CO2 utsläpp per person i världen…

Jag förvånar mig själv nästan varje dag över ämnet på dagens inlägg. Idag tänkte jag skriva om CO2 bindning i jorden, hittade ett EU direktiv från 1993 som fastslog EUs klimatpolitik och mål, bytte raskt ämne, letade lite mer på EUs hemsida och hittade plötsligt något ännu mer spännande – CO2 förbrukning per person!

Så här såg det ut 2017 (ton CO2/person på Y-axeln):

EU publications: Fossil CO2 emissions of all world countries, 2018 report

Mina viktigaste insikter från tabellen ovan:

Oj, oj, oj, så mycket CO2 genomsnittsamerikanen har förbrukat. 22 ton per person och år 197o! Och 16 ton per person och år 2017 vilket är dubbelt så mycket som européerna. Hur är det ens möjligt?

Kina och EU ligger på ungefär samma CO2 förbrukning per person. Trodde faktiskt Kina låg lägre. Men som tur är har Kinas kurva planat ut.

EU ligger inte så mycket högre än genomsnittsvärldsmedborgaren. Trodde det var större skillnad…

Rysslands kurva är väl som landet i stort – svårtolkad!

Återkommer imorgon med kommentarer på EUs kurva… (Om jag inte hittar något roligare på vägen förstås:))

I rapporten hittar du också individuell statistik över CO2 förbrukning i respektive land. Här kommer länken till rapporten till dig som är lika nördigt förtjust i statistik som jag är:

https://publications.europa.eu/en/publication-detail/-/publication/41811494-f131-11e8-9982-01aa75ed71a1/language-en/format-PDF/source-100915432

Kina, USA, EU, Indien, Ryssland och Japan har tillsammans i runda slängar hälften av jordens befolkning, två tredjedelar av jordens bruttonationalprodukt och släpper ut två tredjedelar av jordens totala CO2 utsläpp.

©Håkan Rodhe

Klimatklivet II…

Nu är det dags att börja fila på ansökan till regeringens satsning Klimatklivet II. 1,5 miljarder kronor ska under 2o19 delas ut till investeringar som som snabbar på klimatomställningen. Exempel på prioriterade områden är biogas och laddstolpar. Under klimatklivet 1, mellan 2015 och 2018 delades totalt 4,7 miljarder ut vilket beräknades ge en total minskning av CO2 mängden med 24 miljoner ton.

Tyvärr gäller inte satsningen för privatpersoner…, det hade varit trevligt att få ett litet bidrag till min nya värmepump som förhoppningsvis skall installeras till hösten.

©Håkan Rodhe

Priset på äpplen…

Jag cyklade till affären idag och började som vanligt i fruktdisken. Istället för att bara snabbt rafsa åt mig mina vanliga äpplen stannade jag upp och tittade på hela den långa raden (det var väl semesterlugnet som har infunnit sig antar jag). Jag köper alltid svenska äpplen, av många skäl; kortare transporter, gynna svensk äppelodling och förhoppningsvis mindre besprutade (det sista har jag inga belägg för, men jag har under mina vandringar i Italien sett hur t.ex. vindruvorna sprutas så att de är helt vita, jag hoppas verkligen att svensk frukt inte får samma behandling). Prislappen för mina svenska äpplen, små och lite skamfilade såhär i slutet på äppelåret och säkert plockade bara några mil från min affär var 36 kr per kg. Stora, snygga italienska äpplen som fraktats 160 mil med lastbil kostar 19 kr kilot.

Är det inte konstigt att det alltid ska vara dyrare att köpa närproducerat? Borde det inte vara tvärtom? För att få en känsla av hur prisbilden ser ut i Italien respektive Sverige googlade jag det gamla hederliga Big Mac index. Dvs, vad kostar det att köpa en Big Mac i olika delar av världen.

Dyraste Big Mac i världen finns i Schweiz, sedan kommer Norge och på tredje plats Sverige, 5 dollar och 84 cent. Italien finns inte som enskilt land utan Euro-området ligger på 6e plats med 4,64 dollar. Burgaren kostar alltså ungefär 25% mer i Sverige än i Italien (EU)

Så visst är kostnadsläget högre i Sverige men det motsvarar inte att svenska äpplen ska kosta dubbelt så mycket. Och de italienska har körts med lastbil minst 150 mil längre än de svenska. Det måste bli dyrare att köra runt varor runt hela Europa (eller hela jordklotet) Det ska inte vara billigare att köpa ett italienskt äpple än ett äpple från grannbyn.

©Håkan Rodhe

Tänkte inte på det…

Löste som vanligt korsordet i Svenska Dagbladet i morse och läste ledtråden ”avgjorde i riksdagen under 70-talet”.

Svaret blev ”lotteri” förstås och så började jag fundera – hur gick det egentligen till när man kom på den briljanta idén att riksdagen skulle bestå av ett jämnt antal – 350 ledamöter, så att resultatet kunde bli oavgjort?

Man upphör aldrig att förvånas. Sverige hade fram till 1973 en tvåkammar- riksdag. Första kammaren (som när den infördes 1855 ansågs representera ”bildning och förmögenhet” och inte var direkt folkvald) hade i början av 1970 talet 151 ledamöter och andra kammaren (som var direktvald) hade 233 ledamöter. Efter flera års hårt utredande och beredande av normalt sannolikt räknekunniga och intelligenta människor beslutades 1971 om en enkammarriksdag med 350! ledamöter. I första! valet till den nya riksdagen 1973 blev resultatet 175 – 175 mellan S-VPK och M-C-F.

För dig som inte var född i mitten av 70 talet fick en riksdagsledamot gå fram till talmannen och dra en lapp ur en urna för att bestämma vilket förslag som skulle gälla när det blev oavgjort i riskdagens omröstning. Är det fler än jag som ser Hogwarts och sorteringshatten framför sig!? 152 beslut fattades på det sättet. Till nästa val 1976 ändrades antalet ledamöter till dagens 349 st.

Björn Elmbrant, författare och politisk reporter på radio och TV berättar på SR, Godmorgon världen: ”Det underliga är att valresultatet tycktes komma som en överraskning för alla inblandade. Det var som för uppfinnaren i Lorry – ”Tänkte inte på det”… ” Man undrar ju när det var någon kom på felet. Var det verkligen efter att valresultatet tillkännagjorts? Eller satt det några stackars beredningspersoner och höll tummarna under rösträkningen ”inte oavgjort, inte oavgjort..”?

Obekräftade källor menar att allt detta berodde på att Socialdemokraterna under så många år haft 45-50 % av rösterna och det överhuvudtaget inte fanns i någons världsbild att det skulle kunna bli ett oavgjort resultat.

Vad har det här med miljö att göra? Jo alla, även de mest intelligenta och ansvarstagande, kan bli så förblindade och fastlåsta i ”så har vi alltid gjort” att man inte ser de uppenbara felen och konsekvenserna av de beslut man tar idag. Jag är rädd för att världen om en 10-20 år säger ”Tänkte inte på det…” även i klimatfrågan 🙁

©Håkan Rodhe

Vinnare i juni månads tävling…

…blev föga förvånande min pappa. Han har inte köpt en endaste sak!

Som ”pris” fick han fina kaffemuggar i födelsedagspresent, vilket han verkligen behövde. (Fast jag undrar om han inte tycker att det är roligare med sina upphittade muggar som han kommer hem med lite då och då 🙂 )

Idag har jag trogen mina nya vanor från maj månads utmaning cyklat till stationen och sedan tagit tåget till Malmö för en mycket trevlig after work. När jag på hemväg kliver av tåget möts jag av ösregn och halv storm. Och när det blåser på Skåneslätten så finns det inget att gömma sig bakom. Kom just hem som en dränkt katt. Men, desto skönare att krypa upp i soffan med en kopp varmt te och tänd brasa.

Juli månads utmaning…

Svensk sommar, semester och soliga, lata dagar. Vad är mera lämpligt som juli månads utmaning än en klassiker inom familjen – ta med skräp hem när jag är ute och går.

Min far har gjort detta så länge jag kan minnas. Alltid en korg på cykeln (eller numera rollatorn) som är full med skräp när han kom hem. Och sedan cykel (nu eloped) till återvinningscentralen för att sortera. Det finns många historier om pappa och skräpsamling men detta är den bästa:

Pappa, som har MS och rör sig väldigt dåligt kommer cyklande förbi en busshållplats. Inne i busskuren står tuffa gänget, röker och dricker öl ur flaska och är allmänt högljudda, som tonårskillar brukar vara. När pappa en stund senare på hemvägen cyklar förbi samma busskur står killgänget kvar men glasflaskorna ligger krossade på cykelbanan. Pappa hoppar utan att säga något av cykeln och vinglar med möda fram till glasskärvorna och börjar plocka, det kan ju inte ligga glas på hans cykelbana. Killarna börjar skruva på sig, det här hade de inte väntat sig. Hade någon kommit och skällt ut dem hade de kunnat svara med samma mynt och visa hur tuffa de är. Men en äldre, handikappad man som plockar deras glasskärvor? Det var för magstarkt även för berusade tonårskillar. En liten stund senare ligger hela gänget på på knä och plockar glas 🙂

Så juli månads utmaning är – plocka med tre skräp hem när jag är ute och promenerar/vandrar.

©Håkan Rodhe

Resultat juni månads utmaning…

… som var ”vem köper färst prylar under juni?” (Jag älskar ordet ”färst”, det har kommit för att stanna i min vokabulär).

Jag inser att det är inte jag som kommer att vinna iallafall. Min kära moster frågade;
– Varför köper du en action kamera när du har utlyst en tävling i att inte köpa några onödiga saker?
Ja, det är klart, det är inte livsnödvändigt men det är för en god sak. Jag har förstått att det är väldigt svårt att få läsare till en miljöblogg. Därför vill jag försöka använda youtube för att se om det går att få ut budskapet lättare via rörligt media. Och eftersom jag bestämt mig för att köpa den så tycker jag att det är hyckleri att vänta till nästa månad bara för att det ska se bättre ut på bloggen.

Jag har köpt:

  • En Go-pro action kamera – som sagt
  • Studentpresent – bara delvis nyinköpt, gav bort mitt gamla silverarmband med en ny berlock.
  • Broderiset ”Kudde med får” – glömde helt bort månadens utmaning när jag var på semester på Öland. Kom inte på det förrän jag började skriva på bloggen på kvällen och då var det för sent…
  • Födelsedagspresent till min pappa
  • Födelsedagspresent till min farbror

Så det gör att resultatet att slå är 5 inköp under juni månad.

©Håkan Rodhe