen, det blev alldeles för många djur till och med för länsstyrelsen.

Och ja, jag klarade mig helt oskadd. Värre var det för vildsvinet, jag fick stränga order av polisen att inte gå för nära så jag är inte säker, men det dog förmodligen direkt.

©Håkan Rodhe, gris i repris

Augusti månads utmaning…

Jag tycker att jag slänger lite matvaror men det skulle vara spännande att ta reda på exakt hur mycket – så augusti månads utmaning blir att:

Inte slänga mer än 2 kg mat/dryck under resten av månaden.

Naturskyddsföreningen.se skriver att vi slänger 250 g fast och 70 g flytande livsmedel person och dag. Det skulle innebära att om jag är lika bra (eller dålig) som genomsnittet så skulle jag slänga 3,5 kg fast och 250 g flytande föda under resterande 14 dagar av augusti. Om jag halverar det blir det ca 2 kg. Det låter jättemycket tycker jag. Men vi får se.

Frågan är vilken metod jag ska använda för att väga vad jag slänger? Det enklaste måste vara att väga kompostpåsen tom, och sedan väga den full innan jag slänger den i soptunnan. Och jag får ha två kompostpåsar, en för ”inte ätligt komposterbart avfall” t.ex. banan- och apelsinskal. Och en som jag väger, med sådant som skulle kunnat ätas men som slängs av någon anledning t.ex. att det blivit dåligt (= dålig planering). Det flytande kan jag mäta upp.

Lite bökigt men under 2 veckor ska det väl vara görligt.

Ser med spänning fram mot resultatet…

©Håkand Rodhe – hela minkfamiljen

Juli månads utmaning…

Juli månads utmaning blev en flopp för mig. Jag skulle plocka upp 3 skräp varje gång jag var ute och gick. Det är bara det att skogarna här närmast mig är så rena så jag såg sällan något skräp. Och till slut glömde jag helt bort det, så till den grad att jag till och med glömde att rapportera vid månadsskiftet. Flopp för mig men väldigt gott betyg till övriga skogsbesökare.

Jag ska fundera tills imorgon på augusti månads utmaning. Vill hitta på något roligt…

©Håkan Rodhe – minkfamilj

Huvudspår för CO2 borttagning…

Nu måste vi bli lite seriösa igen och fortsätta att utforska hur man kan ta CO2 från atmosfären.

Det finns tre huvudspår för att ta bort koldioxid ur luften:

  1. Öka mängden CO2 som tas upp av växter och plankton.
  2. Öka mängden CO2 som reagerar med naturliga stenmaterial.
  3. Industriell uppsamling av CO2 direkt från luften.

Vissa av de här metoderna samlar bara upp kolet från luften, andra kräver att CO2 lagras separat.

Det finns idag fem möjliga typer av lagringsplatser för CO2:

  1. I levande växtlighet
  2. Död växtlighet t.ex. kol
  3. Geologisk ( i eller på berggrunden)
  4. I havet
  5. I byggnationer

Vi börjar med den till synes enklaste – öka mängden CO2 som tas upp av växter på land och i havet

Som jag har skrivit om i tidigare inlägg så ingår allt levande material i den naturliga CO2 cykeln, alltså är den CO2 som tas upp i växtlighet bara i tillfälligt försvar. Träd kan fungera som en lagringsplats under flera hundra år, men det krävs att väldigt stora arealer planteras. Alternativt låter man träden ta upp CO2 och sedan bränner man upp dem och samlar upp den CO2 som frigörs, eller så begraver man träden under jorden (oftast i form av träkol). Man kan också använda trä i byggnadsmaterial för att få det ut ur cirkulationen längre tid.

Upptag av CO2 i växtlighet i havet en möjlighet. Vi har tidigare haft problem med övergödning av sjöar och hav, men nu diskuterar man på allvar att göda haven så att växtplankton tar upp mer CO2 vid ytan och genom en process som kallas ”den biologiska pumpen” trycker den i havsdjupen. Jag skulle vilja se riskanalysen av den åtgärden innan jag är övertygad om att det är en bra idé.

To be continued…

©Håkan Rohde – havsörn

Vargar och förvrängda fakta…

Läste att invånarna i Tyskland är väldigt bekymrade över att det förs in lodjur och vargar från öst. Konstigt med tanke på att man redan har 500 vargar och har gått om Sverige som bara har 350. Iallafall, en tysk tidning rapporterade indignerat att en skåpbil genomsökts vid gränsen och den visade sig innehålla en varg. Inte vilken varg som helst, utan en stäppvarg! Polisen gick dagen efter ut med en dementi, det var inte någon varg, det var en motorcykel av märket Steppenwolf:)

Jag har sett detta alltför ofta i klimatdebatten. Man hittar något litet perifert fakta som stödjer sin sida, t.ex. att temperaturen faktiskt minskat under några dagars i sträck på Grönland och drar därav slutsatsen att klimatet håller på att återhämta sig. Eller att hälften av all världens CO2 utsläpp kommer från Kina, när det egentligen står att 50 % av allt freonutsläpp sker i Kina etc. etc.

Man kan hitta bevis för allting man vill, och alldeles speciellt om man bara läser och lyssnar på sådana som tycker som man själv. (Tack till Peter Wohllben för Steppenwolf exemplet)

©Håkan Rodhe – havsörnar

Wood wide web…

Nej, jag har inte stavat fel i överskriften:). Wood Wide Web är det sammanhängande system under jorden som där träden varnar varandra för insektsangrepp och torka. Där trädens egna rötter inte räcker till för att nå ut överallt tar svamparna över jobbet. Svamparnas mycel omsluter och till och växer in i trädrötterna, och förmedlar glatt vidare budskapet. Förutom att bidra med internet bistår svamparna till att träden kan ta upp mer näring, filtrerar bort giftiga ämnen och skyddar rötterna mot skadliga svampangrepp.

Men det är inte gratis, ungefär en tredjedel av all näring som trädet tar upp måste de lämna till sin svampkompis. Den underjordiska delen av svampen (som kallas mycel) är ett hårfint nät av vita trådar som kan bli gigantiskt. Världens största svamp, mörk honungsskivling är nio kvadratkilometer stor och väger 600 ton!!!

De svampar vi plockar i skogen är bara fruktkroppar från den stora svampen under jorden. Man kan jämföra kantarellerna med körsbären på trädet.

Jag måste snart betala royalty till Peter Wohllben, så ofta som jag refererar till honom. Men han får skylla sig själv när han skriver så här intressanta saker:)

©Håkan Rohde – middagen är räddad:)

Rida i naturen…

Pratade med systerdottern som är riktig djur- och naturmänniska. Hon har aldrig sett så mycket djur på nära hålls som när hon rider. Och min nya favoritförfattare Peter Wohllben bekräftar detta. Djuren ser inte någon fara i ett gräsätande hovdjur och att det följer med ett mänskligt bihang på ryggen verkar inte spela någon större roll.

En annan sak han skriver, som jag har lite svårare att ta till mig är att de vilda djuren blir mindre rädda om man är högljudd och gör mycket ljud i skogen än om man smyger fram. Detta för att jägarna är tysta när de jagar medan djuren har lärt sig att högljudda vandrare inte vill dem något ont. Hm, måste fundera på det en stund… Jag går alltid och sjunger eller pratar högt när jag är ute i vildsvinsmarker, för att grisarna ska förstå att hålla sig på avstånd. Vid tre tillfällen har jag kommit obehagligt nära vildsvin som legat och tryckt. En gång när jag vandrade på Sicilen låg en hel flock och vilade gömda i ett halvmånformat tätt snår. Jag kom helt ovetandes gående rakt emot den enda öppningen och flocken låg kvar ända tills att jag bara var några meter ifrån dem. Då kom de rusande ut på båda sidor om mig, suggor och kultingar om vartannat. Jag hann inte ens bli rädd, men jag avstår gärna från en repris av den upplevelsen.

©Håkan Rodhe – vildsvin som inte har hört fotografen.

Mata fåglar …?

Jag läser en väldigt intressant bok med en väldigt tråkig titel, Skogen: en bruksanvisning, av Peter Wohllben. Han är skogsvårdare/vaktare med ekologiska, miljövänliga metoder.

Han skriver det som jag själv har misstänkt, att genom att vintermatar fåglar får vi fler stannfåglar (t.ex. pilfinkar, talgoxar) än vad som naturligt hade klarat sig i det nordiska klimatet. När flyttfåglarna sedan kommer är redan reviren upptagna och det är många fler som konkurrerar om insekterna. Jag har märkt detta hemma hos mig, för några år sedan flyttade en familj in i granngården som vintermatar fåglar i väldigt stor skala. Det samlas nu stora flockar av pilfinkar i området och de har i år konkurrerat ut alla andra fåglar som brukar häcka runt mitt hus.

Den naturliga selektionen där det är meningen att de svagaste individerna inte ska klara sig under vintern sätts också ur spel. Det kan på sikt göra att fågelstammarna blir svagare.

Så, vill du öka antalet pilfinkar på bekostnad av sädesärlor, flugsnappare och svalor är vintermatning ett bra sätt.

Men det är ju så trevligt att vintermata, man får ju se fåglarna på så nära håll. Ja, det tycker jag också. Men man kan mata måttligt, och vara medveten om att man gör det för sin egen skull, inte för att fåglarna ska få det bättre.

©Håkan Rodhe – vintermatning har dock varit bra för den hotade havsörnen, Stammen har återhämtat och numera har vi 400 par i Sverige.

10 år räckte för att sätta människan på månen…

John F. Kennedy utlovade 1961 att USA skulle sätta första människan på månen inom 10 år. Detta beslut satte igång en våg av investeringar, innovationer, forskningsinsatser som i stor utsträckning lagt grund till den teknologi vi har idag. Och USA lyckades, med drygt ett år till godo. Vi har lika lång tid på oss för att komma till rätta med klimatkrisen och ställa om till ett hållbart samhälle. Det är mycket troligt att det går, med samma beslutsamhet och inställning som vid månlandningsprojektet. Men ser du den stora skillnaden? 1961 hade USA en president som var fast besluten att driva igenom projektet. 2019 har USA en president som inte tror att klimatkrisen existerar. Vi får hålla alla tummar och tår för att Xi Jinping eller någon annan av de stora nationernas ledare tar klimatkrisen på allvar och startar ett ”jordlandningsprojekt” snarast!

©Håkan Rodhe – havsörn